Utan en gemensam röst och en ordentlig samverkan kan de beslut som tas snabbt slå tillbaka, skriver Tomas Rosengren.

Att folkhögskolan står inför stora utmaningar är inget nytt vid det här laget. Skärpta budgetar och ökade krav hotar folkhögskolans roll som en fristad för bildning och demokratisk pedagogisk utveckling. Nu, mer än någonsin, måste vi stå enade bakom partsmodellen – där vi som kollektivavtalsbärande parter spelar en avgörande roll. Denna modell har varit och är en hörnsten för folkhögskolans fortlevnad och utveckling.

Folkhögskolan erbjuder en andra chans, en väg till fördjupning och ett alternativ i vårt utbildningssystem. Men med dagens ekonomiska press riskerar vi att förlora den flexibilitet och särprägel som utmärker folkhögskolan. Det är här partsmodellen är avgörande – den kan skydda både verksamheternas kvalitet och lärarnas förutsättningar att vara just folkhögskollärare.

Gemensam röst är ett måste

Tyvärr ser vi en tendens att arbetsgivare, i sin strävan att hantera akuta ekonomiska kriser, väljer, eller känner sig tvingade, att fatta snabba beslut utan tillräcklig dialog med oss som facklig part, det vill säga lärarna i verksamheten. Vi har förståelse för att behovet av snabba lösningar är stort, men när partsmodellen sätts åt sidan riskerar det att få långtgående negativa konsekvenser. Utan en gemensam röst och en ordentlig samverkan kan de beslut som tas snabbt slå tillbaka och undergräva både skolans långsiktiga överlevnad, arbetsmiljön för lärarna och i slutändan kvaliteten för deltagarna.

Partsmodellen tillsammans med utbildningsformens frihet och flexibilitet har historiskt sett skapat förutsättningar för folkhögskolans verksamhet att alltid hitta en väg framåt.

Säkra folkhögskolans framtid

Genom kollektivavtal har vi bra verktyg i arbetet för rättvisa villkor och en hållbar arbetsmiljö, vilket i sin tur stärker varje skolas förmåga att erbjuda en bildningsverksamhet av hög kvalitet. Utan denna modell riskerar vi att försvaga det som gör folkhögskolan unik och värdefull.

Sveriges Lärare har en central roll i detta arbete, men vi behöver tala med en gemensam röst. Tillsammans med arbetsgivarna måste vi med utgångspunkt i våra kollektivavtal fortsatt arbeta för en utvecklad samverkan, lokalt som centralt. Då kan vi möta de utmaningar som väntar och säkra folkhögskolans framtid som en stark och levande del av Sveriges utbildningssystem. Samverkan är det folkhögskola handlar om, ända ut i klassrummet.

LÄS MER:

”Vi får inte vallas in i en likformighetens fåra”

Vi går på knäna

Tidöavtalet väcker oro för folkhögskolan