Ledare
Ingela Börjesson, styrelseledamot Lärarförbundet Folkhögskola.
År 2015 klev jag in på Västerbergs folkhögskola som nyanställd lärare. Jag visste inte riktigt vad jag gett mig in på mer än att jag ville arbeta med undervisning på ett annat sätt än vad jag gjort hitintills. Att börja ett nytt jobb är alltid nervöst, men jag kände snabbt att här ville jag stanna; jag kände mig välkommen, fick jobba med det jag tycker om; möta och följa deltagare i deras lärande och utveckling. Jag kunde släppa ämnesplanernas centrala innehåll och kunskapskrav och i stället fokusera på individen – och gruppen.
Jag upptäckte också att jobbet på folkhögskola är så mycket mer än undervisning och mötet med deltagare, samarbetet med kollegor är annorlunda. Vi stöttar varandra, diskuterar och samtalar med varandra, vi är inte alltid överens men taket är högt och tillåtande. Att prova nya lösningar och ämnesområden tillsammans är inget främmande, det är ju det vi vill göra.
Utan folkhögskolan och dess arbetssätt förlorar vi en viktig del i samhället oavsett om det handlar om studier eller utveckling.
Lärarförbundet har varit mitt fack sedan jag blev lärare 1993 och på folkhögskolan lärde jag känna Förbundet Folkhögskollärarna som jag automatiskt blev medlem i som ”Lärarförbundare” och senare vald till arbetsplatsombud. Det här gjorde att jag i möten och utbildning fick mer
förståelse för och kunskap om både folkhögskolan och det fackliga arbetet.
Utan folkhögskolan och dess arbetssätt förlorar vi en viktig del i samhället oavsett om det handlar om studier eller utveckling, både den personliga och samhällsutvecklingen och här spelar vi medlemmar en viktig roll i att värna och försvara folkhögskolans existens och utveckling.
Sommaren 2019 togs ett historiskt beslut och Förbundet Folkhögskollärarna upplöstes och ersattes av en samrådsavdelning i Lärarförbundet. Vad ska hända nu, tänkte säkert fler än jag. Försvinner vi i den stora organisationen?
Mitt svar är att mycket beror på oss medlemmar (och kommande medlemmar). Vi kommer inte att försvinna, vi är en egen organisation i en större, och vi medlemmar bestämmer hur vårt arbete och påverkan ska se ut. Vi är fortfarande folkhögskollärare och det ska vi fortsätta vara genom att arbeta för att vårt yrke stärks, vårt arbete uppskattas och med fler medlemmar. Att tillsammans värna och försvara folkhögskolan som den unika särart den är känns i dag som ett av de viktigaste uppdragen Lärarförbundet Folkhögskola har, oavsett om jag är medlem, ombud eller förtroendevald.
Ju fler vi blir, desto mer kan vi påverka.
