En folkbildare har tystnat

Björn-Erik, eller Beb som han kallades, arbetade på Göteborgs folkhögskola nästan från start. Han blev inbjuden att föreläsa om ungdomsarbete för blivande socialpedagoger. Han lämnade sitt arbete som socialarbetare i Västra Frölunda 1976 för att undervisa på Göteborgs folkhögskola fram till sin pensionering 2008, i början på fritidsledarutbildningen och senare även på Allmän linje. Från 1994 var han metodiklektor för blivande folkhögskollärare i Västsverige, en distansutbildning knuten till Linköpings universitet men förlagd till Göteborgs folkhögskola. beb var också med och bildade Grundtviginstitutet, ett samarbete mellan Göteborgs universitet och folkhögskolan.

Det var beb som förde in Grundtvig i vår fortbildning på skolan. En temadag kom han utklädd till Grundtvig i svart kaftan och vit prästkrage och lade ut texten om folkhögskolans motkraft mot ”de sorte skoler” och vikten av att vara människa först – folkhögskollärare sedan. Det var inte lärarna som skulle bedöma deltagarna, utan tvärtom. Han hade lätt för att fånga sina åhörare med det levande ordet och var en av dem som såg till att diskussionen om folkhögskolans uppdrag hölls levande på vår skola.

Beb studerade själv på Visingsö folkhögskola i sin ungdom. Han berättade gärna om hur rektorn hade intresserat sig för hans val av kurser och fått honom att förstå att hans egen lust var avgörande. Beb påpekade ofta att var det några ämnen som skulle vara obligatoriska var det kreativa ämnen. Själv spelade BEB gärna gitarr och ledde teatergrupper. In i det sista arbetade han med teaterverksamhet för pensionärer på Träffpunkten i Göteborg.

Vi stred fackligt för bättre villkor för linjeföreståndarna, när han förestod Fritidsledarutbildningen och jag Allmän linje. Vårt krav att få extra betalt med 1000 kronor och inte bara nedsättning i tjänsten gick inte igenom. Inte för oss, men för de som kom efter oss när vi hade sagt upp oss.

Bebs idéer om hur bra fritidsverksamheten skall bedrivas lever kvar inte bara i Göteborg. Ett trettiotal islänningar har utbildats på Göteborgs folkhögskola. Till minnesstunden kom en av dem, Nonne, och berättade om den stora betydelse Beb haft för fritidsverksamheten på Island. En folkbildare har tystnat, men hans verk lever vidare genom de handlingar hans deltagare utför.

Jag är glad att ha haft Björn-Erik som arbetskamrat och vän.