Folkhögskola är en del i unga vuxnas livsutveckling

Ambika Hansell Ek är handläggare på RIO och har tidigare arbetat som lärare på flera folkhögskolor i Skåne samt som handläggare på Folkbildningsrådet

I skrivandets stund är det dags för skolstart, snart påbörjar många deltagare sin begynnande eller fortsatta bildningsresa, en resa för livet. Varför har de valt att studera på folkhögskola egentligen? Sannolikt är svaren lika många som antalet deltagare. Enligt egna efterforskningar är svaret tudelat. En del ansluter direkt till meriteringsmöjligheter, folkhögskolan som en väg att ta sig vidare till något annat. Den andra, däremot beskriver en djupare dimension, kopplad till det egna jaget. Oftast formulerad i begrepp som ”revansch” och ”nystart”. Ord som anknyter till att deltagaren vill bli något annat än vad hen varit tidigare och att studierna på folkhögskola därmed blir meningsfulla. Kanske är ”vad som ska bli” inte riktigt färdigformulerat, vilket är helt i sin ordning. Min tolkning är dock att det som formuleras är inte bara oberoende tankar i en individs process utan en del av dennes livsprocess.

Om man beaktar utbildningssamhällets konstruktion finns det idag en tydlig koppling mellan utbildning och identitet. Att lyckas, eller misslyckas, sammankopplas till jaget och identiteten. Det blir komplext, i fråga om människans livsutveckling. De utbildningar som samhället erbjuder löper idag parallellt med ålder men inte alltid med livsutvecklingsprocesser, i synnerhet inte för unga vuxna. Och vad händer med individen om utbildningar och lärandemiljöer inte verkar på ett sätt som stödjer det som gör oss till människor?

Processen om ”vad som ska bli” är starkt relaterad till vuxenlivets livsutvecklingsprocess. Och vad krävs av en människa för att mäkta med livets omorientering på ett meningsfullt sätt, i synnerhet om en den tidigare skolgången karaktäriserats av flera misslyckanden? I mötet med deltagarna, flera av dem med generella eller specifika läs- och skrivsvårigheter funderade jag ofta på hur de fann sin kraft och tillit att lyckas på folkhögskola? Det kräver mod men också en stark inre drivkraft i att hitta en egen väg, ett nytt sammanhang och bli något nytt, något mer.

Kristina Elfhag, författare och psykolog skriver i sin senaste bok Livsutvecklingens psykologi¸ Fri Tanke 2019, om människans livsutveckling och jag-utveckling. En människans livsutveckling, omfattar dennes ”jag-utveckling”. Hur individen genom livets olika utmaningar, i närvärld och omvärld tolkar, omtolkar och förstår sitt sammanhang och skapar meningsfullhet samt egna förutsättningar för att bli något mer än det hen varit innan.

Livsutvecklingen ska inte enbart förstås utifrån traditionella utvecklingsfaser, utan också i en samhällelig kontext. Det finns också olika miljöer som främjar och stimulerar individens livsutveckling. Sådana miljöer präglas av en kapacitet att förhålla sig till omvärldens förändringar samt ha tilltro till individens utvecklingsmöjlighet. Enligt författaren är den transformativa pedagogikenoch bildning(bildung) betydelsefulla faktorer i sådana processer. Kopplingen till folkhögskolan känns given. Folkhögskolan är viktig både i arbetet med olika kunskapsprocesser och stärka deltagares personliga utveckling och som en del i individers livsutveckling och jagutveckling. Folkhögskolan rustar på så vis individer på ett unikt sätt att fortsatt utvecklas och delta det samhälleliga omloppet.