»Finns risk för att folkhögskolan blir som gymnasiet«

Sam Paldanius är forskare och lärare vid Örebro universitet och forskade i två år om folkhögskollärarens arbetssätt och vad som sker i klassrummet i allmän kurs.

1. Sociologiska studier av skolan pekar på den stora betydelse som status och hierarkier har i klassrummet. Hur ser det ut i folkhögskolan? 

– En av de stora fördelarna med folkhögskolorna är att de är strukturerade på ett annat sätt än den reguljära skolan. I grunden finns en helt annan ideologi i folkhögskolorna vad gäller studier och individer. Den ger större möjligheter att individanpassa undervisningen och därmed stärka enskilda elevers självförtroende. Därför tror jag att förutsättningarna att jämna ut skillnader i status är bättre i folkhögskolevärlden.

2. Ändå är det lätt att tänka att deltagarna bär med sig sin statusordning från tidigare skola eller sammanhang?

– Ja, så är det i hög grad. Den franska sociologen Pierre Bourdieus idéer om re-produktion i samhället bygger på just det. I Sverige har vi lyckats rätt bra med att motverka sådant, inte minst i folkhögskolevärlden. Men på senare år har jag sett en tendens att folkhögskollärare förväntas ge en mer gymnasieliknande utbildning och anpassar sig till det. Där ser jag en risk.

3. Vilken risk?

– Jag tänker att folkhögskolorna över tid har skaffat sig en mycket god förmåga att pedagogiskt hantera och utjämna den här sortens skillnader mellan olika elever. Risken är att denna viktiga pedagogiska grund försvinner från folkhögskoleundervisningen om förändringarna blir för stora, eller genomförs ogenomtänkt.

4. Varför sker dessa ?

– Jag ser dem som en effekt av det rådande systemet i samhället, gymnasiet och grundskolan. Där har det ju skett en radikal förändring, som initierades av den nuvarande oppositionen och som innehåller en hel del goda idéer. Men i många delar är det också en återgång till äldre tankar om hur undervisningen ska skötas, till exempel med ökade kontrollfunktioner.

5. Hur påverkar det folkhögskolorna?

– Om folkhögskolorna bara hänger på detta blir det stora bekymmer. Skolformerna bygger ju på helt olika traditioner. I folkhögskolorna ska man skapa utrymme för att växa utifrån sina egna premisser. I praktiken har reformerna i det reguljära utbildningssystemet också inneburit att det blivit svårare för personer med funktionsvariationer och för de som haft svårt med studier generellt. Folkhögskolorna har erbjudit dessa människor möjlighet att studera i andra former och jag tänker att den möjligheten kanske ska bevaras, för ungdomarnas bästa.

6. Du har själv påpekat att folkhögskolelärare kan behöva styra undervisningen mycket i början, för att få deltagarna att komma i gång och förstå ”folkhögskoleandan”. 

– Ja, men numera ser jag en risk att den styrda under-vis-ningen inte bara används i början utan blir normal – att en-skilda lärare tänker att de måste an-passa sig till deltagarnas vanor. Många av dagens unga vuxna kommer ju med vanor från nuvarande skolsystem samtidigt som andelen äldre deltagare har minskat. Det är en starkt påverkande faktor för vilken undervisning som kan bedrivas.

7. På folkhögskolor finns ju olika slags utbildningar. Hur ser det ut med statusskillnader mellan dem?

– Sådana finns absolut. Deltagare på de elitliknande utbildningarna tänker ofta om sig själva som högstatus, medan de som går allmän linje inte sällan ser sig själva som lågstatus.

8. Är det ett problem?

– Det beror på. Det finns ju en idé om att folkhögskolor gärna vill ses och upplevas som en gemenskap och helhet. Samtidigt måste kanske inte alla vara jättegoda kompisar med varandra hela tiden. Det kan räcka långt med att skolan arrangerar saker för alla ibland, för att markera gemenskap. Folkhögskoleandan handlar ju om att alla respekterar varandra som människor på olika bildningsresor.

9. Vilken inverkan har åldersfördelningen bland deltagarna på status och hierarki i klassrummen?

– De spridda åldrarna bland folkhögskoleelever brukar ses som stor fördel. Där ser jag en viss hotbild i och med att den unga gruppen ökar och den lite äldre minskar, för det kan göra det svårare för lärarna att upprätthålla sina egna idéer om pedagogik, vilket i sin tur skulle kunna påverka hierarkierna i klasserna.

10. Finns det några skillnader mellan internat och dagfolkhögskolor i det här avseendet?

– Det tror jag. Jag har vissa data som stödjer teorin om att möjligheten till umgänge dygnet runt kan ge utrymme för positiva förändringar hos deltagarna. En av skillnaderna mellan de två skolformerna är att den som går på en dagfolkhögskola kan gå hem vid en eventuell konflikt, och dessutom fortsätta umgås i sina gamla invanda kretsar. Det här är en intressant fråga som jag tycker att alla i folkhögskolevärlden behöver klura mer på.