Forskaren: Därför ska vi inte döma ut barns krigslekar
Barnen hade en otrolig rörelseintelligens i sina lekar, säger Ebba Theorell, lektor vid Stockholms universitet och aktuell med boken ”Se krigsleken – kraft, rörelse och förvandling”. Foto: Linnea Bengtsson och Adobe.
Boktips När Ebba Theorell studerade barns krigslekar förvånades hon över hur försiktiga de var med att inte snudda vid varandra trots väldigt dynamiska rörelser. I sin bok ”Se krigsleken” förklarar hon varför vi inte alltid ska stoppa dessa lekar utan sätta oss in i vad barn utforskar i dem.
Din avhandling ligger till grund för din nya bok ”Se krigsleken”. Vad handlar den om?
– Den handlar om rörelse i de yngre barnens krigslek och om varför jag tror det är viktigt att vi ser de här rörelserna. Boken är mindre teoretisk och lite mer praktiskt orienterad än avhandlingen och den innehåller personliga iakttagelser, erfarenheter, konkreta tips, frågor och reflektioner.
Vuxenvärlden är oftast inte så positiv till den här typen av lekar. Vad tänker du om det efter att ha tittat närmare på detta?
– Det är ju helt förståeligt. Jag har själv alltid varit negativt inställd till krigslekar, så det har varit en lång resa för mig. Det är en svår och komplex fråga som aldrig är svartvit. Ibland behöver vi stoppa dessa lekar, ibland inte. Det jag försöker problematisera och nyansera är att vi kanske inte alltid behöver förbjuda dem, och så snabbt, som vi ofta gör. Jag tror det finns risker med det, exempelvis att främst pojkar kan börja känna ett slags alienering redan i förskolan. Kanske kan vi avvakta en sekund och sätta oss in i lekarna för att se vad som ligger till grund för dem och vad barnen uppfinner i dem.
I dina observationer såg du också att barnens krigslek handlade väldigt mycket om rörelse. Kan du utveckla?
– När jag började filma såg jag framför allt två saker. Det första som överraskade mig mycket var hur försiktiga barnen var med att inte snudda vid varandra trots väldigt dynamiska rörelser. Det hade jag aldrig sett om jag inte hade backat och tittat ordentligt. Det andra var hur otroligt skickliga barnen var på att hitta på och uttrycka rörelse, vilken otrolig rörelseintelligens och medvetenhet de hade. Rörelsen verkade helt central för lekens utveckling. Rytm, olika karaktärers rörelse-kvaliteter och fraser undersöktes.
Har du några råd om hur man kan bemöta krigslekar?
– Tillsammans kan vi försöka lära oss mer om grunderna till barns krigslek. Sätta oss in mer i populärkulturellt influerade lekar, superhjältesagor, dataspel och filmer. Och tillsammans lära oss mer om hur vi kan se skillnad på låtsasaggressivitet och riktig aggressivitet. Men framför allt tror jag att vi kan träna oss i att inte alltid per automatik stoppa dessa lekar så fort de uppenbarar sig, utan backa lite först och försöka se vad barnen utforskar och förvandlar i dem. Där finns ofta spännande saker
att spinna vidare på som bär i helt andra riktningar än vi kan föreställa oss.
LÄS MER:
”Barn behöver få möjlighet att övervinna sina rädslor”
Överdrivet säkerhetstänk begränsar barns lek
