Debatt: Vad är det som händer med det svenska språket?

Vart är du? Vart ska du gå? och Vart kommer du från? Såvitt jag och de svenska språkmyndigheterna vet är rumsadverben var, varifrån och vart mycket svåra för dagens svenskar. De säger vart i stället för var eller varifrån, vare sig det behövs eller inte eller är rätt eller fel. Var anger nuläge eller befintlighet: VAR är du? medan vart anger platsen man är på väg till: VART åker du? och varifrån anger just det: VARIFRÅN kommer du? I finskan blir detta obegripligt för där heter det missä/millä (var) respektive mihin/mille (vart) och mistä/miltä (varifrån) och Gud nåde den högstadie-/gymnasieelev som inte kan detta i den finska skolan! Ändå stöter man dagligen på dessa felaktigheter på svenska och det inte bara hos yngre personer utan även hos högutbildade vuxna. Orsaken torde väl i detta fall vara glasklar – engelskan har bara ordet where för de tre ord vi har i svenskan. Where are you? Where are you going? Where do you come from?

Vems ben bröt Kalle?

Ett annat fenomen som antagligen också kan förklaras med inflytande från engelskan är att reflexivt pronomen tycks ha försvunnit från svenskan – ”Kalle föll och bröt hans ben”. Första gången jag såg detta, funderade jag en god stund över vems ben Kalle hade brutit. Det heter ”han bröt sitt ben……”. Visst, Kalle fell and broke his leg heter det på engelska.

Ett annat problem är meningar med ju och desto: ”Ju mer du läser, desto bättre betyg får du” heter det när två handlingar står i en relation till varandra. Men ändå får man allt oftare höra/läsa: ”Ju mer du läser, ju bättre betyg får du” eller ”Desto mer du läser, desto bättre betyg får du”. På engelska heter det ”The more you read, the better…”.

Ytterligare ett problem som jag har påträffat i vardagslivet, tidningar och tv är uttrycken ”ta vara på” eller ”ta tillvara” som i vardagstalet numera ofta blir ”ta tillvara på”. ”Kontamination/sammanblandning” skulle min gymnasielärare i svenska ha uttryckt sig med röd penna. Detsamma gäller uttrycket ”eftersom att” som jag först såg/hörde bland mina egna elever på Åland. Även här kom den röda pennan fram och jag skrev ”eftersom eller därför att”. Nu hör man det på tv nästan varje dag.

Apropå vart kan man ju också höra detta som ett verb – ”när jag fick veta det, vart jag glad” kanske någon säger men menar förstås att hen blev förtvivlad. I detta fall handlar det om det gamla ordet varda för bli. Något förvånande men språket lär alltid stå under förvandling.

Sist och slutligen bland alla exempel kan vi ta särskrivningarna som kan leda till många goda skratt. ”En lång hårig sjuk sköterska tog hand om mig” kan jämföras med det korrekta ”en långhårig sjuksköterska tog hand om mig”. Tumregeln är annars att om ett sammansatt ord uttalas i en följd så bör det också skrivas som ett ord.

”Dessa diskussioner är tämligen meningslösa”

I dagens skola tycks mycket av betoningen på faktakunskap vara på utdöende eftersom det anses vara viktigare att ha en åsikt och kunna försvara den genom att diskutera än att veta vad vissa (viktiga) ord betyder. Förvisso är svenska elever väldigt duktiga på att diskutera och ha åsikter men dessa diskussioner är tämligen meningslösa om man inte har en solid kunskap först och den får man endast genom att plugga fakta. Det finns inga genvägar till kunskap, även om många tror så.

Angående dagens debatt om språket säger jag bara som en kompis nyligen uttryckte sig: ”Den som inte kan skriva en korrekt svenska ska heller inte uttala sig!” Jag tror att hen hade alldeles rätt. Många som vill förfäkta udda teorier har också svårt att uttrycka sig på svenska och utan ett fungerande språk, är det svårt att komma någon vart i samhället. En vis (man eller kvinna) sade någon gång att varje lärare är också lärare i modersmålet, ett motto, som flera lärare borde leva upp till! Att det nu försiggår en debatt i Sverige huruvida den som blir antagen till lärarprogrammet måste ha ett C i svenska är väl saken ganska klar – det är absolut nödvändigt att blivande lärare måste behärska sitt modersmål till hundra procent och såvitt jag kan förstå är ett C ett ganska mediokert vitsord.

Alla kan väl hålla med om att det är trevligare att läsa en text om den är skriven på korrekt svenska än när man hakar upp sig på diverse språkliga kullerbyttor och måste fundera på vad författaren egentligen avser med det hen har skrivit.

Ralf Carlsson är pensionerad lektor i biologi och geografi

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

LÄS ÄVEN

Debatt: Glöm inte bort SFI och komvux i läskrisen

Debatt: Avveckla de nationella proven på SFI

Debatt: Filosofiämnet förtjänar större utrymme på gymnasiet

Debatt: Stoffträngseln gör läroplanen till en rättsosäker bluff