Hon vill forska tillsammans med folkhögskollärare

Du har nyligen fått tjänsten som postdoktor på Mimer - Nationellt program för folkbildningsforskning. Hur känns det?

– Jag är jätteglad och tacksam. Som disputerad känns det kul att få jobba lite mer i ”skarpt läge”, säger Filippa Millenberg.

Vad är Mimer?

– Mimer är ett nationellt program för folkbildningsforskning som har nationellt ansvar att stödja och uppmärksamma folkbildningsforskning oavsett disciplin. Vi genomför olika typer av verksamheter; Mimerkonferensen, seminarier, skapar mötesplatser för folkbildningsforskare och publicerar olika typer av texter, som Mimerbladet.

Hur vill du beskriva dig själv, som forskare?

– Jag är nyfiken och vetgirig och har intresse för flera olika pedagogiska frågor. Jag är lite av en teammänniska och tycker det är spännande med praktiknära forskning och aktionsforskning där det finns ett samarbete mellan praktiker och forskare.

Vad forskar du om?

– Rent ämnesmässigt så har jag ett stort intresse för folkhögskolans pedagogiska praktik. När det gäller lärares arbete har jag under lång tid velat bidra till en begreppsapparat för folkhögskollärares arbete så att de inte enbart är hänvisade till att använda etablerande begrepp inom andra utbildningsformer utan begrepp som mer fångar pedagogiken inom ramen för folkhögskolans särskilda villkor. Samtidigt måste begreppen var begripliga för en större grupp än enbart folkhögskolan själv. Jag skulle vilja att vi fördjupar oss i det som brukar kallas folkhögskolans fikonspråk. Exempelvis: ”Här växer man som människa”… Jaha, men vad betyder det då? Helst vill jag göra det här tillsammans med lärare där vi ställer oss frågan: vad är det vi gör egentligen? Och vad är det för kunskaper och kompetenser som folkhögskollärare tänker är viktiga i deras arbete.

På vilket sätt bidrar Mimer till folkhögskollärares arbete och verksamhet?

– Mimer bidrar med forskning om folkhögskollärares arbete. Mimer har också, i samarbete med företrädare för folkhögskolorna, varit drivande i arbetet med att en forskarskola för folkhögskollärare har kommit till stånd. 

Vad handlade din avhandling om?

– Det är en studie om folkhögskollärarens pedagogiska hållning som visar att möten med deltagarna är viktiga för läraren i den pedagogiska praktiken. Undervisningen utgår från vad som sker i samspelet och samexistensen mellan deltagare och lärare. Man kan säga att mötet blir som en kompass för vart deltagaren är på väg. Just nu är tanken att jag ska fortsätta att ägna mig åt de frågorna.

Vilka frågor kommer du då att fokusera på?

– Det finns en hel del forskning kring barn- och ungdomsskolan om relationer mellan lärare och den som lär i utbildning, men inom fältet för vuxnas lärande är det inte lika vanligt förekommande. Där vill jag bidra: Vad betyder relationell pedagogik i vuxenutbildning och andra bildningssammanhang där vuxna ingår? Jag vill också fördjupa mig i begreppen lyhördhet, öppenhet och utmaning som ingår i det som jag benämner som pedagogisk hållning. Vad kan lyhördhet betyda mer konkret i folkhögskolans kontext? Och uppmärksamhet, hur kan vi förstå det?

Det pågår även ett nytt forskningssamarbete med ett nordiskt nätverk på Mimer. Vilken nytta har de nordiska länder av varandra?

– Vi pratar ofta om folkbildning och folkhögskola som en nordisk företeelse. Vi har delvis en gemensam historia och tradition, samtidigt som den skiljer sig åt. Med andra ord är varken folkbildning och folkhögskolan bara en sak utan kan förstås utifrån olika perspektiv och traditioner. Så det här nätverket möjliggör att lära av och med varandra men framför allt att få tid och möjlighet att samarbeta.

Filippa Millenbergs avhandling: Att mötas på folkhögskola. En studie om folkhögskollärarnas pedagogiska hållning.

Information om Mimers forskarskola hittas här.