Frigyes ger röst åt folkhögskolan

Kista folkhögskola delar lokaler med för­eningen Kista Träff, nära den stora gallerian och nära 32 våningar höga Kista Science Tower. Det är här Paul Frigyes möter sina kollegor, sina elever och deltagare.

Han som jobbar både som lärare och kommunikatör på skolan, delar sin tid mellan Stockholm och Malmö. Som journalist befann han sig i stormens öga några gånger under karriären. Som när han som anställd på Journalistförbundets tidning Journalisten skrev en krönika som blev stoppad av chefredaktören och då sa upp sig. Eller när han skrev en bok om Jan Guillou som denne fick förlaget Norstedts att dra tillbaka. Boken ”Höjd över varje misstanke En bok om Jan Guillou” kom till slut ändå ut i en ny version, på Lindelöws förlag men då med titeln ”Jan Guillou – utifrån”. Mer om det senare.

Skriver gör Paul Frigyes vars förnamn uttalas på tyskt vis, inte engelskt, fortfarande. 2020 gav han ut en bok om Ukraina som lever vidare, precis som den han skrev om Eritrea 2015. Boken ”Ukraina på drift” (Silc förlag) beskrivs som ”en reportagebok från en nation på jakt efter en identitet och plats i Europa”

"Man får mer social bekräftelse här"

Växelbruket att kombinera lärarrollen med skrivandet tänker han fortsätta med.

– Man får mer social bekräftelse här, direkt bekräftelse. Det jag saknar är kanske det höga anseendet man har som journalist, säger Paul Frigyes men lägger till att journalister inte längre ses som något slags moderna riddare, att möjligheten att förändra samhället med en IB-affär eller ett Watergate-avslöjande, nog blir allt mindre. Mediabranschens självförtroende är ett annat i dag än tidigare. ”Ingen läser tidningar längre”, som en kollega till Paul Frigyes uttryckte saken.

Han beskriver livet som fullt av rörliga mål, han skapar hela tiden nya mål. Han beskriver eftertänksamt sitt arbete som lärare. Det rör sig om en social insats, om att undervisa och om att lösa problem.

"De plundrar kommunen på pengar"

För några år sedan bestämde han sig för att läsa statsvetenskap, det blev en masterexamen som han sedan kompletterade med en pedagogisk utbildning. Sedan augusti 2020 är han anställd på Kista folkhögskola och nu står han inför en SFI-grupp, kurs C, huvudsakligen rör det sig om 2C-elever, elever som har en utbildning som motsvarar vår grundskola. Men här finns även några från spår 3, elever med en längre utbildning i ryggen.

Paul Frigyes ifrågasätter systemet, det system som enligt honom gör det möjligt för vissa skolor som erbjuder SFI-undervisning att alldeles för lätt släppa igenom en del elever. Det innebär att somliga helt enkelt inte är redo för den nivå han undervisar på.

– Vad de skolorna gör är att plundra kommunen på pengar, de godkänner elever som inte skulle ha varit godkända. Sedan kommer kommunen till oss i nästa steg och undrar varför den och den eleven inte är klar, inte är godkänd. Är vi sämre än de andra som erbjuder SFI, undrar Paul Frigyes utan att vänta sig ett svar.

"SFI-systemet har korrumperats"

När han blir upprörd blir skånskan mer markant. De skolor han syftar på i närområdet har lagts ner men det förekommer på andra håll också, menar han.

– Jag är för marknadsekonomi men SFI-systemet har korrumperats och konsekvenserna får vi kämpa med, vi som försöker vara seriösa. Och det värsta är att vissa av eleverna som har fått godkänt inte utvecklas, deras språk fastnar. Det innebär att det blir väldigt stora nivåskillnader och det gör också att vi måste göra specialinsatser.

Precis när han kommer in i lektionssalen byter han dialekt, från sin tämligen städade (ja, förutom när han är arg) Malmö-skånska:

– Hej allihop, nu kör vi vidare. Jag undervisar på stockholmska eller östgötska. I dag blir det stockholmska.

Han och eleverna diskuterar svåra svenska ord som låter väldigt lika varandra. Ål, öl och el. Saker, socker och säker. Lyfta och lufta.

Tidigare den här morgonen har de gjort en diktamen, skrivit av en text. Nu byter de papper med den närmaste grannen.

”Klockan är sju på kvällen och Jenny låser dörren till salongen. Hon har jobbat som frisör i tolv år.” Paul Frigyes läser texten med stark och tydlig stämma. På ganska grov östgötska. Sedan växlar han till rikssvenska.

Någon timme senare berättar han att han i början körde hela lektioner på östgötska, men att han fick så ont i käkarna att han var tvungen att sluta med det. Ändå blir det östgötska återfall då och då.

"Paul är en snäll lärare, han gör lektion­erna roliga och det gör att det känns lockande att komma hit"

Mot slutet av lektionen, efter bland annat en hörförståelseövning, blir det frågesport, Kahoot. Vinner gör Rim Habib som kom från Syrien för tio månader sedan.

– Paul är en snäll lärare, han gör lektion­erna roliga och det gör att det känns lockande att komma hit, säger Rim Habib.

Hon har lätt för att förstå det som sägs och för att skriva på svenska, men att prata är svårare än så länge. Många ord är besvärliga att uttala. Hon poängterar att det är hennes ansvar att plugga hemma så mycket som möjligt, mellan lektionerna. Hon använder sig av Youtube för att lära sig grammatiken. Planen är att hon ska kunna jobba som ekonom i Sverige, som hon gjorde i Kuwait innan hon kom hit.

Paul Frigyes beskriver sin journalistkarriär som strävsam, lång och med blygsamma resultat. Karriären peakade statusmässigt när han skrev krönikor på Dagens Nyheter efter sitt raska uttåg från tidningen Journalisten våren 2011. Han flikar in att det ändå började vara dags att söka sig vidare, han menar att han inte var den mest populära typen i medielandet Sverige. Sedan följde ”Guillou-historien”, den indragna boken, en tid han kallar för en jobbig upplevelse. Det som tog honom hårdast var inte det som hände, säger han nu, utan att det förändrade sättet som andra betraktade honom på. Plötsligt, från att ha setts som en modig journalist, sågs han som svag och långt i från het som yrkesman.

– Jag hade inte så mycket stöd från folk runt mig förutom några vänner. Men även de bekräftade den bilden, även de köpte den bilden av att jag vek ner mig gentemot Jan Guillou. Det var en motgång, inte minst att folk i branschen definierade mig utifrån den boken och det som hände med den. Även om de inte ens läst boken. Det är fortfarande så, att när någon blir arg på mig, om jag själv ställer en provocerande fråga, så händer det att den kontrar med något om Jan Guillou.

Ändå är Paul Frigyes nöjd med boken, han tycker att den berättar något viktigt om mediesamhället, dess utveckling och om det moderna Sverige.

"Min stil är burlesk och svulstig"

Han utstrålar självförtroende, han lärde sig läsa när han var tre år gammal. Så, tron på den stilistiska förmågan, den är intakt.

– Jag kommer aldrig att bli en superkänd författare. Det hade jag kunnat bli, stilistiskt, men man ska vara rätt typ och ha rätt ålder, för att slå stort. Kanske skulle jag spökskriva men nu har jag en så speciell stil att man nog känner igen den.  och komik.

Paul Frigyes fyllde 60 i början av hösten och konstaterar att han trivs på folkhögskolan och att lärarjobbet är hans näst sista karriär.

– Det finns några olika planeter att sikta mot!