Debatt: Ge lärare full tillgång till universitetsbiblioteken

Vägen till läraryrket är lång och brant. Den blivande läraren behöver både ha tillgång till utbildning av hög kvalitet och stöd på vägen från universitetet och den skola där praktiken görs (VFU-placering). Listan på vad som ska läras för att bli proffs är omfattande och ständigt föränderlig. Den innefattar kunskap om hur barn och unga lär sig, de svenska läroplanerna, planering och utförande av lektioner, bedömning samt förmåga att reflektera och utvärdera. Att bli lärare innebär att grundligt sätta sig in i hur lärande fungerar och lära sig hur undervisningen bäst genomförs – allt för att eleverna ska få den lärare de förtjänar och det svenska samhället är i så stort behov av.

Lyckligtvis lär sig lärarstudenter inte bara av sina handledare i de olika kurserna och skolpraktiken (VFU), utan även av dem som har delat med sig av sina tankar, praxis och forskning i filmer, böcker och tidskrifter om utbildning. Universitetsbiblioteken är nyckeln till dessa resurser. Att lära sig att ta stöd av sådan kunskap är centralt, eftersom det är på detta sätt skolgången i Sverige är tänkt att bedrivas. Enligt Skolverket ”[slår] skollagen fast att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Med detta i åtanke anser jag det ytterst märkligt att den färdigutbildade läraren inte längre ges full tillgång till universitetsbiblioteken.

”Personalen är fantastisk”

För några år sedan kompletterade jag min lärarutbildning med att läsa till en licentiatexamen vid Mälardalens högskola. Denna gång uppskattade jag universitetsbiblioteket, nu med flera års undervisningserfarenhet bakom mig, ännu mer. Personalen är fantastisk och samlingen av tidskrifter och böcker är i världsklass. När jag väl lämnade universitetet för att återgå till att vara lärare på heltid insåg jag vilken rejäl förlust det innebar, eftersom jag inte längre hade tillgång till alla universitetsbibliotekets tidskrifter och e-böcker. Jag uppfattar det som särskilt inskränkande med tanke på att nya böcker i allt större utsträckning enbart köps i e-bokform.

Helt riktigt uppmuntras lärarna att arbeta på ett sätt som bygger på nyfikenhet och vetenskap för att utveckla sin professionalitet. Helt korrekt är också det faktum att lärarstudenten uppmuntras att läsa den bästa och mest lämpade litteraturen. Hur kan det då komma sig att denna åtkomst till litteratur rycks bort när yrkesutövaren väl är legitimerad och förväntas vara mer oberoende och ansvarsfull? I rättvisans namn ska nämnas att universitetsbibliotekets personal är vänliga individer. De har förkunnat att de kommer att ge mig ett kort som renderar tillgång till hela bibliotekets utbud under hela mitt besök bara jag fysiskt går till universitetsbiblioteket. Problemet är bara att den heltidsanställda läraren saknar tid, och jag önskar ha tillgång till hela universitetsbibliotekets resurser från min arbetsplats – en skola – eller från hemmet. En vän till mig, som är socialsekreterare, känner sådan frustration över detta att han överväger att kontinuerligt skriva in sig på universitetskurser för att komma åt de tidskrifter han kunde läsa under studietiden. Som om lärares och socialsekreterares heltidstjänster inte är tillräckligt fullspäckade.

Kostnaden är väldigt hög

Som tur är kan tidskrifter innehålla artiklar med open access. Frågan om open access är dock också problematisk för lärarna. Jag blev ombedd att skriva en artikel för den respekterade internationella tidskriften Changing English om min licentiatforskning och hur mina resultat påverkade min egen undervisning. Att publicera via open access är dessvärre dyrt. Medan det är kostnadsfritt för den universitetsanställda att publicera måste skolläraren betala – kostnaden är i vissa fall nästan lika hög som en lärares månadslön.

Som skollärare har jag i hög grad följt den karriärväg som Skolverket uppmuntrat mig till: jag har inte bara forskat upp till licentiatnivå och publicerat min licentiatexamen (vilken frekvent laddas ner), utan jag har även återgått till skolan och integrerat min forskning i min egen undervisning. Jag har även skrivit en artikel om min resa där jag kombinerat forskning och undervisning. Även denna har publicerats. Det som är häpnadsväckande är dock att artikeln, och just detta känns minst sagt Kafka-artat, inte kan läsas av skollärare – just de lärare som min forskning var avsedd att hjälpa.

I den bästa av världar ska universitetsbiblioteken inte bara hjälpa till med att utbilda blivande lärare utan också finnas där som stöd när de är färdigutbildade. Jag förstår att detta är en ekonomisk fråga, men utgångspunkten för denna diskussion är att tillgången till kunskap måste vara lika för alla. Detta torde vara en angelägenhet som berör Skolforskningsinstitutet likväl som den uppenbarligen redan engagerar vår facktidning. Ytterst handlar detta i allra högsta grad om utvecklingen av vår profession, så att alla vi lärare kan tillåtas bli experter i vårt eget yrke. 

Paul Morris 
Engelsklärare, Centrum för flerspråkighet, Västerås

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

Läs mer av Paul Morris:

Licentiatuppsats, Creative Writers in a Digital Age: Swedish Teenagers’ Insights into their Extramural English Writing and the School Subject of English https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-56529

Forskningsartikel, ‘Oh, Hello Word!’ Boundary Crossing Between Swedish and English https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/1358684X.2023.2202304

LÄS ÄVEN

Forskaren om elevernas hemliga liv – på engelska

Nya studenter dåligt förberedda för engelsk kurslitteratur

Forskarens hårda kritik mot ämnesplanen i engelska

Fyra vanliga fel vid bedömning i engelska