Kurs för skoltrötta och hemmasittare

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningenfolkhogskolan.se

I höstas startade Stadsmissionens folkhögskola en allmän kurs för "hemmasittare" som saknar kärnämnen på grundskolenivå. Man fick 60 sökande till 16 platser.

Kursen blev en succé – långt mer än vi hoppats på, skrev skolans tillförordnade rektor Anna Runer i ett mejl: ”Här hittar vi exempelvis trettioplusaren som för första gången erkänner att han inte fullt ut knäckt läskoden, den skoltrötta som hittat glöden igen, den långtidsarbetslösa som orkat vända riktning.”

– Vi hade bestämt att inte ta in fler efter jul men det var så många ansökningar att det var svårt att säga nej, säger Lena Sultan lärare på Stadsmissionens folkhögskola.

Lena Sultan är lärare och en av två mentorer i Allmän kurs Grund:

– Det var rektors idé att starta kursen. Vi trodde att det skulle vara många i tonårsåldern som sökte. Men vi har deltagare i alla åldrar, från 18 till 40 år, säger Lena Sultan, som arbetat på skolan i 14 år.

Många hade hoppat av tidigt i skolan. En del hade kanske inte gått i skolan sedan femte, sjätte eller sjunde klass, en del är unga mammor eller så har de gått i specialskola och behövt extrastöd.

Varje deltagare får en individuell studieplan, som börjar redan när man kallar de sökande.

– Vi startar med intervju, så att de får en chans att veta vad de tackar ja till – och vi får en uppfattning om deras motivation. Många är ju osäkra på vad det innebär att ta det här steget. De har varit hemma länge och tycker att det varit ett för stort steg att gå gymnasiet – vilket faktiskt många skulle klara av men tycker att det är skönt att prova sig fram.

Nu har de gått en termin och ni har påbörjat en ny, hur har det gått?

– Vi hade bestämt att inte ta in fler efter jul men det var så många ansökningar att det var svårt att säga nej, så vi tog in några till.

Att starta en ny kurs för en ny grupp av deltagare innebär också mer arbete som lärare.

– Det blir extrajobb och man får prova sig fram. Vi har ju inget färdigt material, vi skapar det efterhand. Varje deltagare kräver mer tid, och får mer tid. Vi får ringa oftare, skapa mod, motivera eftersom de faller tillbaka ibland och behöver stöd att komma igen.

Pandemin har naturligtvis krånglat till det men man fick tillåtelse att köra på halvdistans. Halva tiden ses man på skolan, halva tiden på distans.

– Flera hade knappt gjort något via internet – inte jag heller! Vi tog in några i taget som fick komma till skolan och lära sig hur man loggar in. Det har tagit mycket energi.

Hur är reaktionen från gruppen?

– Jag hör bara bra saker. De är glada att de vågat ta det här steget. Sen vill jag säga att vi har ett så fantastiskt lärarlag, kunniga engagerade, ambitiösa. Vi arbetar ganska tätt och fungerar så bra tillsammans och har roligt med våra deltagare.