Så skräms männen bort från förskolan

Illustration: Ulf Frödin

”Förskollärare i Lund åtalas för grova sexbrott mot barn.” Rubriken är svår att värja sig mot. De flesta av oss reagerar med sorg och ilska. Den som vill veta mer om hur starka känslor sexualbrott mot barn väcker bör läsa det anonyma forumet Flashback. Många trådar kokar av hat och bilden av vad det är för män som kan tänka sig att arbeta i förskolan är mörk.

Män som arbetar i förskolan är ganska vana vid att behöva ta ansvar för vad andra män gör. Vi har tränats i att stå till svars för patriarkala synder och de flesta av oss har lärt sig att rycka på axlarna åt insinuanta frågor om varför män egentligen tycker om våld och går till prostituerade. Men det finns en gräns för vad vi inte vill bli förknippade med och den går precis här.

Jag läser artikeln om förskolläraren i Aftonbladet och ångesten kommer krypande – är det en student jag utbildat och godkänt? Kunde jag gjort mer för att försäkra mig om lämpligheten? Av rent själviska motiv försöker jag ta reda på personens identitet och förstå hur anklagelsen ser ut. Det handlar inte om att vilja bagatellisera brottet eller förhindra rättsväsendet från att bestraffa den skyldiga. Men jag måste få veta.

I Facebookgruppen Män till förskolan reagerar många som jag. Vi vet att anklagelsen slår mot alla män och vi försöker förstå hur stora skadeverkningarna är. Studenter och nyutbildade drabbas hårdast. Vi som jobbat länge känner igen mönstret. Chock, ilska, sorg och resignation.

Min privata strategi är att fokusera på utbildning. Av alla de fall som passerat sedan 90-talet är det en (1) utbildad förskollärare som dömts för sexuellt övergrepp mot barn i tjänsten. Det kanske är förvånande för alla som sett tidningsrubrikerna om förskollärare, men den svåråtkomliga statistiken talar sitt tydliga språk. Manliga förskollärare tycks inte vara en riskgrupp.

Om männen ska slippa ta ansvar för andras handlingar måste de bli fler – annars kommer de med nödvändighet ses som udda representanter för sitt kön.

Tyvärr är det vanligt att journalister av okunskap eller klicklängtan väljer att benämna praktikanter och barnskötare som ”förskollärare”. Det är tveksamt om Aftonbladet hade vågat blanda samman läkare, sjuksköterskor och sjukvårdare med samma arroganta lättsinne? Andra legitimationsyrken vakar över sin status. Vi borde göra detsamma. Personer som investerat 3,5 år i en krävande högskoleutbildning och erövrat rätten att kalla sig förskollärare – ett legitimationsyrke – bör slippa att ta ansvar för outbildade personers handlingar – även om de är av samma kön.

Mannen i artikeln är inte förskollärare – han kallar sig barnskötare på Linkedin. Det tycks vara väldigt svårt för medier att förstå skillnaden. Aftonbladet är långt ifrån ensamma. För några år sedan skickade TT i ett annat fall ut samma felaktiga budskap till landets samtliga tidningar och nätsidor. Det är svårt att reparera skadan och vi vet inte hur många män som skrämdes bort från yrket av de lättgooglade lögnerna.

I det senaste fallet tolkade många texten som att händelsen ägt rum på förskolan. Så var det inte – men oro är kvällstidningarnas syre. Trots den enligt Aftonbladet ”digra bevisningen” friades mannen från anklagelserna om grova sexbrott men dömdes för barnpornografibrott.

För oss som inte är jurister kvarstår många frågetecken, men de falska tidningsuppgifterna underlättar inte arbetet att skapa en jämställd förskola. En månad efter publiceringen ligger de felaktiga uppgifterna kvar på nätet trots en mängd påstötningar. Det vore vackert om Lärarförbundet reagerar kraftfullt i sådana här situationer. Vi har ett varumärke att vårda.