Det kan vi samtala om
Redaktören I den stundande valrörelsen, och på valaffischer och i valdebatten, får vi nu se och höra våra stora traditionella partier ägna sig åt en skyttegravsretorik som de slår varandra i huvudet med.
Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Tidningen Folkhögskolan
I sin röstjakt har socialdemokrater och moderater delvis anammat en verklighetsbeskrivning som förstärker bilden av en invandring och flyktingmottagande som liktydig med ökad kriminalitet, sociala problem och ett sönderfallande samhälle.
I ett inlägg i Dagens Nyheter kritiserar åtta etikforskare såväl socialdemokrater och moderater för att efterlikna den sverigedemokratiska retoriken och manar dem att ta ansvar ta sitt ansvar för Sverige, demokrati och mänskliga rättigheter. När de använder en främlingsfientliga logik "som går ut på att människor ställs mot varandra och de mest utsatta börjar betraktas som ett slags ekonomisk belastning, agerar partiledarna djupt omoraliskt."
Nu visar också opinionsmätningar att det är just populismen som vinner när man försöker spela på dess planhalva.
Även kriminologer tillbakavisar talet om att kriminaliteten har ökat de senaste åren, däremot finns en kriminalitet med dödligt våld i en del förorter, som främst drabbar våra nya svenskar, inte oss gamla svenskar. I dessa förorter behövs det såväl polisiär närvaro, sociala nätverk, som t. ex folkbildningens organisationer, och sociala samhälleliga institutioner som skapar trygghet och tillit.
Politikerna i riksdagen har ofta visat sitt stöd för folkbildningen i både ord och handling, bland annat genom statligt ekonomiskt stöd. I valdebatten får man gärna använda det som är Folkbildningens viktigaste kännetecken: Samtalet och dialogen. Att lyssna. Det är inte bara en politisk fråga utan också en etisk fråga. För att citera den 105-årige Gösta Vestlund, folkbildningens ålderman, som i april avslutade ett seminarium på Tollare folkhögskola, Vestlunddagarna, med orden:
"Det vi behöver göra när vi möter andra människor, motståndare och främlingar, är att lyssna. Det innebär att vi räknar med att det kanske finns någonting hos motståndaren av intresse. Ställa frågan: Vad anser du? Då har man startat ett samtal där motståndaren också måste börja tänka på av den andre säger."
Eller med andra ord: Debatter med vinnare och förlorare är gammalmodigt och är en föråldrad metod som ökar motsättningarna och leder in i en återvändsgränd medan samtalet, lyssnandet och respekt för varandra tillhör demokratins tidsålder.
Det finns stora och viktiga frågor att ta itu med som inte har med flyktingar att göra: Tåg som går i tid, ungdomens behov av bostäder, klimatomställningen, hur vi kommer till rätta med segregering och social orättvisa, att skolan behöver fler lärare, och att vården och barnomsorgen behöver fler människor – för att nämna några frågor.
Det kan vi samtala om.