Chat GPT och framtidens folkhögskola

Den 30 november 2022 gav företaget Open AI allmänheten tillgång till en chatbot som kunde skapa textbaserat innehåll. Detta var visserligen ingenting nytt. Chatbotar som svarar på intränade frågor har existerat länge, vilket alla som stött på digitala kundtjänster tyvärr lärt sig. Det revolutionerande var att Chat GPT, som Open AI kallade sin skapelse, var generativ. Utifrån den enorma mängd data den tränats på – stora delar av internet fram till 2021 – kunde den generera ny information. Essäer, recept, planering, kodning, musiktexter, psykologisk rådgivning, ja, i princip allt som går att formulera i skrift.

 Vi som satt där i novembermörkret upplevde ungefär samma sak: Det är nästan som att den kan tänka själv.

 Ett år senare kan vi skönja bitarna av den framtid som tidigare var litterär. Inom snart sagt varje område finns det ett AI företag. Att söka, hitta, sammanställa, analysera och skapa text, bild, ljud, video etcetera gör numera generativ AI i en handvändning. 

Anpassa undervisningen

Vi vet ännu inte exakt hur, men vi vet att mycket av det som vi människor idag ägnar vår tid åt snart kommer att göras eller assisteras av artificiell intelligens. 

 Utvecklingen går i en rasande fart. Möjligheterna är bokstavligt talat oändliga. Använt på fel sätt, riskerna likaså.

 Inte minst blir detta tydligt på den plats som på många sätt varit en slags experimentverkstad för digitaliseringen i allmänhet och den generativa AI:n i synnerhet: Skolan. Söka, hitta, sammanställa, analysera och skapa information? Det är andra ord för kunskapsprocessen. Det är också grunden för mycket av vår betygssättning, både inom det allmänna skolväsendet, på universiteten eller hos oss på folkhögskolan.

 Det finns en anledning till att Skolverket gått ut och rekommenderat att inlämningsuppgifter inte längre ska vara betygsgrundande. Den tiden är förbi.

Hur kommer då framtidens skola se ut? Det är lätt att förfasas och se ett klassrum fyllt av elever som sitter fastnålade vid sina AI dopade skärmar. Kommer det ens att behövas klassrum? Och lärare? Man kan redan nu höra skolbolagen ropa ut sina eufemismer.

Bland alla högtflygande visioner och djupdykande dystopier är en sak säker: Oavsett vad du tycker om generativ AI kommer du att behöva anpassa din undervisning utifrån dess existens. I korthet: Förutsätt att allt du inte kan övervaka är skapat av generativ AI. 

 Intressant nog behöver det här faktiskt inte vara någonting negativt. Speciellt inte för oss inom folkbildningen.

Bildningsprocessen

Resonemanget bland ett flertal AI vurmande profeter lyder: Eftersom AI är, och framför allt kommer att bli, en enormt kompetent personlig lärare och handledare (och uppslagsverk och läromedel och…) som hjälper och vägleder eleverna i deras kunskapsprocess blir lärarens framtida roll snarare att sätta denna kunskap i ett sammanhang. Att få eleverna att samtala, diskutera, mötas och, inte minst, att på olika sätt uppleva den.

 AI blir enligt detta synsätt ett redskap för kunskapandet medan klassrummet blir bildningsprocessens själva epicentrum. Kalla det folkbildningspedagogik.net eller studiecirkel 2.0 om du så vill.

 Samtidigt ska vi inte vara naiva inför alla fallgropar. Både vad gäller den våg av AI genererad desinformation som redan sköljer över oss och med den uppenbara risken att AI leder till ett förytligande av kunskapen. För att nämna två av de tusen.

 Om vi inom folkhögskolan ska lyckas möta dessa stora utmaningar och fånga dessa enorma möjligheter behöver vi blicka framåt och med skeptisk nyfikenhet fortbilda oss för att verkligen förstå den nya teknikens potential. Parallellt med denna framåtrörelse bör vi blicka bakåt. Nyckeln till framtidens lärande finns där vi har våra rötter: i samtalet och mötet.

 Joakim Sveland är lärare på Allmän kurs på Birkagårdens Folkhögskola.

Vid sidan av sitt arbete som lärare skriver och föreläser han om hur digitaliseringen påverkar och förändrar vårt lärande. Hans senaste bok är ”Ostört i skolan – Från digital distraktion till djup koncentration” (2022)