Debatt: Sverigedemokrater borde gå på folkhögskola

Varför hatar Sverigedemokraterna folkhögskolan? Så löd en rubrik på ett debattinlägg i tidningen Arbetet. Andra tidningar har haft rubriker som undrat detsamma. Det är självklart att man vill ha bort något som man ogillar, men jag ser det också som ett angrepp mot mig personligen. Ja, nu kommer jag ju inte att drabbas om folkhögskolorna får stryk, det har gått år sedan jag fick pension efter nära 40 år som journalist i olika befattningar. Hade Sverigedemokraterna (SD) funnits förr och fått som de nu vill, då hade det troligen blivit helt annorlunda. Då hade en väg framåt försvunnit.
Jag tror att jag dragit in min del till samhället och också gjort någon insats för att belysa eller presentera olika frågor. Nu är det ju så att SD inte gillar journalister heller förutom dem som finns i de egna leden. Det var folkhögskolan som gjorde de möjligt att söka till Journalisthögskolan och bli antagen. 

Tack vare slumpen

Uppväxten skedde i en miljö där framtiden bestod i jobb på det lokala järnverket alternativt jobb i skogen eller möjligen någon kortare teknisk utbildning. Inget av dessa alternativ kändes bra. Det uppstod en vilsenhet, det fanns ingen plats i tillvaron, bara en känsla av att det vore bäst att anpassa sig och börja jobba på bruket med en förhoppning om att en dag kanske kunna avancera till förman.
Mer eller mindre slumpartat och definitivt totalt ogenomtänkt skickades så en ansökan in till Västerbergs folkhögskola. Jag blev antagen, men tvekade in i det sista att åka dit. Det fanns i huvudet att folkhögskolor var till för dem som misslyckats i skolan och lite så var det ju också även om det bar emot att tänka så. Vid terminens första dag var jag ock på plats och möttes av en miljö som var annorlunda. Där fanns en välkomnande stämning. Där fanns en humanistisk anda och det var lärare som var lika mycket medmänniskor som lärare och alla individer sågs. Det gavs uppmuntran och stöd. Det gavs förtroenden, som att jag om elevfackligt aktiv av rektorn, fick huvudnyckel till skolan för att kunna komma in när jag behövde. Förtroendet missbrukades aldrig. Jag släppte aldrig in någon annan när lokalerna var låsta.

Skolan gav en biljett

Det blev fem terminer vid skolan med allmän kurs, men också studier i statskunskap och psykologi, lite vid sidan om övriga studier. Det blev också mycket tid i skolans teatergrupp, där jag bland annat fick vara med och sätta upp en egenskriven föreställning.
När det gäller övriga elever kan jag konstatera att en del gick vidare och studerade till exempel till socionom. Några gick tillbaka till tidigare jobb, men lite klokare och garanterat som bättre människor, men så var det en del som tyvärr inte tog den chans de fått och strulade till sina liv. Det är dock inget som folkhögskolan ska lastas för, skolan gav en biljett, visade en väg framåt, men tvingade ingen. 
Folkhögskolan lärde, som jag ser det, ut att man har ett eget ansvar och gav en grund att stå på för att förvalta detta egna ansvar. De elever som inte tog den chans de fick behövde nog annan hjälp än den folkhögskolan kunde ge.

Det sociala ovärderligt

Kulturfientlighet kan också märkas hos SD, så för att göra mig ännu omöjligare blev jag kulturpolitiker på kommunal nivå efter pensionen. Även här har folkhögskolan ett finger med, för där lades kanske inte grunden till ett allmänt kulturintresse, men dock några ytterligare byggstenar.
De Sverigedemokrater som är emot folkhögskolan skulle behöva gå en kurs på minst ett år och då bo på internat, gärna då ett internat där elever från flera länder bor. Sedan förstår jag också att de kunskaper som en folkhögskola kan ge, inte bara genom undervisning, utan också genom umgänget mellan elever/lärare och elever/elever kan göra att Sverigedemokraternas åsikter och politik inte står så högt i kurs. Och medborgare som lärt sig tänka kritiskt och ifrågasätta är nog heller inte va SD vill ha.

Lennart Götesson har arbetat med journalistik hela sitt liv, både som skrivande och fotograferande reporter. Samt som krönikör, kulturskribent och leverantör av opinionstexter till ledarsidor.

Detta är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.