Debatt: Sluta offra ämneskunskaper för källkritik
William Malmsten är gymnasielärare i historia och samhällskunskap.
Vi lärare debatt Om vi offrar ämneskunskaperna för att hinna med källkritiken, får vi inget av dem, skriver gymnasieläraren William Malmsten.
Det finns en anledning till att diktatorer skriver om historien: det fungerar. Det finns en anledning till att historia används som ett slagträ av politiska rörelser: det fungerar. I Ukraina och Gaza brukas historien för att legitimera terrordåd, invasioner och folkomflyttningar. I Sveriges riksdag tävlar partierna om vem som kan kasta mest historisk paj. Användningen av historia för att uppnå politiska mål har sällan varit så omfattande som nu. Olyckligtvis sammanfaller densamma med ett aldrig tidigare skådat brus av historisk information och desinformation. Vikten av att elever lär sig att granska och sålla är således större än någonsin. Som medicin, har historisk källkritik och historiebruk blivit alltmer centrala delar tidigt i elevernas skolgång. Det riktiga botemedlet är dock inte källkritiska kriterier och lösryckta resonemang om hur historia används. Det riktiga botemedlet är ämneskunskap.
I högstadiets kursplaner brottas de historiska epokerna inte enbart med varandra och övriga SO-ämnen, om samma värdefulla lektionstid. De trängs numera även med historiebruket och källkritiken. Resultatet blir tydligt för mig som gymnasielärare. Elevernas förkunskaper upplevs ofta som spridda och fragmenterade. Jag kan inte utgå från att de har med sig en grundläggande kronologisk uppfattning eller likvärdiga kunskaper om en historisk tidsperiod. Kollegor från högstadiet, vittnar om hur detta inte hinns med i den svåra stoffträngseln.
Gedigna historiekunskaper krävs först
Historisk källkritik är viktigt, men det bör vara något eleverna får lära sig först efter att de har gedigna historiekunskaper. Om inte, riskerar vi att resultatet snarare blir något som liknar en slags allmän skepsis. Eleverna förstår att de bör se upp med att lita på allt som skrivs om historien, men de kan omöjligen kritiskt granska och värdera informationens innehåll. Då krävs ämneskunskaper. Jag har själv studerat historievetenskaplig källkritik på universitetsnivå, men det är ändå föga behjälpligt om jag kritiskt skulle försöka granska en text om kvantfysik eller biomedicin. Då krävs ämneskunskaper. Detsamma gäller historiebruk. För att granska hur någon använder historia, krävs givetvis goda kunskaper om den historia som brukas.
Källkritik i historieämnet är dessutom i grunden en vetenskaplig metod för att granska en primärkälla och fastställa hur dess innehåll kan användas för att förstå det förflutna. Det är väsensskilt från hur begreppet används i övrigt. Enligt min uppfattning syftar då oftast termen på att medborgarna ska vara kritiska när de exempelvis googlar, läser tidningar eller scrollar på TikTok. Mycket av metoden är således knappast begriplig, relevant eller användbar för en högstadieelev. Ta äkthetskriteriet som exempel: hur ska en 14-åring lära sig att bedöma en historisk primärkällas autenticitet? Genom paleografi eller kol-14-metoden? Det kan inte ens jag göra. För övriga kriterier krävs därtill återigen först gedigna ämneskunskaper. Exempelvis om källans upphovsman och den historiska kontext som hen verkade i. Hur ska vi annars fastställa huruvida en källa är tendentiös, representativ eller skriven inom rimlig tid efter det densamma beskriver?
”Får inget av dem”
Traditionen att berätta historier om förgången tid, är sannolikt lika gammal som språket självt. Människor har således i alla tider skapat sig en uppfattning om det förflutna. Det är något som vi kommer att göra, oavsett om vi får med oss gedigna och vetenskapligt grundade historiekunskaper från skolan eller inte. Om det senare blir fallet riskeras det dock att medborgarna blir enkla att manipulera och missleda med historien som verktyg. Om inte skolan ger oss en berättelse om det förflutna, kommer någon annan att göra det. Mitt förslag är därför att källkritiken och historiebruket tonas ned i kursplanerna för högstadiet. Detta till förmån för att eleverna först får lära sig ordentliga historiekunskaper. Om vi däremot offrar ämneskunskaperna för att hinna med källkritiken, får vi inget av dem.
William Malmsten, gymnasielärare i samhällskunskap och historia
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren.
LÄS ÄVEN
Forskaren om tre fallgropar i historieundervisningen
Prisad historielärare låter eleverna möta verkligheten
Därför glöms kvinnor bort i historieundervisningen
Forskarna: Så bemöter du elever som har ensidiga åsikter
