”Utan fack är som att köra utan bälte”

Manne Mendel från Eslövs folkhögskola och Annelie Coleman från Kista folkhögskola är på ombudsutbildning. Foto: Oskar Omne
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Folkhögskolan

Om det uppstår en kris på arbetsplatsen måste det finnas en struktur för hur kontakterna med arbetsgivaren ska skötas. Det är en av lärdomarna som deltagarna i den grundläggande ombudsutbildningen får med sig.

Det är fikapaus när Lärarförbundet Folkhögskola håller grundläggande ombudsutbildning i Sigtuna. Manne Mendel funderar över varför den gemytliga anda som ofta råder på en folkhögskola samtidigt kan vara en fälla i den fackliga verksamheten. 

– Rätt som det är kan det bli ett läge där facket behövs. Har man då inga aktiviteter igång riskerar man att inte ha någon struktur för det fackliga arbetet. Då får man bygga från grunden, säger han, som undervisar i engelska på allmänna linjen på Eslövs folkhögskola.

Även om det inte pågår någon konflikt mellan arbetsgivare och personal är det därför viktigt att alltid ha någon form av fackligt arbete bubblande, menar han.

Manne Mendel är vice ordförande i den nybildade klubben i Eslöv, men har en del facklig erfarenhet från ett tidigare arbete inom handeln.

– Arbetsvillkoren och utmaningarna är helt andra inom folkhögskolan än i Handels. Vi behöver få mer struktur på det fackliga arbetet och det kan vara svårt att hitta de som vill engagera sig. Jag kände att det var lite av min plikt att delta i kursen eftersom jag har viss erfarenhet och tycker att det fackliga arbetet är viktigt. Jag är här tillsammans med min ordförande. 

Viktigt känna till formalian

Manne Mendel har jobbat fem år som folkhögskollärare. Ungefär lika lång yrkeserfarenhet har Annelie Coleman, fackligt ombud på Kista folkhögskola i norra Stockholm. Hon är ganska ny på posten och anmälde sig till kursen för att få bättre grepp om fackliga formalia.

– Den sociala delen med att lyssna tycker jag är ganska lätt, men jag vill veta mer om hur det fackliga arbetet är uppbyggt. För att kunna vara en tillgång för medlemmarna behöver jag ha bättre koll på regler och paragrafer, säger hon.

Kista folkhögskola har ingen klubb, i stället har medlemmarna utsett Annelie Coleman och ytterligare ett par kollegor till ombud. Hon är lärare på allmän kurs och undervisar framför allt i historia. Men hon lär också ut religion, samhällskunskap och svenska.

– Jag brinner för att få människor att läsa skönlitteratur och på det sättet utveckla sitt eget språk. Många av våra studerande har inte läst en hel bok.

Facket del av demokratin

Annelie Coleman ser en tydlig koppling mellan det fackliga engagemanget och folkhögskolans demo­kratiska uppdrag. 

– Fackligt arbete är en del av att vara med i en demokrati. Om jag som lärare pratar om varför det är viktigt att använda möjligheten att engagera sig fackligt kan jag vara en förebild för de studerande. 

Hon uppskattar att det under kursen varit gott om tid att diskutera och utbyta erfarenheter med kollegor från andra folkhögskolor.

– En annan av deltagarna sa något tänkvärt om varför det är viktigt att det finns en facklig aktivitet ute på arbetsplatserna. Att inte vara med i facket är ungefär som att köra bil utan säkerhetsbälte. Även om inget hänt är det viktigt att gardera sig och ta reda på hur man kan gå till väga om det blir en kris på arbetsplatsen.

Sigtuna folkhögskola är uppkrupen på en kulle med utsikt över Mälaren. Allra högst upp ligger kapellet där den tre dagar långa ombudsutbildningen håller till. Ett 20-tal deltagare är på plats i Sigtuna, medan cirka tio är med på länk.

Viktigt med dokumentation

Tomas Rosengren, ordförande i Lärarförbundet Folkhögskola, håller ihop utbildningen som täcker allt från ombudets roll och rättigheter till etik för förtroendevalda, partsmodellen, kommunikation, samverkan och löneprocessen.

Med jämna mellanrum manar han deltagarna att vara noga med skriftlig dokumentation i sina fackliga kontakter med arbetsgivaren. Inte minst när det gäller samverkansmöten.

– Ett protokoll från ett samverkansmöte har samma status som ett MBL-protokoll, säger han. 

Manne Mendel undrar om regleringen av facklig tid kan vara ett lämpligt innehåll för ett samverkansavtal. Tomas Rosengren nickar.

– Det går absolut att skriva in. Samverkan sker regelbundet och då bör det rimligen finnas tid för det.

Tomas Rosengren understryker att poängen med samverkan är att förenkla och slippa kalla till förhandlingar i varje ärende. Men som facklig företrädare är det viktigt att i god tid till nästa samverkansmöte få en lista över ärenden som ska behandlas. Det måste finnas tid att hinna prata med medlemmarna om aktuella frågor.

– Arbetsgivaren kan inte på sittande möte komma med ny information som ligger till grund för beslut. Där ska vi vara hårda. Släpper vi det minsta på det åker både lillfingret och resten av handen med. 

Annelie Coleman vill veta hur man som facklig representant på bästa sätt visar att ett beslut inte kan fattas vid mötet och att man inte accepterar situationen. 

– Säg ifrån! Den här frågan måste du ha blivit informerad om i förväg och fått underlag till inför mötet. Och se till att det tas till protokollet, säger Tomas Rosengren.

Funderingar om Saco

Under kursen hinner deltagarna också prata en del om Lärarförbundets inträde i Saco. Hur stor är frågan i det lokala fackliga arbetet?

– Jag har inte hört att någon på min arbetsplats oroar sig över det här, men det kan förstås orsaka vissa problem eftersom folkhögskollärare historiskt har varit ett ickeakademiskt yrke. Nu har det ändrats, utbildningen är förlagd till universitetet, men det kan ändå vara problematiskt att man nu ska definiera sig som ett akademikerförbund. Jag kan dela den oron ideo­logiskt, men tror inte att det har så stor betydelse i praktiken, säger Manne Mendel.

Annelie Coleman instämmer: 

– Men jag tror ändå att det kan vara bra att vara enade i ett förbund. Kanske behöver våra respektive kulturer slipas av lite mot varandra, säger hon.

Vad tar ni med er från kursen?

– Jag känner stor inspiration och kommer i fortsättningen att ta ett större ansvar för det fackliga uppdraget och försöka strukturera upp det lite bättre, säger Annelie Coleman. 

– Något av det viktigaste har varit att få höra kollegornas erfarenheter och dela med sig av sina egna, säger Manne Mendel.

LÄS ÄVEN: Viktigt att tillsammans värna folk­högskolan