Den svåra balansen mellan dekret och tillit

Staffan Myrbäck är redaktör och ansvarig utgivare för Tidningen Folkhögskolan

Coronapandemin har i ett slag förändrat världen. Regimer runt om i världen trevar sig fram på okänd mark. Regering och expertis får bokstavligen ta ställning dag för dag vilka åtgärder som kan fördröja pandemins utbredning. Samtidigt tvistar smittskyddsexperter i Sverige och i världen om den rätta vägen:  Ska man släcka ned hela samhället med påtvingad karantän eller ha tillit till att medborgarna frivilligt följer myndigheternas råd. I det ena fallet litar man inte på sina medborgare och regerar med hårda dekret. I det andra fallet har man tillit och utgår från att medborgarna kan ta ett gemensamt ansvar för vårt samhälle. Det är en svår balansgång som i värsta fall hotar demokratin. I Ungern använder Victor Orbán pandemin för att införa en nödlag som ger regeringen rätt att styra med dekret på obestämd tid. Inom de nordiska länderna skiljer vi oss också åt. I norge förbjuds medborgarna att åka till sina "hytter" medan den svenska regeringen, riksdagspartierna och Folkhälsomyndigheten får världen att häpna med att i så stor utsträckning som möjligt  försöka lita på att medborgarna tar ett gemensamt ansvar och följer rekommendationerna. Så här långt tycks det fungera. Exemplen är många på människors känsla för samhällsansvar och solidaritet.

I populärkulturens apokalyptiska berättelser framställs ofta människor som egoistiska och i kamp med varandra för att stjäla mat och förnödenheter. Men en kanadensisk studie av isstormen i Kanada 1998 visade på motsatsen. 1,4 miljoner hushåll och tre miljoner invånare drabbades när strömmen slogs ut. Människor omkom och många fick vänta i flera veckor innan strömmen slogs på igen. Men istället för kamp mot varandra berättade människor om ökad sammanhållning och att man stöttade varandra i en svår situation. Inbrott och vandalism var ovanligt.

Planeringen och det mesta av intervjuer och reportage i det senaste numret av Folkhögskolan genomfördes innan coronapandemin förändrade allt. Men i detta nummer kan ni läsa om hur pandemin har påverkat några folkhögskolor. Såvitt vi vet har i stort sett alla gått över till distansundervisning. En folkhögskola som sticker ut är Hvilan som började förbereda sig en månad innan Folkbildningsrådet beslöt att rekommendera folkhögskolorna att gå över till distansundervisning. En annan folkhögskola som sticker ut är Liljeholmen som efter kontakt med Folkhälsomyndigheten valde att fortsätta med undervisning i klassrum. En tredje sak som stack ut var det lugn jag mötte när jag ringde runt. Ingen tvekade att man skulle klara att ställa om till distansundervisning, trots att man var oförberedda på beslutet.

Vi är bara i början av coronapandemin och det lär säkert dröja ett år innan vi ser de fulla konsekvenserna . Förmodligen kommer den leda till förändringar i samhället och för oss inom folkhögskolan. Det allra viktigaste är att stå emot de krafter som ser en chans att så misstro och ställa människor och grupper mot varandra. Tillit är ett av de viktigaste fundamenten i en demokrati. Men den uppstår inte av sig själv.