Folkhögskola stärker personer med psykisk ohälsa

Malin Hagberg har arbetat på den ettåriga kursen sedan fyra år och berättar att deltagarna har olika bakgrund. En del kommer från arbetslivet eller är universitetsutbildade medan andra varit sjukskrivna eller har aldrig fått ett arbete.
– Det som är gemensamt för deltagarna är psykisk ohälsa på något sätt. Några har en npf-diagnos, som har satt käppar i hjulet under deras uppväxt. Andra söker till Livslinjen för att lära sig stresshantering, sätta gränser, lära känna sig själv eller få en paus i livet, säger Malin Hagberg.

Målen med utbildningen är att ”genom gemensamt arbete stärka deltagarnas motivation, handlingskraft, medvetenhet och självbild”. Måndag till torsdag samlas alla på skolan medan det är egen reflektion på fredagar.
– Vi är noga med att deltagarna är motiverade att klara studier på hundra procent. Det är också viktigt med närvaro utifrån CSN. Vi arbetar mycket för att anpassa efter varje persons mående just nu.

Malin Hagberg har i sina tidigare yrken varit sjukskriven i två perioder på grund av utmattningsdepression. Hon har en bakgrund som sjukgymnast och har bland annat arbetat med människor som mår dåligt på grund av att de blivit amputerade.
– Min tidigare yrkeserfarenhet och att ha varit sjukskriven bidrar nog till att jag har stor förståelse för gruppen här på Livslinjen. 

– Eftersom jag har varit sjukgymnast tidigare så tycker jag att det är viktigt med fysisk aktivitet. Många som mår dåligt psykiskt prioriterar bort att röra på sig.

Vad har ni för fysisk aktivitet på Livslinjen?
– Cirkelträning med olika stationer, promenader och skogsutflykter med fysiska aktiviteter. Vi har även avslappningsövningar som yoga och meditation. 

Estetisk verksamhet i färg och fantasi är också ett återkommande moment i kursen. Det handlar om att måla med olika färger, vara ute i skogen och bygga med olika naturmaterial och skapa bildmönster som i mandalas.

I mental träning handlar det bland annat om att arbeta med olika rädslor i stället för att fly från situationer, som att umgås i grupp och tala inför andra.
– Om man känner igen de här jobbiga tankarna i olika situationer så förstår man ofta att det inte är så farligt. Vi börjar försiktigt och går sakta framåt under läsåret för att kunna gå utanför sin komfortzon. Det kan vara att berätta lite om sig själv, våga måla, arbeta i grupp och ta upp konflikthantering.

Efter drygt ett halvår får deltagarna tala om sina drömmar och mål.
– Målen kan se väldigt olika ut. En del känner sorg över att inte ha några mål,
de har hamnat i ett vakuum. Då försöker vi väcka vad de tidigare har varit intresserade av. 

Vad brukar deltagarna göra efter Livslinjen?
– Det är många som fått upp ögonen för olika kurser på folkhögskola och att den utbildningsformen är så individanpassad. En del personer känner att de kan fixa ett jobb och söker det medan andra känner att de behöver bearbeta sin situation ytterligare.

Går det att säga vad som är det viktigaste inslaget i Livslinjen?
– Att vi jobbar i grupp, att människor får komma till en miljö och känna sig delaktiga och hitta rutiner. Bli sedd, hörd och förstådd. Under nedstängningen på grund av corona tappade vi konceptet helt.