"Ge långsamheten en plats"
Profilen Hur kan förskollärare jobba Reggio Emilia-inspirerat med de yngsta barnen? Det beskriver Ann Åberg i en nyutgåva av boken Lyssnandets pedagogik.
Ann Åberg. Foto: Stefan Tell
Din fackbok Lyssnandets pedagogik har kommit i nyutgåva – vad är nytt?
– I den första beskrev jag ett förändringsarbete med de äldre barnen på en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Den nya handlar om lyssnande pedagogik tillsammans med de yngre barnen. Jag beskriver ett projektarbete där pedagogerna tar de yngre barnens intressen på allvar och värnar om att ge långsamheten plats.
Hur menar du då?
– I en värld som snurrar på i en allt snabbare takt är jag övertygad om att vi i förskolan behöver stå som motvikt till det snabba tempot. Långsamhet får inte förväxlas med passivitet, utan en aktiv långsamhet handlar om att sänka tempot och på så sätt fördjupa sig i det barnen intresserar sig för.
Varför har boken blivit så populär bland förskollärare tror du?
– Den är konkret och praktiknära samtidigt som den också lägger till något nytt som utmanar. Mina exempel beskrivs ihop med förskoleforskaren Hillevi Lenz-Taguchis teoretiska analyser. Vår förhoppning är att boken ska väcka nyfikenhet och ge läsaren inspiration att vilja förändra.
Det har kommit en studie av Sara Folkman som lyfter fram problem med lyssnandet i några Reggio Emilia-inspirerade förskolor. Hur ser du på den?
– Avhandlingen väcker många frågor, det är bra att bli utmanad, det leder till eftertanke. Men Reggio Emilia-inspiration så som Folkman beskriver det överensstämmer inte med min egen erfarenhet. De förskolor som jag möter genomsyras av omsorgsfulla pedagoger som lyssnar till barnens intressen.
