Debatt: Skrämmande att vuxna vill att vi ska ange barn i förskolan

Efter att som förskollärarstudent ha läst om hur lärare enligt Tidöavtalet ska behöva ange papperslösa och om hur lärare blir utsatta för trakasserier och hot när de vägrar, börjar jag bli mörkrädd för vilka vuxna som finns där ute.

I min alldeles första kurs på utbildningen skrev jag följande som inledning till min hemtenta: 

”Ett av förskolans många uppdrag är att skapa och förmedla kunskap till barnen. Men för att kunna förmedla kunskap krävs omsorg. Det finns olika riktlinjer i förskolan som innebär att pedagogerna på förskolan ska ge barn en trygg omsorg som även bidrar till barnets utveckling och lärande. Detta synsätt har även stöd i skollagen. Där sägs att det är viktigt med en helhetssyn på barnet och att förskolan ska ge barnen en omsorg som är trygg.”

Som förskollärarstudent hör jag hela tiden hur viktigt det är att låta barnen utvecklas och bli omhändertagna. Detta gissar jag genomsyrar hela skolans värld, utan att vara särskilt insatt i nya lgr22. Det är säkert också något som alla vårdnadshavare i Sverige eftersträvar, att deras barn ska må bra i skolan och få en stabil utbildning. 

Men så fort det handlar om någon annans barn verkar alla tro att man får bete sig som räven i hönsgården. ”Ska inte lärarna anmäla får man göra det själv” lyder en kommentar. Andra kritiserar lärare för att de inte följer lagen, men jag kan som student garantera att man som lärare inte gör annat än att följa lagen. Vi har skollagen, läroplanen, och inte minst barnkonventionen, det styrdokument som senast blev lag. 

I barnkonventionen står det redan som andra artikel att alla barn är lika värda, har samma rättigheter och inte får diskrimineras. Det står ingenstans att lärare eller hela utbildningssektorn har som uppdrag att anmäla eller ange ett barn. Befinner man sig i Sverige förhåller man sig till svensk lagstiftning, som säger att alla har rätt till utbildning oavsett härkomst. De människor som nu, trots detta, verkar tro att utbildningssektorn har i uppdrag att vara angivare, bör läsa på om sin egen lagstiftning. 

Det gör mig mörkrädd att det finns de som vill tysta den kår som bygger hela samhället, som vill beröva barnen, det viktigaste vi har, på det viktigaste de kan få: utbildning. Och har du som läser detta inte koll på att vi inom utbildningssektorn utgår från barns perspektiv, då kanske det är du som ska ha ett rött kort.

Elliot Andersson

Förskollärarstudent

Det här är en debattartikel

Åsikterna som uttrycks är skribentens egna