Debatt: Vi bär alla ett ansvar för läskrisen

23 april inträffar världsbokdagen, instiftad av Unesco år 1995. Dagen har djupa rötter i Katalonien, där den utgör både nationaldag och världsboksdag. Enligt traditionen utbyter man rosor och böcker med varandra i ett stort och brett publikt firande. Dagen relateras också till att världslitteraturens två giganter, Shakespeare och Cervantes, sägs ha avlidit detta datum år 1616. Hur vi firar världsbokdagen i Sverige verkar oklart. Många firar nog kanelbullens och semlans dagar på ett tydligare sätt.

Ändå finns det många skäl att uppmärksamma och uppmuntra bokläsning idag. Uppenbart befinner vi oss i en läskris, där läsförmågan och läsvanorna har sjunkit starkt hos dagens barn och unga. Extra tydligt blev det i fjol, då resultaten från de två stora internationella kunskapsmätningarna Pirls och Pisa publicerades. Pirls visar att läsningen bland svenska fjärdeklassarnas har försämrats avsevärt, speciellt gruppen med svag läsförmåga har ökat.

Även bland äldre elever går det åt fel håll. Här visar den senaste Pisa-undersökningen en påtaglig nedgång, där hela 24 procent av dagens 15-åringar saknar en grundläggande läsförmåga. En bristande läsförmåga skapar många problem. Vägar in på arbetsmarknaden blockeras, studiemöjligheter begränsas och kapaciteten att orientera sig i samhället punkteras. Sämst läsförmåga har gruppen pojkar med utländsk bakgrund från socioekonomiskt svaga hem. Här skapas en grogrund för utanförskap och instabilitet.

Skolan har en nyckelroll

Så vad gör vi åt saken? Sällan går komplexa samhällsproblem att koka ner till en enda faktor eller åtgärd, men det finns saker vi alla kan göra, på någon nivå i våra liv.

Givetvis spelar skolan en nyckelroll för likvärdigheten genom tidiga insatser och stöd. Mycket tyder tyvärr på att en del skolor undviker att anställa behöriga lärare för att hålla nere kostnader. Att bara strax över 70 procent av alla lärare i grundskolan är behöriga, signalerar att mer måste göras. Ingen skola ska heller få ducka för sitt samhällsansvar genom att smygselektera elever, göra otillbörliga besparingar på bemannade skolbibliotek och tryckta läromedel. Idag har mindre än hälften av alla elever tillgång till ett halvtidsbemannat bibliotek. Vi behöver göra som i Singapore, som ligger etta i läsning enligt PISA, och skapa en läskultur på skolorna med hjälp av skolbibliotek. 

Även digitalisering behöver balanseras bättre. Mycket forskning visar att hjärnans arbetsminne är trångt och lättstört, vilket i kombination med det outvecklade konsekvenstänkandet hos barn och unga lätt leder fel. Digitalt inbjuder ofta till multitaskande och splittrat fokus. Att läsa på papper är således bättre för koncentrationen och studieron.

Krävs mer konsekvens i vuxenvärlden

Men att ensidigt lägga ansvaret på skola och bibliotek är att göra det lätt för sig. Läskrisen angår oss alla – som föräldrar, arbetsgivare, kollegor och medborgare i ett stabilt demokratiskt kunskapssamhälle. Hela samhället måste bli bättre på att systematiskt satsa på läsfrämjande aktiviteter. Tydligt är att läsvanorna även sjunker bland befolkningen över 16 år och en tredjedel av befolkningen aldrig läser en bok på fritiden. Det räcker att titta på närmaste buss eller tåg – hur många mobilscrollar respektive läser böcker? Och som alla föräldrar vet: det är vad man gör som räknas, inte vad man säger. Vill vi få dagens barn och unga att läsa mer, krävs det mer konsekvens i vuxenvärlden. Rollmodellens makt är alltid stor, inte minst i dagens tid av influencers och lobbyister. Runt om i samhället finns många offentliga och kända personer som, med enkla medel, skulle kunna agera som läsfrämjande förebilder – artister, idrottare och mediepersonligheter. Fler tongivande beslutsfattare i läsfrämjande roller vore också önskvärt. Ja, alla kan vi dela berättelser om formativa och inspirerande läsupplevelser, älsklingsböcker och favoritförfattare. Låt oss bygga ett läsarsamhälle för att bättre kunna möta våra pressande utmaningar.   

Sverige är inte Katalonien. Men såklart kan vi alla göra mer för att lyfta läsningens betydelse, i stort och smått. Och firar vi semlans och kanelbullens speciella dagar, borde det också finnas utrymme att tydligare fira världsboksdagen 23 april.

Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk

Pamela Schultz Nybacka är docent i biblioteks- och informationsvetenskap och universitetslektor vid Södertörns högskola

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

LÄS ÄVEN

Så godkänns elever som inte kan läsa på nationella provet i svenska

Sandström: Nationella proven i svenska leder oss fel

Debatt: Kränkande påstående om lärarutbildningen

Intensivträningen som höjer elevernas läshastighet