Från allvarlig frånvaro till positiv närvaro

I början av höstterminen valde några av deltagarna på Nordiska folkhögskolan i Kungälv att inte delta i skolans obligatoriska temadag, som utspelade sig på ett torg. Det tog emot, rejält. Några månader senare var de på plats, i alla fall en liten stund, vilket var ett stort steg för dem.

Just de här deltagarna går på skolans nya kurs ”Nystart”, en kurs för personer som varit utan aktivitet en längre tid och där flera har upplevelser av social fobi, utmattningssyndrom och olika typer av psykisk ohälsa. 

– De här deltagarna har levt ganska isolerat och upplever ofta att de inte riktigt har kontroll över tillvaron, berättar en av initiativtagarna, folkhögskolläraren Andrea Dunne.

Ingen grepp om tillvaron

Idén till kursen växte fram i samband med en dialog med Kompetenscentrum och Arbetsförmedlingen lokalt.

– Vi frågade dem vad de såg för behov hos de personer de har kontakt med och då pratade de mycket om den här målgruppen, som man känner att man inte riktigt har grepp om, säger Andrea Dunne.

Folkhögskolläraren och specialpedagogen Axel Lagerfors var också med och utformade kursen. Han betonar att den är en slags alternativ utbildningsmöjlighet med ambitionen att anpassa både kurs och skolgång till deltagarnas förutsättningar, och att skapa något som blir både intressant och kul.

– Vår främsta målsättning är att skolan ska vara en plats där man vill vara och där man trivs. Det är det absolut viktigaste.

Alla har inte som yttersta mål att komma vidare i sin skolgång.

Han beskriver utbildningen som en variant av allmän kurs med ämnena svenska, matematik, samhällskunskap och engelska på grundskole- och gymnasienivå. Syftet är att deltagarna ska kunna fortsätta studera eller ha kraft och mod att börja arbeta. Deltagarna är 17-29 år.

– Alla har inte som yttersta mål att komma vidare i sin skolgång. För flera handlar det om att vara i ett sammanhang och komma igång med rutiner. Det är faktiskt ingen i gruppen som önskar att bara sitta hemma, betonar Axel Lagerfors.

Lärarna och deltagarna i kursen Nystart pratar mycket om ”skolskav”. Ett uttryck som handlar om att man kanske inte har fått det stöd man har varit i behov av i skolan. Att skolan aldrig har känts som en ”egen plats” utan främst som en miljö där man inte passar in.

Ett annan skillnad, jämfört med allmän kurs, är att deltagarna tydligt uppmuntras att säga nej när något inte känns bra: Känns det okej för dig att jobba på det här sättet? Vilken social lärmiljö är bra för dig?...

– Vi brukar också vara tydliga med att det här är en frivillig utbildningsform och att de själva är ansvariga för sina val. De ska känna att de äger sin skolgång och kan vara med och bestämma över den, säger Axel Lagerfors och tillägger att det finns en god social tillvaro i klassen. Deltagarna har kontakt med varandra utanför skolan och även om det förekommer frånvaro så är det väldigt ovanligt att deltagarna inte hör av sig och berättar ifall de inte dyker upp, förmodligen för att deltagarna känner att de ingår i ett sammanhang.

Förutsägbarhet är A och O

Deltagarna har även fått bidra i utformandet av den fysiska lärmiljön.

– Inför kursstarten sökte vi medel från Västra götalands bildningsförbund bland annat för anpassningar av lärmiljön. Delar av det bidraget lät vi sedan deltagarna ansvara för och äska pengar av ledningsgruppen för. Slutligen valde deltagarna att investera i en soffa att sitta i när de pratar på rasten, ett pingisbord och hörlurar, vilket har betytt mycket, säger han.

Ytterligare en av grundpelarna är att dagarna ska vara förutsägbara.

– Ingen kommer till skolan utan att ha en aning om vad som händer. Att veta hur en skoldag ser ut skapar trygghet.

Sökt bidrag

Men en kurs av det här slaget kräver resurser. Gruppen är liten, femton deltagare, och kräver hög lärartäthet samt stort utrymme för individuella anpassningar. Här har

skolan fått statsbidrag och förstärkningsbidrag från Specialpedagogiska myndigheten.
– Det här är inte enbart ett pedagogiskt arbete. Deltagarna får tillgång till kurator, studie- och yrkesvägledare och kan prata med mig och Andrea om hur deltagandet fungerar för dem. Syftet är att få en helhetsbild kring deltagarnas tillvaro och förutsättningar, säger han och fortsätter:

– Men vi har väldigt lite samtal om livet utanför skolan. De här eleverna har ju redan ett nätverk runtomkring sig – rehabvägledare och sjukvården – så vi fokuserar främst på det pedagogiska och sociala stödet. Vår uppgift är ju inte att arbeta med vård, vi är en skola.