Debatt: Utredning med många frågetecken

Nu har betänkandet ”Bildning, utbildning och delaktighet – folkbildningspolitik i en ny tid” överlämnats. Rubriken är ju lovande och i de tre begreppen sammanfattas mycket av vad folkhögskolan står för. Betänkandet är mycket omfattande och tar tid att sätta sig in i. Men intrycket är i huvudsak positivt. Det viktiga är att folkbildningens betydelse nu och i framtiden betonas starkt. Om folkhögskolorna sägs sammanfattningsvis att de spelar ”en viktig roll i det svenska utbildningssystemet, med ett varierat utbud som anpassats till samhällsförändringar och deltagarnas behov. Folkhögskolans flexibilitet och tillgänglighet gör den till en central aktör för livslångt lärande.”

Myndighet utan erfarenhet involveras

En stor del av betänkandet handlar om uppföljning, kontroll, utvärdering, granskning och revision. Här föreslår man att den delen främst ska hanteras av andra myndigheter, medan Folkbildningsrådet fortsatt ska svara för statsbidragsfördelningen. För den enskilda folkhögskolan kommer den uppdelningen kanske inte få så stor betydelse. 

Utredaren har också i enlighet med tilläggsdirektiven tittat på lämplig myndighet att överta hela uppdraget från Folkbildningsrådet. Christer Nylander, ansvarig utredare, ansåg då att MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) skulle vara lämpligast, en myndighet som helt saknar erfarenhet från utbildningsområdet.

I valet mellan att behålla självförvaltningsmodellen eller överföra hela hanteringen till en myndighet förordar alltså Nylander att folkbildningen själv ska hantera bidragsfördelningen. Han hävdar också att staten ska hålla armlängds avstånd till folkbildningen och att studieförbund och folkhögskolor själva ska välja innehåll och inriktning.

Kvantitet före kvalitet?

Däremot finns ett centralt resonemang om vilka som deltar i folkbildningens verksamhet i dag. Själv är jag som äldre, välutbildad och föreningsaktiv kvinna född i Sverige en alltför typisk deltagare i studieförbundens aktiviteter. Här vill utredaren att nya grupper ska nås av folkbildning. Beträffande folkhögskolan konstaterar han att allmän kurs har många deltagare med utländsk bakgrund, kort utbildning eller funktionsnedsättning, medan de särskilda kurserna ofta är mer homogena. Här borde också andra grupper kunna nås.

Ett antal delmål för folkbildningspolitiken anges:

• Att fler människor breddar och fördjupar sina kunskaper och når nya insikter. 
• Att fler människor intresserar sig för kulturell utbildning och bildning samt att delaktigheten i kulturlivet ökar och breddas. 
• Att fler människor får nya och återkommande möjligheter att gå vidare i arbetsliv och studier. 
• Att folkbildningens verksamhet bidrar till ökad sammanhållning och gemenskap genom att nya målgrupper nås och att personer med olika bakgrund och förutsättningar möts i folkbildande sammanhang.

De nya delmålen handlar mycket om att fler ska delta. Inte helt enkelt att tolka. Är det kvantitet som ska gälla, nu när särskilt studieförbunden ska bromsa volymjakten? För folkhögskolans del skulle ökade resurser förstås ge utrymme för fler. Alternativet är att satsa på kortare kurser; då räcker ju medlen till fler deltagare, men vad blir resultatet? Eller menas främst att det är fler personer från andra grupper som ska delta? Det syftet betonas ju särskilt i det fjärde delmålet – folkbildningen som mötesplats. 

Ny administration kräver resurser

Utredaren föreslår också indikatorer som ska visa måluppfyllelsen. Det verkar mest vara i form av samlade data via SCB eller Sveriges folkhögskolors enkät beträffande deltagarnas upplevelse av studierna och de chanser de gett. Men det går inte att utesluta att studieförbund och folkhögskolor ska lämna fler uppgifter om sin verksamhet. Man får vara uppmärksam på att det samlade arbetet med stärkt uppföljning och kontroll inte tar för mycket resurser från själva verksamheten.

Det som får störst betydelse för folkhögskolorna är om de föreslagna delmålen kommer påverka de villkor och kriterier Folkbildningsrådet utformar.  Den statsbidragsöversyn som nu pågår kommer sannolikt inte att spikas innan utredningen behandlats och lett till beslut.

Utredningen kommer att remissbehandlas, troligen fram till oktober. Föreslagna förändringar ska kunna genomföras den 1 januari 2026. Från veteranföreningen kommer vi att följa arbetet. 

Signhild Håkansson

Ordförande i Folkhögskolans veteranförening. Tidigare lärare och rektor på Kävesta folkhögskola. Därefter handläggare av folkhögskolefrågor på Folkbildningsrådet. 

Artikel publicerades ursprungligen i tidningen Folkhögskoleveteranen.

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.