Så tycker Sverigedemokraterna om folkhögskolan

Sverigedemokraterna har fått mycket kritik för sin syn på folkbildning och folkhögskolan, samt hur de vill att den ska organiseras i framtiden. De har uttryckt önskningar om nedskärningar inom folkhögskolan och färre deltagarplatser. Dessutom vill de se ett minskat statsbidrag som bör kontrolleras av en extern myndighet. Neddragningar på utbildning för nyanlända är ett annat önskemål från SD:s håll.

Debatten var särskilt stark förra året. Nu väntar man på att remissförfarandet för Folkbildningsutredningen, som lades fram i juni, ska öppnas.

SD:s inflytande över kulturpolitiken steg i samband med Tidö-avtalet och Jonas Andersson, deras tidigare kulturpolitiska talesperson, har uttryckt kraftfulla ord om folkbildningen och folkhögskolan: ”SD har ett avgörande inflytande över att det blir tuffare tag och skärpningar gällande folkbildningspolitiken denna mandatperiod.”

Den nuvarande kulturpolitiska talesperson för SD, Alexander Christiansson, berättar för tidningen Folkhögskolan att för hans parti har det under lång tid varit angeläget att förändra systemet som styr folkbildningen i Sverige, vilket berör både studieförbund och folkhögskolor.

Nöjd med utredningen

Alexander Christiansson menar att det inte har varit folkhögskolorna som har varit det stora problemet utan att det snarare har handlat om studieförbunden och oklarheter kring vart pengar har tagit vägen; hur de har använts och om vilka verksamheter det egentligen är som bedrivs.

– Men även inom folkhögskolan har det funnits en del kurser som man i folkmun har kallat för flumkurser. Det är allt från matlagningskurser till… ja, andra kurser som går att ifrågasätta ur en skattebetalares perspektiv. Vad är det man får tillbaka som skattebetalare, undrar Alexander Christiansson.

Samtidigt är SD:s kulturpolitiska talesperson ganska nöjd med folkbildningsutredningen, den som regeringens särskilda utredare, Christer Nylander, lämnade över till utbildningsminister Mats Persson i mitten av juni i år.

– Men hur vi går vidare nu, det är en annan fråga. Vi är emot att låta folkbildningsrådet behålla den position och roll man har i dag och vi tycker att man ska lägga över ansvaret på myndigheter. Däremot har vi aldrig gått ut och sagt vilka myndigheter. Där har utredningen landat i MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, som skulle kunna ta det arbetet. Det förslaget är vi inte stängda för, understryker Alexander Christiansson.

När det handlar om att erbjuda allmän kurs, konstaterar han att det måste finnas tydliga skillnader mellan folkhögskolor och exempelvis komvux och yrkesutbildningar generellt.

Ni har uttryckt att allmän kurs bör utgöra 15 procent av folkhögskolornas verksamhet, jämfört med cirka 40 procent i dag, kan du utveckla det?

– Om folkhögskolorna ska ägna sig alltmer åt allmän kurs så behöver statusen på utbildningen höjas. Samtidigt gör folkhögskolorna ett fantastiskt arbete både när det gäller integrationen och den andra chansen för människor som inte har klarat av livet tidigare. Så jag kan tycka att det finns en poäng med att internt diskutera vidare hur vi i partiet ska tycka i frågan om allmän kurs. För det finns en poäng med att man ägnar sig åt allmän kurs i högre utsträckning i folkhögskolan.

Alexander Christiansson konstaterar att folkhögskolans syfte inte bara är att utbilda, bilda och sprida kunskap utan att det också handlar om att motverka till exempel ensamhet och segregation. Men han understryker att verksamheten måste revideras, som all annan statlig verksamhet.

– Det sociala arbetet är värt att beskydda inom folkhögskolans verksamhet. Men det är också viktigt att vi kan diskutera detta på ett sakligt sätt. Det blir oftast väldigt polariserat, anser Alexander Christiansson.

Ohederlig bild

Han tar förra årets budget som ett exempel. I den drogs det ner på studieförbunden samtidigt som folkhögskolorna fick 100 miljoner kronor mer än tidigare. Han suckar över att debatten, som han ser det, landade i en bild av att folkhögskolorna slaktades.

Det kritikerna ifrågasatte var bland annat att insatsen ”Svenska från dag ett”, en utbildning för nyanlända, avvecklades. Debatten handlade också om tillfälliga och riktade stöd till yrkesutbildningar och extraplatser på folkhögskola, som inte förlängdes.

Som Alexander Christiansson ser det finns det en viss stigmatisering kring Sverigedemokraterna, och som ibland skapar närmast ohederlig bild av verkligheten, menar han. Han får höra att han hatar folkhögskolor.

– Jag hade ingen politisk bakgrund innan jag kom in i riksdagen 2018. Ganska snabbt fick jag lära mig att det är så politik fungerar, att det är ett ganska smutsigt uppdrag att vara politiker. Det är inte alltid sanning, fakta och hederlighet går först i en diskussion. Så är det ju och då får man gilla läget, säger Alexander Christiansson.

Svår fråga

När han får frågan om vilka kurser och utbildningar han tycker att folkhögskolan ska erbjuda och inte ska erbjuda säger han att han som politiker nog inte ska gå in och uttala sig om specifika kursers vara eller inte vara. Men han lyfter återigen möjligheten för människor att få en andra chans, som till exempel allmän kurs, något som ger resultat i det långa loppet, menar han.

– Men jag besökte en folkhögskola vid ett tillfälle och träffade en person som var utbildad jurist. Han ville gå på folkhögskola för att utveckla sitt konstnärliga inre. Är det skattebetalarna som ska betala för att han vill hitta sitt konstnärliga inre? Han har ju fått en utbildning av skattebetalarna. Så jag undrar, vad är det för kurser man ska hålla på med? Kanske ska man se över verksamheten och ha verksamhet som vi empiriskt vet leder framåt. Men då finns det säkert någon som säger att vi faktiskt vet att det leder framåt för att många utbrända, utmattade personer, kommer dit. Så det är en svår fråga, förklarar Alexander Christiansson.

Kurser för människor med utländsk bakgrund, vad tycker ni om det, 

ska det sluta vara en av folkhögskolans uppgifter?

– Nej, det tycker jag inte. Jag tycker att integrationsuppdraget som man har, det är positivt. Det är få som har så bra resultat på det området som folkhögskolorna. Så det tycker jag verkligen inte att man ska förbjuda. Det är upp till folkhögskolan själv hur man väljer att styra sitt arbete.

Läs om Folbildningsutredningen HÄR.

Betänkandet kommer snart att skickas ut på remiss. Utredningens förslag föreslås träda i kraft den 1 januari 2026.