Vägledare i livet och på skolan

– Enter ska vara ett ställe där studier kan bli lockande och positivt igen för deltagarna, säger Mona Edström, en av sju social­pedagoger på Gotlands folkhögskola. Foto: Karl Melander

Mittemot Hemse kyrka, några hundra meter från centrum, ligger Gotlands folkhögskola, ja den del av skolan som håller till i Hemse. Skolan har också en filial i Fårösund.

I Häggska huset, uppfört redan 1891, finns förutom rektor Thomas Nilssons kontor också ett rum där många av de tidigare rektorerna pryder väggarna i avmålad form. Det är där, i det murriga rummet på nedervåningen som deltagaren Ellinor Pettersson berättar om sin väg till skolan och till Enter, en utbildning som i första hand riktar sig till personer med diagnoser inom högfungerande autismspektrumtillstånd och som är folkbokförda på Gotland.

Enter är en del av allmänna linjen och målet är att deltagarna ska skaffa sig, som det står på skolans hemsida: ”Kunskaper och färdigheter som leder till allmänbildning, stärkt självkänsla, behörighet motsvarande grundskola och/eller behörighet för högskolestudier”.

En viktig del av tanken med Enter men också den vanliga allmänna linjen på Gotlands folkhögskola, är att i arbetslaget ingår både lärare och socialpedagoger. Mer om dessa snart men först får 25-åriga Ellinor Pettersson ordet. Hon går sitt första år på Enter men studerade på skolans allmänna linje redan förra året.

– Jag går här för att få min gymnasiebehörighet och blev inte klar det första året. Jag kände att Enter är lite lugnare och passar mig bättre. Det är lite färre ämnen och fler pedagoger. Och huset är bättre, vi har ett eget hus och jag har ett eget rum där jag kan plugga.

Ellinor Pettersson gick på gymnasiet, började 2012 och det fungerade bra, fram till efter jullovet i trean.

– Då gick jag in i väggen på grund av stora depressioner, ångest och extrem prestationsångest. Jag har egentligen alla betyg jag behöver men när jag slutade gymnasiet fattades det 50 poäng. Det sved men nu handlar det om att komma tillbaka till livet, till en fungerande vardag så det här är en väldigt bra sluss tillbaka till samhället.

– Om jag har problem så kan social­pedagogerna förmedla det till lärarna på ett bra sätt, säger Ellinor Pettersson, som nu studerar för att få sin gymnasie­behörighet. Foto: Karl Melander

Stillsamt beskriver hon hur hon försökte läsa på komvux på distans men det fungerade inte alls. Till slut, via arbetsträning och praktik på ett bibliotek, inte minst efter tips från en kompis, hamnade hon på Gotlands folkhögskola, lockad av att kunna anpassa utbildningen efter sina egna behov.

– Distansundervisning funkar inte så bra för mig. Nu har det, på grund av pandemin, varit en del distans här också. Men det är en annan sak för det är inte så mycket att göra något åt. Vi är på plats när vi kan, säger Ellinor Pettersson som busspendlar till Hemse från Klinte. Hon har valt att inte bo på skolan.

– Nej, jag vill inte vara ifrån mina hundar för länge. De är min trygghet, mitt livs stabila punkt och min fristad.

Hon konstaterar att socialpedagogerna är väldigt viktiga, att de kan hjälpa till och förklara på lektionerna. Men de är också viktiga för att de är med överallt, på lektion efter lektion och känner deltagarna väl.

– Om jag har mina problem kan socialpedagogerna förmedla det till lärarna på ett bra sätt. De hjälper mig med att tänka att jag inte alltid behöver prestera perfekt och det är mycket det som är Enter, att lära sig hur man fungerar och hur man kan fungera på ett bra sätt både här och ute i världen, tycker Ellinor Pettersson som drömmer om att bli bibliotekarie eller biblioteksassistent.

Planen är att gå ett år på Enter. Hon är sjukskriven på halvtid och säger att skolans personal är väldigt förstående för att hon behöver lugn och ro och att saker och ting måste få ta tid. Men i höstas fick Ellinor ”en total panikattack” av en skoluppgift.

– Det var inte lärarens fel utan bara en trigger för mig. Då satt Mona med mig hela tiden och såg till att jag fick akutvård. Socialpedagogerna kan verkligen hantera krissituationer, säger hon.

Mona som Ellinor pratar om heter Edström i efternamn och har arbetat på Enter och skolan sedan 2017. Hon är kursansvarig för Enter och har jobbat som socialpedagog sedan hon själv gick på Önnestads folkhögskola och utbildade sig till behandlingsassistent. I många år drev hon ett behandlingshem för kvinnor med missbruksproblematik i Alva, några kilometer från Hemse, tillsammans med två kollegor.

– Jag vill att Enter ska vara ett ställe där det kan bli lockande, spännande och ofarligt med studier, alltså att skola och studier ska bli något positivt igen för deltagarna, vilket skoltiden inte varit för många av dem. Flera vittnar om mobbning, säger Mona Edström.

På grund av pandemin kan utomstående inte vara med på lektioner eller besöka matsalen, därför sitter vi i mötesrummet i Häggska huset utan action och utan särskilt mycket skolkänsla. Å andra sidan skapar det allenarådande lugnet en passande, tyst bakgrundsmelodi till samtal om Enter och socialpedagogernas närvaro på och utanför lektionerna.

Socialpedagogerna ger inte bara deltagarna lugn och trygghet, de hjälper också till med livs- och vardagskunskap, lotsar in dem i samhället. Mona Edström menar att man som människa måste ha helheten, om en pusselbit rasslar runt så blir det inget pussel, som hon uttrycker det. Det kan handla om att väcka dem på morgnarna eller ge stöd om någon har problem med sin ekonomi, boka bankmöten eller visa hur man betalar räkningar. Är man orolig över sin ekonomi är risken stor att studierna inte prioriteras särskilt högt.

– Det som är så kul med Enter är att de ställer frågorna som alla undrar över men ingen vågar fråga,  berättar Daniel Malm, tidigare gymnasielärare och nu servicechef på folkhögskolan. Foto: Karl Melander

Smålänningen Daniel Malm, som är före detta gymnasielärare, tittar in i salen en stund. Han är servicechef på skolan, har hand om internat, mat och lokaler. I ett par år har han haft lektioner då och då med deltagarna på Enter. De har pratat om mat, näring och tallriksmodellen. Deltagarna har fått fundera över vad en lagom portion är. De har snackat om städning och tvätt. När tvättar jag mina lakan eller mina underkläder? Hur tvättar jag?

– Det handlar om mycket praktiska saker som ungdomar överlag oftast inte reflekterar över. Det som är så kul med Enter är att de ställer frågorna som alla undrar över men ingen vågar fråga. Jag brukar säga det till Mona: ”Det är så sjukt roligt att vara med den gruppen”, berättar Daniel Malm.

Han får ofta kommentarer utifrån om Enter och frågor om det är en extra stökig klass.

– Nä, säger jag då. Men man får extra mycket hjälp och läraren kan fokusera på att undervisa och socialpedagogen kan vara ett väldigt bra stöd i klassrummet medan undervisningen pågår. Det är något som borde anammas på grundskolor också, med den lärarbrist som råder, menar Daniel Malm.

– Den här modellen tycker vi är väldigt bra och framgångsrik, förklarar rektor Thomas Nilsson om de sju socialpedagoger som är anställda på Gotlands folkhögskola. Foto: Mona Melin Dubrehed

Thomas Nilsson är rektor på Gotlands folkhögskola men är också ordförande för ofi, Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation. Han anser att socialpedagogerna betyder ”ofantligt mycket för att folkhögskolan ska kunna vara folkhögskola”.

– Alla andra professioner på skolan är tydligt inriktade mot att deltagarna ska lyckas med sitt ämne men om en individ inte fungerar som människa eller i relation med gruppen kommer inte studierna att fungera heller, säger Thomas Nilsson apropå den helhet Mona Edström nyss pratade om.

– Ja, vi skulle väl behöva en socialpedagog i livet, var och en av oss, en som hjälpte oss att kryssa fram mellan alla kobbar och skär, menar Thomas Nilsson.

Han har en stressig dag så han utvecklar sina tankar i ett senare mejl. Han poängterar vikten av att folkhögskolan kan möta de individer och grupper som tidigare kanske inte har lyckats så bra under sin skolgång.

– För att vi ska kunna fullgöra det uppdraget måste vi hitta modeller som fungerar, och den här modellen tycker vi är väldigt bra och framgångsrik, förklarar Thomas Nilsson om de sju socialpedagoger som är anställda på Gotlands folkhögskola i Hemse.

Han anser att det är viktigt att det finns en helhetsbild av deltagarna som individer och människor. ”Om man växer och mognar som person har man bättre förutsättningar och glädje av den kunskap som man får under sin tid på skolan. Vi har många fantastiska exempel på den sortens utveckling hos våra deltagare”.

Fler anställda innebär förstås ökade kostnader men Gotlands folkhögskola söker de stöd som går att få för den utökade bemanningen och Thomas Nilsson är övertygad om att socialpedagogerna ger en kvalitetshöjning och att det dessutom blir färre konflikter och färre avhopp från utbildningarna. Det leder i slutändan till att pengar sparas.

Till saken hör också att Gotlands folkhögskola i början av 2020 drabbades av ett sparbeting på 3,5 miljoner kronor. Men det har inte påverkat satsningen på socialpedagoger. Däremot har två utbildningar avslutats vilket också inneburit minskade personalkostnader och uppsagda lokaler.

–  – Ingenting skulle fungera utan socialpedagogerna, säger Åsa Akre, lärare i historia och Svenska på Gotlands folkhögskola.

Åsa Akre är lärare i svenska och historia, under våren 2021 bara på Enter. Hon har jobbat på allmänna linjen sedan 1995 men också på den nu nedlagda linjen Livskraft i tio år.

Hon menar att de relationsbyggande socialpedagogerna gör ett grundläggande och viktigt jobb. Hon tycker till och med att ingenting skulle fungera utan socialpedagogerna och både hon och Mona Edström är noga med att poängtera att samarbetet mellan ämnespedagogerna och socialpedagogerna måste klaffa. Socialpedagogerna är kittet mellan deltagare och lärare. Men de är också överens om att balansgången inte alltid är enkel, den mellan människan och studierna.

– Det är svårt när man kommer in som ämnespedagog, för min roll är ju att de ska lära sig svenska och historia och om de inte gör det har jag misslyckats på något sätt. Eller ja, det är lätt att känna så i alla fall. För sanningen är att vissa deltagare här kommer aldrig att få en behörighet men det är inte därför de är här. Skulle den deltagaren plötsligt blomma ut skolmässigt är det bara en bonus, säger Åsa Akre.

Hon fokuserar på att nå fram till varje deltagare så att var och en kan utvecklas i ämnena från den nivå där hen befinner sig, som en del i den personliga utveckling de genomgår.

Några deltagare svarar knappt på tilltal, några har andra utmaningar att arbeta med. Åsa tycker att det är bra att ha socialpedagoger i klassrummet som kan utvärdera hur en uppgift fungerade och hur deltagarna upplevde lektionen.

– Att diskutera igenom innan är också bra, vilka som kan jobba tillsammans, vem som mår dåligt just nu och kanske ska lämnas lite mer ifred, säger Mona Edström som flikar in att socialpedagogens uppgift gör att hon och kollegorna kan vara mer kravlösa gentemot deltagarna än vad lärarna kan.

Precis som Daniel Malm var inne på, tycker både Mona och Åsa att attityden hos Enter-deltagarna är speciell. De vågar verkligen fråga om allt.

– De är väldigt generösa mot varandra. De har så mycket erfarenheter allihop, av att ha varit udda varelser. Det händer inte att de andra skrattar eller skruvar på sig när någon säger något. Jag tror att det handlar om de egna livserfarenheterna, säger Åsa Akre.

Mona Edström berättar om just en sådan händelse, när de hade en gemensam lektion med deltagare från andra kurser. En av Enter-deltagarna svarade och ”det blev som galet”. Några började fnissa och efteråt var Enter-klasskompisarna upprörda. ”Visst var det väl taskigt, bara för att man säger något fel. De skrattade, såg du?”.

– Jag blev så glad när de reagerade så starkt, berättar Mona Edström.

Mona menar att socialpedagogernas uppgift är komplex och att de är lite som detektiver som ska komma på hur de ska nå fram till deltagaren.

– Vi ska inte synas så mycket i klassrummet men vi ska däremot verka ganska mycket. Man lär sig se skiftningar, lär sig höra vad som är på gång. Man blir duktig på att se små nyansskillnader och kan bli skitglad av det, säger Mona Edström.

Känslan när ett nytt steg har tagits är svindlande: ”I dag händer det!”.