”Det gäller att uthärda åsikter som är motsatta ens egna”

Bernt Gustavsson är författare och professor i pedagogikoch har arbetat i många år som folkhögskollärare.

Vestlunddagarnas signum Demokratisera demokratin! är en från den tyske sociologen Ulrich Beck hämtad uppmaning. Becks böcker och forskning har blivit något av en ledstjärna för Gösta Vestlund. Med utgångspunkt i den har sedan de första Vestlunddagarna 2014 lyfts fram olika dilemman som vidrör demokratin och demokratibegreppet i vår tid.

Årets Vestlunddagar utgick från den franska revolutionens tre honnörsord: Frihet, Jämlikhet och Broderskap. Dessa begrepp bär på motsättningar som i konkurrens med varandra utgör ”demokratins centrala problem i ansträngningen att bevara den samhälleliga gemenskapen”. När Gösta Vestlund säger ”demokratisera demokratin” kommer det ur ett äkta, djupt känt personligt behov av en förändring, en vidgning av hit-intills uppnådda framgångar. Det sitter i hjärteroten och är en hållning som lever.

Statsvetarprofessorn Sverker Gustafsson, som på ålderns höst ägnar ett intensivt intresse åt den högerpolitiska riktning som kallas populism, föreläste om de hot som demokratin, dvs allmän rösträtt, yttrandefrihet, fri arbetsmarknad och legitim opposition utsätts för. Utmaningarna kommer i huvudsak från den ekonomiska liberalismen, (”nyliberalismen”) och populismen. Men för att fullt ut förstå hur vi bäst ska hantera hoten från populismen måste vi, menar han, acceptera den hävdvunna demokratins sårbarheter. Dessa sammanfattas av den amerikanske statsvetaren Robert Dahl i den så kallade ”skuggteorin”.

Den beskriver att folket, medborgarna, inte låter sig otvetydigt avgränsas. För det andra återkommer lojalitetskonflikter mellan å ena sidan professioner av skilda slag och de folkvalda som genom majoritetsbeslut försöker driva igenom sin agenda. Vad populister kallar ”träsket” består av professioner som journalister, lärare och jurister med flera – kort sagt allt sådant som står i vägen för det sanna, enhetliga folket och politiken i form av majoritetsstyre. För det tredje är den gängse demokratin här bara en ”procedur”, ett ”jämkningsmaskineri” som bejakar en samhällelig pluralism, i motsats till den populistiska drömmen om det enhetliga folket. Alla ”liberala värden” betecknas som hinder för att uppnå den nationella enheten. Gustafssons rekommenderade motmedel för demokrater blir att upparbeta en pluralistisk hållning, uppmuntra ökad professionalism och kraftfullt hävda den demokratiska stridbarheten mot sådana totalitära tendenser.

Mot slutet av sin föreläsning likställde Sverker den kommunikativa demokratins huvudtanke, som är vägledande för det akademiska seminariet, med studiecirkelns idé. Likheten är att det är de goda argumentens kraft som gäller, inte auktoritet eller tradition. Det är pluraliteten, alla deltagares lika rätt att tala i sin egen rätt. Professorn eller studiecirkelledaren avgör inte vad som är rätt eller fel, utan har som främsta uppgift att sammanfatta vad som framkommit under mötets gång. Reaktionen i publiken var på den punkten något tveksam. Invändningen var att det akademiska seminariet i den ideala beskrivningen är helt igenom rationellt, argumentens kraft gäller och avgör, medan studiecirkeln bärs av ett vidare dialogiskt synsätt som innefattar olika tolkningar och tillåter yttringar av känslor. Studiecirkelns historia är betydligt mer mångbottnad än att vara en avläggare av det akademiska seminariet.

Andre föreläsare var Per Molander, som har den fantastiska förmågan att göra praktik av de idéer om jämlikhet han skriver om i böcker som Jämlikhetens anatomi och Condorces misstag. Rubriken på hans föredrag var Utan jämlikhet ingen frihet, vilket han här klargjorde med närmast matematiskt exakt precision. Som ordförande i Jämlikhetskommissionen kommer han säkert att åstadkomma storverk. Demokrati bygger på enskilda människors röster, medan juridiska personer, som tex ett aktiebolag bygger på, är oåtkomligt för ett demokratiskt förfarande. I upplysningsmannen Condorcets skrift Utkast till en beskrivning över människans framsteg finns en utstakad väg som pekar på de oändliga möjligheter mänskligheten äger att utforma sin framtid, vilket efterföljande utveckling har förlorat, steg för steg, både inifrån och utifrån. Uppgiften är att återskapa en sådan demokratisk vision. Det mest uppseendeväckande i Molanders analys är påståendet att den sanna jämlikheten inte uppstår naturligt; den möjliggörs av politik och statskonst. Genom en ganska enkel matematisk analys visar sig denna sanning. Han jämförde sin modell för jämlikhet med Sten Selanders välkända dikt om de två kulspelarna; där den ene praktiskt taget är dömd att förlora på grund av ursprungliga skillnader i kul-innehav.

Som motvikt mot sådana utopier kom journalisten Tove Lifvendahl och gav en annan bild av situationen i Sverige. Hennes analys bygger på att samhället består av ett antal likvärdiga och nödvändiga sfärer, vilket Hans L. Zetterberg formulerat; där näringsliv, statskonst, vetenskap, civilt samhälle, medier, företag och konst ingår som likvärdiga. Åhörarnas analys var att det långt ifrån råder samma inflytande för de olika sfärerna i samhället. Är det inte näringslivet som har den egentliga makten, jämfört både med konsten och det civila samhället? När det offentliga sviker kan näringslivet och det civila samhället träda in.

Exemplet ur det praktiska livet var den så kallade ”lutfiskskandalen” i Gnesta för några år sedan, då människor på ett ålderdomshem förnekades lutfisk som julmat av det offentliga av kostnadsskäl. Näringslivets företrädare sponsrade dock och Sörmlands regemente, som tillhandahöll ett komplett fältkök, vilket underlättade för Carl Jan och Leif Mannerström att träda in och servera vem som helst lutfisk på stora torget i Gnesta under en av dagarna före Jul. Det kollektiva välfärdstänkandet fick se sig besegrat av välgörenhet och frivillig initiativkraft.

Ett annat exempel på bristande mångfald som Lifvendahl anförde, är den berömda ”åsiktskorridoren”, som avgör gränsen för vad som får sägas och inte får sägas, en kritik av den konsensusanda som länge har dominerat i landet.

Efter denna välfyllda dag kom dag två med exempel från folkbildningens fält - från Angered, nbv, folkbildning för asylsökande och abf:s folkbildarlåda. Det sista är ett ambitiöst försök att åstadkomma folkbildning om folkbildning, med den klassiska boklådan som förebild. Så framställdes i en panel de tänkbara dilemman som finns i demokratiskt tänkande och utövande. Hur långt sträcker sig medborgarinflytandet i jämförelse med alla makter som inte är medborgerliga, kom att bli en av huvudfrågorna.

Som en fräsch avslutande föreläsning kom genusvetaren Cecilia Åse och ställde den angelägna frågan om förhållandet mellan nationsskapande och demokrati. Grundfrågan är: vilka tillhör demos, folket? Vad händer med synen på kvinnan i nationens respektive i demokratins perspektiv? Nationen symboliseras av kvinnan, som tex. Moder Svea, som hotas av yttre fiender, vilket kräver ett manligt försvar för att skydda och rädda henne. Demokrati bygger på oenighet och konflikt, nationen på enighet och harmoni. Det är alltså ingen tillfällighet att nationalistiska partier är könskonservativa. Frågan Cecilia Åse ställde var: Hur kan vi avnationalisera demokratin, rakt motsatt den reguljära trenden över världen idag med ökad nationalism.

De olika framställningarna av demokratins problem bjöd på otaliga dilemman som inte har någon enkel eller entydig lösning. Sverker Gustavsson påpekade vikten av att särskilja den ekonomiska liberalismen från den politiska. Demokrati bygger på pluralism och mångfald. Det gäller att uthärda åsikter som är motsatta ens egna inom vissa överenskomna ramar som anges av FN:s grunddokument i vilka människans otvetydiga rättigheter och värden beskrivs. Ett annat är pluralism och krav eller behov av otvetydiga sanningar. I osäkra, smått förvirrande tider som vår växer behovet av säkerhet, sanning med stort S och fakta med stort F. Hur det förhåller sig till både det demokratiska och pedagogiska kravet på mångfald och pluralism är en avgörande fråga, kanske ett tema för kommande Vestlunddagar.