De mest kreativa har inte haft färdiga mål

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningenfolkhogskolan.se

Bernt Gustavsson är författare och professor i pedagogikoch har arbetat i många år som folkhögskollärare.

Den nu avlidne reseförfattaren Ryszard Kapuscinski berättar i sin bok Ebenholts om sina resor i Afrika. Att resa är en konst, om vi med resa menar att upptäcka världen, att se något nytt och annorlunda och få nya perspektiv. Kapuscinski har, berättar han, sett många människor som reser på ett sätt som gör att de inte ser vad de är med om under vägens gång. De stirrar sig blinda på målet, och ser inte den väg ”som är mödan värd”. Resan är en process som innebär att möta det oväntade, kanske med ”en nattlång rast” som bereder oss på det oväntade som kan visa sig bakom nästa vägkrök.

I den mediala världen och i skolvärlden, framstår mål som något självklart, ett ord som upprepas med sömngångaraktig vana. De mest kreativa och nyskapande människor jag har mött, både inom konsten och vetenskapen, har inte haft färdiga mål skrivna framför sina ögon. De kan gå långt ut i tassemarkerna och söka, genom långa irrvägar under lång tid, för att finna vad de söker, eller komma underfund med vad de verkligen vill åstadkomma. De kanske inte ens vet vad de söker. En av mina favoritförfattare berättar att han en dag gick omkring i en ravin någonstans i Turkiet där han mötte en kvinna som frågade vad han sökte. Han svarade att han inte visste det än, men att det kanske skulle komma att infinna sig.

Är det inte så att det gått troll i ordet mål, i tron att underverk kan åstadkommas om människor bara har ett mål? Är det inte i själva sökandet, i frågandet, i de kreativa fria processerna, som något sätter igång i oss som kan räcka väldigt länge, kanske livslångt? Nått ett mål, sedan då, nästa mål? I sociologin talar man om målrationalitet, vi är rationella om vi ställer upp mål för oss och söker de effektivaste medlen för att nå dem. Ensidig strävan efter denna effektivitet gör att världen ”avförtrollas” och mister sin mening. Allt blir instrumentellt, medel för något annat. Ett annat sätt att tänka är när vi söker det meningsfulla, handlar i enlighet med ett syfte, ett ändamål som kanske innefattar något mer och större än det kortsiktiga mål som bara leder till nästa mål.