”Folkhögskolan borde kulturskyddas”

Anette Lydén har arbetat som lärare på tre olika folkhögskolor i drygt 33 år. Senaste åren i Sigtuna. Förra året fick hon 100 000 kronor i stipendium från Lärarförbundet Folkhögskola (numera Sveriges Lärare Folkhögskola) för att arbeta med praktiknära forskning. Det har resulterat i studien ”Om berättelser i folkhögskolan och att arbeta med systematisk dokumentation av folkhögskolans demokratiska och omätbara bildningsprocesser.” 

En viktig del som Anette Lydén lyfter fram är att det saknas tid för systematisk dokumentation av bildningsberättelser från folkhögskola.

– Bildningsberättelser behövs för att utveckla den egna verksamheten och för att sprida kunskap om folkhögskolan till politiker, tjänsteman och allmänhet. Folkhögskolan är bildningsberättelser, både deltagarnas och pedagogernas.
Men tiden för att dokumentera de berättelserna finns inte, visar undersökningen.

– Min studie är på en folkhögskola men jag har mött många pedagoger på olika folkhögskolor och min erfarenhet är att det i dag är så slimmat och ekonomin så kärv att tid saknas för systematisk dokumentation, fortbildning och kollegialt lärande på de flesta folkhögskolor, säger Anette Lydén.

Men många andra lärargrupper tycker att det är för mycket dokumentation i skolan?

– Jo, fast man måste skilja på dokumentation och våra bildningsberättelser som berättar om allt det som inte kan mätas till exempel i utvärderingar. Jag har arbetat på allmän kurs i alla år och ja, här finns många dokumentationskrav till exempel SeQF, för att synliggöra lärandet. Dessutom har folkhögskollärarna dokumentation med behörigheter och studieomdömen för att ta några exempel. Men det jag är ute efter är att det behövs systematisk dokumentation av bildningsnarrativ. En stor poäng i min studie är att allt inte kan mätas men det mesta kan berättas.

Viktiga resultat

Anette Lydén betonar att bildningsnarrativen också ger chans att bearbeta livstrauman, utveckla språket, se meningsfullheten i livet, få syn på det som kallas tyst kunskap och bidra till kontinuitet mellan generationer pedagoger och därmed professionens historia och utveckling. Det här är inte heller en typ av dokumentation som lärarna ensamma skulle behöva göra.

– I folkhögskolan arbetar vi tillsammans med de vuxna deltagarna!

Är tidsbristen för dokumentation det viktigaste resultatet i studien?

– Utifrån alla intervjuer så är det tre viktiga resultat. Att folkhögskolan fortfarande är vital, kreativ samt jämlikhets- och demokratiskapande.
Statens mål med folkbildningen uppfylls med råge. Där är slutsatsen att folkhögskolan behövs. Folkhögskolan är en helt unik utbildningsform som borde kulturskyddas!

– En annan del är att det är fördömt och förbannat att folkhögskolorna nu attackeras politiskt och inte får rejält höjda statsbidrag när det är en så väl fungerande verksamhet för människor att komma vidare i studier och arbete och för integrationen i samhället. Det tredje resultatet är att på grund av det är så hårt slimmat så är det svårt för folkhögskolan att utveckla systematisk dokumentation av bildningsberättelser. Men, vi pedagoger är kreativa, och min sista del handlar om en mängd små och stora idéer för att dokumentera, dela, lära av och sprida bildningsnarrativen.

Vad tror du om framtiden för folkhögskolan?

– Jag tror inte att Tidöregeringen kommer att lyckas i projektet att döda folkhögskolan. Och varför skulle man vilja döda en sådan unik och framgångsrik bildningsverksamhet? Men för att folkhögskolan ska blomma och utvecklas så krävs politisk vilja och resurser. Om framtiden ska präglas av Tidöavtalet så blir det förödande.

Återerövra sina liv

I studien framkommer också folkhögskolans förmåga att få människors att ”återerövra sina liv”.
–  Det är en direkt samhällsekonomisk vinst, om vi nu ska tala i ekonomiska termer. Men livet är större än de ekonomiska resultaten!

”Pedagogerna beskriver många enskilda kursdeltagare som bär med sig livsöden och tillkortakommanden i tidigare utbildningar och i livet. Detta påverkar deras möjligheter att tillgodogöra sig studier och utvecklas. Men många är de som ändå återerövrar sina liv och framtidsmöjligheter under sin folkhögskoletid. Någon har läst sitt livs första bok. Någon har äntligen, tack vare ett nyvunnet självförtroende, kunnat frigöra sig från sin dysfunktionella familj.”

Beror den här utvecklingen på pedagogerna eller på folkhögskolan som utbildningsform?

– Det är absolut folkhögskolan som bildningsform och med det sagt även pedagogerna. En viktig möjlighet är att fortfarande kunna arbeta med relativt små grupper. Den medvetna pedagogiken och människosynen har betydelse. En ny utmaning i dag är att många deltagare har neuropsykiatriska funktionsvariationer och många utlandsfödda är inte uppvuxna i demokratier. Men alla får möjlighet att utvecklas på sina villkor i folkhögskolan.

– Många som kommer till folkhögskolan har blivit tillplattade av livet och kanske hoppat av från gymnasiet. Men på folkhögskolan finns möjlighet att bygga en annan och friskare självbild.

- Jag är glad och tacksam över att ha fått möjlighet – tid! - till denna praktiknära forskningsstudie och hoppas både att den kommer att användas och att vårt fackförbund har möjlighet att erbjuda stipendiet framöver också. Det är trots allt vi på ”golvet” som bäst kan beskriva vad folkhögskola är och gör!

Fotnot: Studien baseras på intervjuer och samtal med deltagare, pedagoger samt rektor i folkhögskolan. Litteratur, riksdagsmotioner och artiklar, tv-program, föredrag, filosofisk teater. Intervju med journalist och tv-producent. Föredrag: Jonna Bornemark, Ruhi Tyson.
Forskningsrapporten finns att läsa via Sigtuna Folkhögskolas hemsida.