ASMR-trenden triggar förskolebarn­

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Skära i sand. Klappa mikrofonen med en pudervippa. Äta knapriga saker. Peta långsamt i slajm …
Videoklipp som med särskilda ljud ska trigga behagliga rysningar är enormt ­populära, inte minst bland barn. Vad handlar det om?

Får du lite mysrysningar av vissa sorters ljud? Tycker du om att titta på när andra smäller bubbelplast, sorterar burkar eller skär grönsaker?

ASMR, autonomous sensory meridian response, är ett fenomen där folk beskriver att de liksom översköljs av en behaglig känsla när någon till exempel viskar nära in i mikrofonen eller försiktigt knackar med naglarna på en hård yta. Det ligger på topplistan över sökta ord på både Youtube och Instagram – den största videon har över 76 miljoner visningar på bara ett år – där folk blir kändisar på att skära i tvål och sand eller med mjuk stämma beskriver hur de låtsas klippa ditt hår eller berättar om sin dag. För vissa handlar de omåttligt populära slajm-videorna mycket mer om känslan i kroppen än om det rena pysslandet.

Det finns inte jättemycket forskning om ASMR än, och ännu mindre när det gäller barn. En studie vid Sheffields universitet 2018 visade dock att upplevelsen kunde sänka pulsen hos dem som var med om den.

Det är väl jättebra om ett barn kan hitta något meditativt på internet?

– Jag tänker att det är lite jämförbart med mindfulness, medveten närvaro, säger Hanna Fischer, som är psykolog och jobbar med barn och unga. Det är liksom några få sinnen i taget, inte så mycket att processa på en gång. Jag har jobbat mycket med meditation och det sågs som jätteflummigt när jag började, nu är det helt naturligt.

Hon får höra en del om ”sjukt satisfying videor” av sina barn, som är i slajmåldern. I jobbet är det vanligare med positiva beskrivningar av äldre klienter med till exempel adhd, som gärna somnar till sådana videor.

Emma Fogis, förskollärare vid Oredans förskola i Hultsfred, använder plattor i utforskande och pedagogiskt syfte men märker att barnen gärna kommer och berättar om saker de sett hemma, inklusive ASMR-videor. Ofta vill de testa saker själva men ibland vill de bara titta på något som känns mysigt.

– Barnen måste få möjlighet till rekreation och avslappning. Om det då är ett barn som mår bra av en stund per dag titta på något som gör dem lugna är det väl bara positivt, säger hon.

Elza Dunkels, som är internetforskare och docent i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet, menar att inställningen till bland annat ASMR- och pysselvideor handlar mycket om makt. Saker som är populära hos barn eller kvinnor har lägre status och ses som antingen oviktiga eller dumma. Kanske till och med farliga.

– Internet har gett oss så många möjligheter att upptäcka saker. Det är väl jättebra om ett barn kan hitta något slags meditativt tittande? Om vi skulle beskriva Lego eller läsande med dagens ord, där man sitter still och dessutom är helt i händerna på författaren, skulle det nog också ses som destruktivt, säger hon.

– Vi skulle behöva ha lite mindre åsikter om saker vi inte förstår. Det är lite som ”jag fattar det inte och därför blir jag förbannad”. Nu pekar man på antalet visningar och det blir lite svindlande hur mycket tid som gått åt. Om man skulle räkna ihop alla sniglar som barn tittat och petat på blir det också väldigt många timmar, men det ser vi inte alls likadant på, säger Elza Dunkels.

– Jag letar nog syfte med allt, så jag tänker att saker som kan få barn att bli fascinerade och vilja prova själva är spännande, säger Emma Fogis. Vi försöker tänka på vad barnen får för möjligheter med digital teknik. Om de bara blir konsumenter är det kanske inte okej,

men om man är både producent och konsument är det ju bra.

När Hanna Fischer pratade om fenomenet pyssel- eller slajmvideor med sina kollegor var det många som menade att det inte kunde vara bra att bara sitta och titta på när andra gör saker.

– Vi vuxna tittar ju på matlagningsprogram eller inredningsprogram där andra gör saker. Det här är barns intressen, att hälla sand eller göra slajm. Det är bara för att det här är på en skärm, då blir vi oroliga. Varför ska man vara så provocerad? Jag kan inte se att det är något jättefarligt med det, om det inte är på bekostnad av annat.

Dessutom, påpekar hon, är det mycket lättare att hålla rent hemma när slajmet bara är digitalt.