En statsminister i fullformat

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningenfolkhogskolan.se

Tage Erlander var ideolog vars tankar ständigt kretsade kring demokratin uppgifter.

Jag har ingen vilja till makt är den första större biografin om Tage Erlander

Efter att Per Albin Hansson avlidit i en hjärtinfarkt ringde Socialminister Gustav Möller till Tage Erlander och frågade om denne hade något emot att ta över som socialminister. Möller såg det som självklart att han själv skulle bli statsminister. Men han var också den ende. De flesta ansåg Tage Erlander som självskriven efterträdare till Per Albin. Ofta har ju historien beskrivit Erlander som en övergångskandidat. Men historikern Dick Harrissons omfattande biografi om Erlander (800 sidor!) vederlägger sådana påståenden. Socialdemokraterna ville ha föryngring och Erlander ansågs bäst lämpad.

I biografin kommer vi Erlander nära. Både människan och politikern. Vi möter en komplex människa: grubblande, rolig, vass, självkritisk, ödmjuk men också småskuren, osäker, uppblåst och fördomsfull. Han var en intellektuell som skrev och läste mycket, en kulturman som tog varje tillfälle till kulturupplevelse och hans syn på bildning och kulturpolitiken, som han tog på blodigt allvar, är optimistisk och vacker: kulturen som ett led i människans frigörelse.

Vi får en djup, och kanske allt för detaljrik, inblick i det dagliga regeringsarbetet där det ofta var motsättningar mellan de socialdemokratiskEn biografia ministrarna. Erlander var en ideolog vars tankar ständigt kretsade kring Socialdemokratins uppgift och det samhälle han ville skapa men han var också en pragmatiker som förstod att demokrati innebar att man måste kompromissa, både när han regerade själv eller i koalition med Bondeförbundet.

Dick Harrison skriver bra och med lätt hand. Även om boken skulle kunna strykas ett rejält antal sidor är den värd mödan. En tankeväckande present till såväl Annie Lööf som den socialdemokratiska partistyrelsen.