Folkbildningen: demokratin mellan raderna?
Ledare ”Vi glömmer lätt att demokratin är ett hantverk som kräver mer av dig i form av att förstå samhället som ett ’vi’ som vi ska få att fungera tillsammans”, skriver Tomas Rosengren, ordförande i Sveriges Lärare Folkhögskola.
I Christer Nylanders utredning föreslås att ordet demokrati tas bort i folkhögskolans målstyrning. Många av oss inom folkhögskolan höjde på ögonbrynen samtidigt som någon del av oss inte var förvånad. Ingen skugga ska falla över Christer, han skrev nog det han tänkte ska tilltala en så stor del av sittande regering som möjligt, eller åtminstone inte reta upp stödjande parter. Som det uttrycktes i materialet behöver inte ordet demokrati stå, det finns mellan raderna.
Det finns mycket att säga om den tid vi lever i, men bildning är inte ett innebegrepp, och kunskap har blivit en definitionsfråga, utom möjligtvis den instrumentella syn på kunskap som innebär att det räcker med att du kan utföra exakt det ditt arbete kräver, inget mer. Alla har vi av tiden formade deltagare fått frågan: Kommer det här på provet? Som om det värsta som skulle kunna hända är att de skulle råka lära sig lite för mycket. I folkhögskolan får vi ofta lägga tid på avprogrammering från det synsättet vilket inte alltid är lätt.
Det handlar om sammanhang
Varje yrke är ett hantverk som kräver sin specifika kunskap, men vi vet också att du blir bättre på varje yrke om du kan sätta in det i ett sammanhang och även hitta en mening i något som kan tyckas meningslöst. Alla har vi upplevt skillnaden mellan en busschaufför som tyst biter ihop för att orka köra till ändhållplatsen, eller den som ser varje passagerare som chansen till ett möte på vägen dit. Med samma kunskapssyn på demokrati finns inte en större förväntan på dig som person än att du vet att du kan rösta och hur du gör det fysiskt. Vi glömmer lätt att demokratin är ett hantverk som kräver mer av dig i form av att förstå samhället som ett ”vi” som vi ska få att fungera tillsammans.
Folkbildningens roll
Som lärare i folkhögskolan ska vi arbeta med samtalet som pedagogisk metod, just för att utifrån given fakta kunna resonera och sätta in saker i ett sammanhang. Våra ämnen står inte i centrum, de utgör våra verktyg i demokratiuppdraget i ett samhälle som inte är ämnesindelat. Jag tror att det är så det måste förbli. Den dagen vi sätter ämnena före folkhögskolans pedagogik passerar vi en gräns och rör oss mot en instrumentell syn på kunskap och då blir vi något annat. Jag tror att vi fortsatt ska ha demokratin i våra måldokument för att hålla oss på rätt sida. Vår roll i samhället är att lyfta vikten av bildning och demokrati som hantverk och en del av det hantverket är att kunna läsa mellan raderna. Men i tider som dessa bör vi nog också skriva det i klartext. Återstår att se vad kommande folkbildningsproposition föreslår.
LÄS MER:
Slaget mot folkhögskolorna – ”Det är en tragedi”
Rosengren: Partssamverkan – viktigare än någonsin!
