Arga lärare när SFI ersätter allmän kurs

Västra Götalandsregionen har beslutat att flytta de 20 platserna på allmän linje på gymnasienivå från Göteborgs folkhögskolas filial i Biskopsgården till huvudskolan vid Nya varvet. I stället ska man bygga ut SFI-verksamheten i Biskopsgården, som i nuläget består av tre SFI-klasser. Folkhögskolan ligger i stadsdelen Biskopsgården på Hisingen i Göteborg, ett socioekonomiskt utsatt område där de flesta av deltagarna bor.

Just nu råder en dyster stämning på skolan.

– Vi är oroliga, arga och ledsna. De här deltagarna är fantastiska och vill inget hellre än att bidra till samhället. Många hade aldrig hittat till en utbildning om vi inte fanns här, säger Kristina Lugo Méndez, en av folkhögskollärarna på Biskopsgården, och tillägger att Nya Varvet ligger i ett överklassområde i Göteborg där cirka sextio procent av deltagarna är svenskar och deltagarna med utlandsklingande namn ofta är yngre, födda eller uppvuxna i Sverige.

– På folkhögskolan i Biskopsgården har deltagarna hundra procent utländsk härkomst och majoriteten på allmänna kurser är kvinnor i 30-årsåldern. De flesta är lågutbildade, utomeuropeiska och första generationens invandrare. En stor del av deras barn växer upp i hushåll med låg inkomst, låg utbildningsnivå, arbetslöshet, höga ohälsotal och utanförskap, säger Kristina Lugo Méndez.

Politikerna kom hit, men inte för att lyssna, allt var redan klart.

Men det är snart historia, konstaterar kollegan Mark Johnson.

– Rektorn kom inrusande när vi hade lärarråd och sa att de hade bestämt sig för att lägga ner gymnasiekursen. Vi blev väldigt överraskade.

När personalen försökte presentera alternativa lösningar fick de inget gehör och nio lärare skrev en protestskrivelse till ledningen och politikerna.

– Politikerna kom hit, men inte för att lyssna, allt var redan klart.

Att åka kommunalt från stadsdelen Biskopsgården till Nya varvet tar nästan en timme.

Flera av de tjugo deltagarna skulle begränsas av det avståndet, menar Kristina Lugo Méndez. Och att det nu finns en risk att vissa deltagare inte går klart sin utbildning. Och att andra människor i Biskopsgården vid en flytt av kurser inte får tillgång till den utbildning som passar just dem.

– Vi har fembarnsmammor hos oss. De kommer inte få ihop sitt livspussel med den restiden.

Mats Pilman (V), ordförande för VGR:s Folkhögskolor, säger att det är lika för alla.

– Många deltagare på andra folkhögskolor kommer från kranskommuner. De har samma premisser. Vi ser Göteborgs folkhögskola som en folkhögskola. Filialen i Biskopsgården är inte fristående utan ingår i ett sammanhang där vi har hela det kursutbud som vi önskar att ha.

Kristina Kristina Lugo Méndez ger svar på tal:

– Om vi nu är en skola är det väl inget problem för personal från Nya varvet att komma och jobba på SFI i Biskopsgården.

Underskott inom sjukvården

Göteborgs stad har behov av SFI utbildning, förklarar Mats Pilhem, vilket är orsaken till att de frigör både lokal och lärarresurser.

– Vi ska förmodligen även starta studiemotiverande kurser som Arbetsförmedlingen betalar. Och det här är inget politiskt beslut, bakgrunden är ytterst att vi har en regering som inte ger oss tillräckliga resurser.

Mats Pihlhem vill även tillägga att Västra Götalandregionen tidigare har varit inlyssnande och skjutit till mer pengar när staten har fallerat.

– Men det kommer inte hålla i längden eftersom man har stora underskott inom sjukvården, säger han.

Beslutet uppmärksammades av föreningen Offensiv folkbildning som skrev en debattartikel i Göteborgsposten, i slutet av december. De kallade förloppet för en nedmontering och uttryckte kritik: ”Om politikerna verkligen är seriösa med att förbättra förortens framtid, måste de ompröva sitt beslut.”

Mats Pilhem replikerade och poängterade att det inte handlar om en nedmontering och att ”Denna åtgärd (att ta in SFI-elever, red. anm.) stärker Göteborgs Folkhögskolas ekonomi och säkerställer verksamheten både vid Nya varvet och i Biskopsgården för flera år framöver.”

Hos oss lyfter vi hela familjen.

Kristina Lugo Méndez och Mark Johnson tycker inte att Nya varvet är en dålig skola,

– Men i Biskopsgården möts nyanlända, studerande på grundnivå och äldre och yngre på gymnasienivå. Man inspirerar varandra och vi tycker att det är väldigt viktigt med en sådan bredd, säger hon.

Därefter berättar de att många som kommer till dem har stukat självförtroende och de har lång erfarenhet av mångkulturell utbildning. Dessutom är många av lärarna själva invandrare.

– Vi tar hänsyn till deras språk. Det är ju deras identitet. Samtliga våra lärare har kompetens i svenska som andraspråk, flera av våra lärare talar deltagarnas språk och vi har även studiehandledning i ämnen på de språken.

Kristina Lugo Méndez poängterar att deras utbildning inte är ”bättre” än SFI.

– SFI är viktigt. Vi har redan tre klasser och tar gärna emot tre klasser till i våra stora lokaler som står tomma varje dag från klockan tolv på dagen. Men man behöver inte flytta vår gymnasieklass till Nya varvet. Man får inget jobb efter SFI. Dessutom behöver man ha gymnasieexamen för att få ett fast jobb på bandet på Volvo, exempelvis. Hos oss lyfter vi hela familjen: när mamman mår bra mår hela familjen bra. Våra deltagare är förebilder för sina barn och det är jätteviktigt i förorten.

Befarar mer nedskärningar

Det kanske är korrekt skött rent formellt, säger Mark Johnson. Men integrationsarbete är den viktigaste pusselbiten i folkbildning just nu, anser han. På 1800-talet var det bönderna, på 1920-talet arbetarna som behövde utbildning. Idag är det förorterna och de nya svenskarna som står för det största utbildningsunderskottet.

– Vårt främsta mål är att minska ojämlikhet, säger han.

Ingen kommer sägas upp på Biskopsgården på grund av förändringar i verksamheten, berättar Mats Pihlhem.

– Sen finns det de som går i pension som inte kommer återsättas. Och ambitionen är att det inte ska bli färre deltagare.

Men Mark Johnson och Kristina Lugo Méndez befarar ändå fler nedskärningar.

– Vi har kvar allmän kurs på grundskolenivå men ingen kan lova någonting om framtiden. Vi har redan tvingats lägga ner en vårdutbildning. En lärare har sagt upp sig och en är sjukskriven.

Hon funderar på hur det är runt om i landet.

– Är det som hos oss – att det är invandrarnas kurser som läggs ner först och förorterna som råkar illa ut, när sparbetingen tas? Är det en medveten strävan, en iver att gå regeringens och Sverigedemokraternas politik till mötes, innan ens de har uttalat den?