Expertfrågan: Vad kan jag göra åt mina passiva kollegor?
Pedagogerna på förskolan ägnar sig för mycket åt varandra och för lite åt barnen, anser förskolläraren. Foto: Getty Images
Dilemmat Förskolans experter svarar på frågor från läsare. Denna gång handlar det om kollegor som bara pratar med varandra på gården.
FRÅGA: Jag är nyanställd på en större förskola med en gemensam härlig gård. Dock står många pedagoger helst och pratar med varandra på gården i stället för att vara aktiva med barnen. Det känns olustigt och jag tycker att det är oprofessionellt. När jag föreslår aktiviteter får jag mest svävande svar som ”att barnen leker ju så bra själva när vi är ute”. Vad kan jag göra? Eller ska jag bara tagga ned?
/Nyexad förskollärare
SVAR: Utifrån din beskrivning så är det både viktigt och nödvändigt att föra upp frågan på bordet i kollegiet. Tagga absolut inte ned – utan fokusera på det som en utvecklingsidé. Eftersom du inte fått något gehör, lyft frågan med utvecklingsledare eller rektor.
Det är lätt att falla in i gamla hjulspår av bekvämlighet och att man ”tycker” att barnen leker bra själva. Men i förskolan ska vi lägga tyckandet lite mer åt sidan och jobba för att veta. Vi måste veta vad barnen tänker om uteleken. Involvera dem i hur de vill att det ska vara ute, det kan bidra till en förbättrad inställning och engagemang på gården. Och visst ska barnen även leka utan pedagogers direkta deltagande, men som pedagog behöver man i enlighet med sitt uppdrag ha god överblick över barnen genom att i olika grad involvera sig i vad som händer med barn och mellan barn. Skaffar man sig inte den medvetna överblicken går dels mycket kunskap om det enskilda barnets erfarenheter och förmågor förlorad, dels kan man missa att barn blir utsatta för kränkningar och negativa sammanhang. Det är också i denna del som föräldrar är väldigt vaksamma, med all rätt.
Självklart är det viktigt att man har en hög kvalitet på verksamhetens innehåll, där ingår även normer och värderingar som visar sig i bland annat pedagogers förhållningssätt och bemötande. Om pedagogerna klungar ihop sig för ofta på gården kan det vara ett tecken på (men behöver såklart inte vara det) att kvaliteten på dessa delar helt enkelt inte är så hög. Pedagoger som tydligt visar att de är där för barnens skull och bemöter både dem och deras föräldrar med intresse inger förtroende och skapar tillit.
/Susanne Svedberg, förskollärare, kvalitetscontroller och författare
Läs mer i Susannes bok ”Professionell i förskolan” (Gothia).
Dilemmat: Barnen som tycker beröring är obehagligt
Debatt: ”Förskollärare ska inte fokusera på barnens kunskapsresultat”
Lindström: Självklart bedömer vi barnen
Lyssna på Förskolan här!
