Förskollärare har en samhällsbärande funktion

Susanne Kjällander är filosofie doktor i didaktik, lektor och förskollärarutbildare vid Stockholms universitet. Foto: Mattias Bardå/UR

Ni förskollärare är ju alltid våra vardagshjältar, men numera är ni våra superheroes! Under pandemin blev det tydligt att ni har en av de viktigaste samhällsbärande funktionerna. Där stod ni, dag ut och dag in, mitt i stormens öga och tog emot oroliga barn och deras ibland än mer oroliga föräldrar. Ett stort varmt tack till er alla från hela mitt hjärta! Det har jag basunerat ut mer än en gång i mina kanaler.

Annars var mitt sista inlägg i sociala medier före pandemin från en idrottshall där jag föreläste för 2 600 pedagoger. Undrar när vi kommer att våga samlas på det sättet igen? Fortbildning och utbildning måste ju fortgå.

Många tror att jag som håller på med digitalisering hoppar jämfota av glädje nu när undervisningen sker digitalt på distans. Det är tvärtom! Jag saknar de fysiska mötena med studenterna så mycket. Ibland smygcyklar jag till Campus, men där ekar det tomt – bara ett och annat rådjur som skuttar runt …

Hur bra de digitala verktygen än är kan mänsklig fysisk närvaro inte kompenseras. Men jag är imponerad över hur bra pedagoger ställt om och anpassat sig till att undervisa och mötas på distans. Lärarstabens adekvata digitala kompetens, som det heter i läroplanen, slår i taket. Det kunde ha tagit många långa år att nå dit vi nu nådde på bara ett par veckor. Givetvis kan inte förskola bedrivas på distans (det är ju inte ens möjligt att hålla avstånd), men ni är långt ifrån opåverkade av pandemin. Många går på knäna och går ni inte på dem så trollar ni med dem för att få förskolevardagen att gå ihop.

Kanske har ni haft sjuka kollegor eller förskolebarn som hållits hemma en längre tid. Verksamheten i barngruppen blir lidande av det och av aktiviteter som ställs in. Det är inte ovanligt att då som pedagog i förskolan eller förälder i hemmet vända sig till det digitala för att få inspiration till lek och lärande i exempelvis matematik, språk eller naturvetenskap (eller för barnvakt?).

Någon sa att debatten om skärmtid dog i och med corona – på gott och ont? Vad hade barnen gjort i stället för att sitta framför en skärm? Tillför det digitala något som det analoga inte klarar av?

Pandemin visar att sveriges kulturutbud faktiskt kunde förflyttas till det digitala. Självklart är det bättre att gå till museet eller på teater på riktigt med barngruppen, men när det inte är fysiskt möjligt så kanske ett virtuellt besök kan kompensera?

En ljuspunkt under förra terminen var att många i edtech-industrin tillgängliggjorde sina appar och läromedel gratis för att möta fältets skriande behov. Hoppas ni tog chansen att prova något ni inte provat förut. Annars kan jag meddela att det fortfarande finns många kostnadsfria resurser för förskolebarn att utforska på nätet. Inget ont som inte för något gott med sig!

Andra bra saker är att alla blivit medvetna om vikten av att tvätta händerna (hörde jag ”Blinka lilla stjärna”?) och att hålla sjuka barn hemma. Dessa nyheter ska vi väl fortsätta med även efter pandemin, eller hur? Jag tycker även att vi ska fortsätta med det som är bra med digitaliseringen och använda verktyg av hög kvalitet, som tillför något som inte kan göras fysiskt. Så passa på nu att prova en ny matteapp, gå på opera eller åka till månen!