Att fika står för intresse för människor

Gunvor Härenstam är lärare på Karlskoga folk­högskola och undervisar i allmän kurs. Hon har även författare och har gett ut tre skön­litterära böcker.

När jag gick på folkhögskollärarprogrammet läste vi en bok om folkhögskolans särart. I den första delen av boken analyserades flera företeelser inom folkhögskolans värld som ansågs vara värdiga kandidater till särartsbegreppet. Men i analysens grepp skalades de bort, en efter en.

Till slut fanns bara en kvar – internatboendet – denna pedagogiska högborg där många går från ung vuxen till helt vuxen, en mellanstation mellan föräldrarna och den egna lägenheten. Det är ett stöttande boende med möjlighet till gemenskap och meningsfulla aktiviteter på kvällarna.

En av kvällsaktiviteterna som Karlskoga folkhögskola erbjuder (och säkert många andra folkhögskolor) är cafékvällar. Här träffas alla som vill, antingen man tillhör personalen, bor på internatet eller är studerande med eget boende. Ofta finns också de studerandes barn med och delar en bit mat, musik och andra aktiviteter med oss. Jag tror det betyder mycket att få umgås tillsammans med alla åldrar. Det är få ställen i samhället som det är möjligt, så här har vi något att ta vara på. Kanske är själva mötet mellan generationerna en särart också?

I vårt fikarum brukar vi med ett underfundigt leende bestämt hävda två andra särarter eller i alla fall två grundpelare som folkhögskolan bygger på. Det är fika och motsvarande. fika står för intresse för människor och att ta sig tid med varandra. Motsvarande står för den frihet vi har i undervisningen.

Visst sneglar vi som undervisar på allmän linje en del på gymnasieskolans kurskrav? Det kan bli för mycket “sneglande”. Då brukar vi påminna varandra om att våra direktiv är att ge en likvärdig (inte likadan) undervisning som gymnasieskolan eller som det heter – motsvarande .

Det är en frihet vi ska vara rädda om. Här kan vi göra mycket, och det gör vi. Det är då det blir så roligt. Jag tänker på all kontakt med samhället runt omkring oss som vi ständigt försöker ge våra studerande, studiebesök, besök i klasserna från t.ex.polis, föreningar och sociala verksamheter och en påverkan av samhället “på riktigt” med insändare och manifestationer. Vi kanske ska bli bättre på att tipsa varandra om bra “motsvarandeundervisning”?

Hur gick det då med boken om folkhögskolans särart? Jo, den senare delen av boken ägnades åt att motbevisa att internatet var en särart! Min läsning slutade i förvirring. Jag måste ha missat något väsentligt i den boken.