Black Friday eller Fridays for future

Bernt Gustavsson är författare och professor i pedagogikoch har arbetat i många år som folkhögskollärare.

Konsumtion eller klimatet? Frågan debatteras överallt. Dagen innan hade Greta Thunberg hållit sitt tal i FN och snart är det val i Österrike där klimatfrågan ser ut att bli den mest centrala för valets utgång. Landet håller på att bli ledande i Europa vad gäller miljö- och bostadspolitik. Men det spöke som dyker upp i Österrike med jämna mellanrum är högerpopulismen, som bakåt i tiden inneburit svåra judeförföljelser. Tidigare var det invandrarfrågan som nu får vika för folkopinioner för klimatet, av en styrka vi tidigare inte sett. Vetenskapen har talat sitt tydliga språk. Då vet vi. Vad som kommer därefter kräver något mer av oss som människor – som kultur, kunskap och allmänbildning.

Wiens centrum är som ett stort kulturområde, ett världsarv som inrymmer muséer, kyrkor och konsertsalar av alla slag, blandat med exklusiva butiker. När jag fick frågan om vilken fredag kom jag just från litteraturens museum och var uppfylld av de författare som just nu intresserar mig mest – Robert Musil och Stefan Zweig. Båda dessa författare skriver om det som förebådar 1900-talets katastrofer, främst krigen. Musil förlägger hela sitt stora verk, Mannen utan egenskaper, till Wien 1913. Ingen har en aning om att kriget ska bryta ut ett år senare. Det högre sociala skiktet organiserar en aktion för sin kejsare Franz Josef som ska fira sjuttioårsjubiléum som regent. ”Fredskejsaren, fredsåret” är namnet på den så kallade ”Parallellaktion” där man jagar den stora idé som ska bära fram Österrike-Ungern, den habsburgska dubbelmonarkin, som den stora, eviga fredsnationen. Detta i konkurrens med den tyske kejsaren, som då regerat i trettio år. Zweig beskriver sekelskiftets Wien i Världen av i går som den stora Trygghetens värld. Men i denna till synes trygga värld sker saker som förebådar något annat, det levereras en kulturkritik och en språkkritik som riktar sig mot den alltför idealistiska kulturen. Här följer Zweig steg för steg hur judeförföljelser och högerpopulistiska böjelser obönhörligt leder till Hitlers maktinnehav. Det kulturellt enade Europa han drömt om krossas och han tvingas fly.

Sekelskiftets Wien är en rik källa för att förstå den modernisering av kultur och samhälle som då ägde rum i Europa. Det sker en omvandling på alla områden – inom konsten, musiken, arkitekturen, litteraturen och filosofin. Inom filosofin var den så kallade Wienkretsen centrum för vetenskapligt tänkande, vilket influerade Musil i hans stora roman. Här skapades under första världskriget ett av de mest betydelsefulla filosofiska verken på 1900-talet – Tractatus av Ludwig Wittgenstein, vilken hyllades av Bertrand Russell i England som genialisk och gav verket en vetenskaplig tolkning, med logiken i högsätet. Den logiska positivismens tolkning har genom senare studier av kulturen i sekelskiftets Wien, som Wittgenstein var en del av, givits en annan tolkning.

Tractatus består till stor del av logiska formler. Boken skrevs mitt under första världskriget, där Wittgenstein var soldat. Den avslutas med ett av de mest spridda filosofiska citat som existerar, ”Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga”. Den första och hävdvunna tolkningen är det exakt vetenskapliga som utgör det sägbara. Allt annat, som konst, etik, metafysik, religion, tillhör det osägbara, men är det väsentliga för oss som människor. Det kan endast visas eller gestaltas. Det är alltså vad som inte går att säga med ett logiskt exakt språk som är det väsentliga. Det var vad som mest intresserade Wittgenstein som människa - konst, litteratur, musik och livsfilosofi.

Här någonstans ligger svaret på den fråga som ställdes, om vilken fredag som är att föredra. I en alldeles nyutkommen bok – Slaget om framtiden – Forskningens roll i konflikten mellan tillväxt och miljö – visar författarna hur konflikten mellan ekonomisk tillväxt och hållbar miljö ser ut inom olika områden. Klimatkrisen kräver att våra samhällen omvandlas, men den hindras av nutida intressen. Det kräver av humanister och samhällsvetare att kunna visa att samhället inte är ett gemensamt ”vi” som väljer framtid. Varje förändring sker i kamp mellan olika intressen som har att vinna eller förlora på att bevara det som är eller förändras. Därtill, det räcker inte med att vara expert, det måste till människor som med känsla och inlevelse kan fatta vad som är nödvändigt för en framtid att överleva i. Det är den skapade och den nyskapande kulturens uppgift.