Så ska miljöfrågorna nå alla ämnen

Ålsta folkhögskola hade haft Agenda 2030-tema. Linnéa Eliasson var engagerad, men hennes utgångspunkt då var, att det här kommer världen att greja.

– Men någonstans låg det nog och malde i huvudet ändå. Och så, när
jag var sommarledig, var det som att polletten plötsligt trillade ner.

Nästa morgon fick hennes man veta att de måste göra sig av med sina bilar, berättar hon med ett lätt självironiskt leende. 

– Sen på hösten insåg jag att det inte var så lätt när man har småbarn som ska skjutsas och bor i en stad med glest mellan bussturerna.  

Så familjen har fortfarande två bilar, men numera är den ena eldriven.

– Och hit till jobbet åker jag oftast buss.

Under det senaste halvåret har hon i och för sig sällan behövt åka hit över huvud taget, eftersom undervisningen drivits helt på distans. Men i dag står hon i ett klassrum och pratar med fyra deltagare som fått dispens för att kunna jobba med en utställning. De går på allmän linje och har, bland de valbara kurserna, satsat på historia. Nu håller de på med vårterminens slutprojekt, där uppgiften var fri, bara de gjorde något kopplat till miljö. De kom genast fram till att de ville göra något om kärnkraft, i konstnärlig form.  

– Vi behövde inte ens rösta, säger Jennifer Bergqvist, som sitter och trycker in ståltråd i en toapappersrulle som ska bli en vagn till ett tåg.

Modelltåg och kärnkraftverk på schemat

I utställningen ska tåget färdas mellan tre kärnkraftverk på tre olika kontinenter som har det gemensamt, att allvarliga kärnkraftsolyckor inträffat i dem. Det är modeller av de anläggningarna – Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima – som de andra i gruppen håller på att tillverka, av återvunnen papp och diverse prylar från skolans skåp med konst- och pysselmaterial.  

Alla fyra minns olyckan i kärnkraftverket i Fukushima för tio år sedan, men ägnade det olika mycket – eller lite – intresse. 

– Ni satt klistrade framför tv:n, men jag var inte intresserad av vad som hände i världen då, säger Olivia Miller till de andra.

Jag hoppas att de inte uppfattar mig som dömande, om de ska flyga eller så.

Men det var då det. Nu har hon fördjupat sig inte bara i olyckorna, utan också i hur kärnkraftverk fungerar. Och det är just det jättelika Fukushimakraftverket hon håller på att bygga, utifrån foton hon sökt upp på nätet.

Lina Lyxell, som har Tjernobyl på sin lott, påpekar att utställningen också ska handla om hur vi i Sverige påverkats av den olyckan. 

– Det är spännande att det var Sverige som först reagerade på strålningen. 

Till att börja med planerar de fyra att visa sin utställning på skolans sociala medier, för att förhoppningsvis kunna visa den live i höst. De blir glada när Linnéa Eliasson berättar att en annan klass uttryckt intresse för den till ett kommande temaarbete, och börjar skoja om att ta inträde. 

Linnéa Eliasson går runt och tittar och ställer en och annan fråga, men håller sig mest i bakgrunden, nöjd med att tjejerna planerat hela projektet utan hennes inblandning. Men en förhållningsregel måste hon ändå påminna dem om innan hon lämnar dem för att bli intervjuad: 

– Ni får inte glömma att ta lunch! 

Frågan är väl om gruppen hade valt kärnkraftsolyckor som tema för sitt projektarbete om det inte varit för att de har den lärare de har. Sedan det där rent bokstavliga uppvaknandet för knappt två år sedan har Linnéa Eliasson
införlivat sitt miljöengagemang i undervisningen.

Lätt att koppla miljöaspekt till flera ämnen

– Jag har fått fria händer och mina ämnen, samhällskunskap och historia, är ju väldigt kompatibla där. Sådant som rättvisa och demokrati är ju lätt att koppla till miljö och klimatomställning. Men min ambition är att miljöfrågorna ska leta sig in i alla ämnen. 

Det senare förutsätter förstås att hon får med sig sina kolleger på tåget. Det jobbar hon på. 

– Sedan jag började prata om de här frågorna kommer de upp automatiskt på ett annat sätt än tidigare, när vi gör studieplaner och i samtal vid lunchen och så. Jag hoppas att de inte uppfattar mig som dömande, om de ska flyga eller så. 

Hade det varit så, hade de kanske inte nominerat henne till Region Västernorrlands nyinstiftade miljöpris. Men det var just vad de gjorde, i all hemlighet.

– Jag blev jätteöverraskad! Det känns förstås väldigt kul att få ett sådant pris, men också att regionen uppmärksammar skolan. 

Gruppen i klassrummet vet förstås att deras lärare blivit prisad.

– Hon är helt rätt person för det! Förut tänkte jag aldrig på klimatet, även om jag visste att det inte var så bra. Men nu: det händer nu och vi måste hitta en lösning! Jag har börjat sopsortera och försöker shoppa mindre nu, säger Jennifer Bergqvist.

Amanda Larsson Nordén nickar, där hon sitter och skär ut rundlar till en Harrisburgmodell i wellpapp.

Prispengar i grön fond

– Linnéa är väldigt duktig på att ta upp miljöfrågorna på ett sätt så man lyssnar och vill lära sig mer. 

Förutom ett diplom bestod priset av 20 000 kronor. Dem har Linnéa Eliasson investerat i en grön fond i väntan på att barnen ska bli tillräckligt gamla att tågluffa.

– För vi flyger ju inte längre.