Rosengren: Folkbildningsbehovet hos våra beslutsfattare oroar

Som folkhögskollärare får jag allt svårare att känna igen mig i hur folkbildningen beskrivs i debatten, inte minst av politiker som har att besluta om vår utbildningsform. Exemplet denna gång hämtar jag i Kalmar. I ett debattinlägg i Barometern (11 januari) uttalar sig två moderata politiker, tillika ledamöter i Folkhögskolestyrelsen i Region Kalmar Län, i högst raljerande ordalag om folkbildningen. Retoriken känns igen från regeringens stödpartis olika forum där all utbildning i Sverige reduceras till att endast relatera till arbetsmarknaden, övrigt förminskas till ”hobbys”. Att som representanter för en regions folkhögskolor göra så svepande generaliseringar visar på en okunskap och historielöshet om folkbildningens roll och uppdrag.

 

Aktivt medborgarskap

Folkbildningen är en hörnsten i samhällsbygget som syftar till att bilda och stärka varje enskild individ till ett aktivt medborgarskap. Vägen dit ringlar sig fram, såväl genom ett arbete, som via personliga intressen. Folkbildningen ska ha en bredd och innefatta både allmänna och särskilda kurser, exempelvis med kulturell eller idrottslig inriktning. Oavsett vilket ser vi att varje investerad skattekrona betalar sig flerfaldigt när våra kursdeltagare kommer ut på andra sidan som aktiva medborgare med en stolthet över att vara en del av samhället och därmed villiga att ta ansvar. Det om något är en svensk tradition som sedan mitten av 1800-talet skapat det moderna Sverige. I takt med att stödet till folkbildning och föreningsliv nu minskas monteras denna demokratins infrastruktur ned.

Regeringspartierna pratar gärna om att de satsar 100 miljoner per år på folkhögskolan de kommande åren. Det blir inte mycket fördelat på varje folkhögskola och fyller inte de hål som grävts de senaste åren med ett statsbidrag som i princip legat fast utan hänsyn till vare sig inflation eller löneökningar, vilket är fallet även kommande år.

 

Bildningsresa att göra

2023 tvingades över 250 folkhögskollärare sluta samtidigt som 3 000 individer inte fick chansen att i en lågkonjunktur ställa om sina liv och många inte möjligheten att bryta ett utanförskap. Jag fruktar att 2024 blir året då vi ser folkhögskolor gå under, detta i en tid då det borde vara tvärtom.

Regeringspartierna är också en del av de folkrörelser som med folkbildningens verktyg byggt landet. Därför är det anmärkningsvärt att dess representanter nu så lättvindigt viftar bort allt som inte är yrkesutbildningsmärkt och nedsättande uttalar sig om ”hobbykurser”. Har du ett politiskt uppdrag att besluta om folkbildningen bör du visa att du förstår dess uppdrag och kan historien. Om inte har du en bildningsresa att göra, varför inte med stöd av till exempel Medborgarskolan, Moderaternas studieförbund, som förutom kurser inom hantverk och matlagning även erbjuder kurser i ekonomi och samhälle? 

Tomas Rosengren, ordförande Sveriges Lärare Folkhögskola