"Jag har en liten tävlingsjäkel i mig"

SVTs Det stora fågeläventyret har definitivt ökat intresset för att studera fåglar menar Pav johnsson, som är lärare på Ölands folkhögskola och deltog som expert och tävlande i programmet. Programmet fördubblade kikarförsäljningen, säger han.

Du är folkhögskollärare som deltog  i  Det stora fågeläventyret där du bara hade

en elev. Hur var det?

– I folkhögskolan har vi elever med väldigt olika bakgrund. Där får du anpassa dig till var och en, så egentligen var det inte så annorlunda förutom att jag hade samma elev hela tiden. En annan likhet var motivationen. Bathina var egentligen inte alls fågelintresserad. Däremot var hon extremt tävlingsinriktad. Det sporrade henne att lära sig så mycket hon bara kunde.

Hur påverkade det er relation att hon var så tävlingsinriktad?

– Jag har en också en liten tävlingsjäkel i mig. Jag är en dålig förlorare och jag kan bli nästan manisk för att det ska gå bra. Jag kan göra mycket för att få se en ny fågelart och tycker att det är väldigt jobbigt att inte lyckas. Tävlingsinstinkten är en stark drivkraft, men den är också ganska jobbig.

Du och Bathina Philipson var tidvis lite som ett grälande par.  Var det något du tänkte på, hur du skulle lösa det?

– Bathina är fullständigt rak och ocensurerad och inte alls orolig över konsekvenserna av vad hon säger och vad hon gör. Jag är mycket mer diplomatisk, normalt sett, både i yrkesrollen och privat. Men jag förstod snabbt att om Bathina blev arg på mig var det över på två minuter och jag kan tillåta mig att vara lika sur och rak som hon. Det är en fråga om tillit som i vanliga fall tar ganska lång tid innan man når fram till. Men vi hamnade där direkt. Man ser att vi bråkar när vi är i tävlingssituationen, däremellan hade vi det jättebra. Men det är ju starka känslor som blir bra tv. Vi bjöd på lite konflikter och då var det kul att använda i tv-programmet.

 Underlättar det eller försvårar det din roll som pedagog att ni kommer så nära varandra?

– Jag kan inte säga att det påverkar, däremot kan man bli orolig över bilden av en själv som pedagog. Jag tillåter mig ju sällan att bli så där sur och tvär och bångstyrig i en lektionssituation. Men det här är ju inte i närheten av samma sak. Där var det kniven mot strupen. Ska du få åka till Peru eller inte? Det är mycket mer komplext än lärarrollen. En god läromästare ska du egentligen vara mellan tävlingssituationerna, inte under tävlingarna.

Blev det som du hade tänkt dig när du gick med på att delta i programmet?

– Både och. Jag hade ingen aning om vem jag skulle få som ”elev”. Man kan ändå säga att det var mer tävling och mindre pedagogik än vad jag hade förväntat mig. Tävlingen överskuggade det pedagogiska ganska mycket.

Hade du tänkt igenom det pedagogiska före inspelningen?

– Nej, jag litade på den ryggsäck jag har från fågelskådningskurser jag haft och kände mig ganska trygg i det. Men jag hade inte kunnat förutse hur det faktiskt skulle bli. Det var mycket mer tävling och klara tävlingsuppdrag än att lära ut fågelkunskap. Att fotografera så många fåglar som möjligt handlar mer om att lära ut hur en kamera fungerar. Det ligger ganska långt ifrån fågelskådningens pedagogik.

Fick du med dig något från inspelningarna som var nytt för dig?

– Definitivt. Mycket kunskap tekniskt, hur det går till med film och tv-inspelningar. Och sedan hur man ska våga vara mer ocensurerad och rak, visa vad man tycker och tänker, vara mera spontan och mindre rädd för konsekvenser. Det var också en utmaning.

Hur mycket tid fick ni spendera tillsammans under inspelningarna?

– Vi var med i sex program och varje avsnitt tog ungefär två dagar i anspråk. Det var tre sällsynt intensiva arbetsveckor. Vi var uppe i gryningen och filmade tills vi gick och lade oss. Ibland var vi dessutom tvungna att öva på fågelkunskaper för att ha chansen i en duell. Det var dygnet runt och sömnbrist. Sen var vi hemma över helgerna.

Var det ett bra upplägg för att lära svenska folket om fåglar?

– Nej, det tycker jag inte, men det hade jag inte heller riktigt förväntat mig. Mitt förhållningssätt till det pedagogiska uppdraget är att lusten och nyfikenheten måste komma först, sen kunskapen. Det här var inte Mitt i naturen eller Kunskapskanalen. Det här var något som kan få folk att tänka att naturen kan vara rolig och spännande. Men det var även mycket fakta insmuget.

Du håller ju själv mycket kurser kring fåglar, natur och kultur, har intresset för det ökat?

– Definitivt! Jag har fått fler frågor och förfrågningar. Jag har vänner som har Facebook-grupper som handlar om fåglar och de har fått en enorm tillströmning av följare och deltagare de senaste månaderna. Jag vet att kikarförsäljningen hos de större återförsäljarna har ökat, den fördubblades under första månaden när programmets sändes. Så det har definitivt hänt saker.