Skolbibliotekarien om brandtalet han lät bli att hålla

Eleven ser bestämd ut, det är tydligen en viktig fråga för eleven att få svar på. Jag tänker att eleven har laddat upp inför detta, kanske tvekat om hen ska ställa frågan men ändå kommit fram till att hen ska gå in till skolbiblioteket där jag jobbar. Det finns något laddat i själva kärnan av frågan, känner jag.

Efter mötet med eleven börjar jag reflektera mycket över detta: frågans faktiska innehåll och allt som ryms däri. Dessutom funderar jag mycket på varför en elev faktiskt ställer frågan till en vuxen, tillika skolbibliotekarie?

Innan jag berättar vad jag svarade eleven så tänkte jag ge lite perspektiv utifrån mig själv och vad läsning faktiskt kan betyda.

Läsning betyder så många saker

Läsning för mig innebär en massa saker. Först och främst är det ren underhållning att befinna sig i en god historia, anser jag. Det handlar rent krasst om verklighetsflykt, att vara på en annan plats eller att resa iväg till en annan tid och vara där en stund, för att slippa nuet (det verkliga livet).

Läsning för mig handlar också om att vilja utmana mig själv genom att få nya intryck och perspektiv på händelser; att ta del av människoöden eller nya tankar som kompletterar eller utmanar min världsbild.

Det är också så att i perioder av mitt liv har jag läst böcker som innehåller någon större livs- eller identitetsfråga. För att komma vidare med mitt egna jag. För att försöka förstå vad jag vill eller vart jag är på väg och om det såna fall är dit jag vill. Att känna sig vilsen är en olustig känsla och då söker jag någon slags guidning för att få tillbaka tryggheten och det kan litteraturen ge.

Litteraturen är en trygghet, ett solitt fundament för mig. Det finns en magisk kraft däri, en kraft som ibland lugnar och ibland ruskar om mig (vilket jag såna fall är i behov av). Jag mår bra av att läsa, därför läser jag. Utan litteraturen skulle jag känna mig mindre, mer färglös och mer vilsen till och från. Jag skulle dessutom ha sämre empati och förståelse för andra människor och kulturer. Och mycket färre intressanta tankar att diskutera med andra. Helt ärligt: Vem vill inte ha lite magisk stjärnglans i sig och runt sig?

”Otroligt mäktigt”

Jag älskar en välformulerad text. Jag älskar känslan av att läsa stycke efter stycke som liksom skapar ett pirr i kroppen, vilket gör att jag vill vända blad och läsa mer, ha mer, veta mer, känna mer! Jag älskar att titta på en dikt, eller en låttext, och känna att det finns så oerhört mycket i de där få orden. Hur något så litet och på pappret ganska ”futtigt” kan berätta så grandiosa saker. Hur är det möjligt att en dikt på några få rader kan lära mig mer om mig själv än vad jag själv kommit fram till på 20 år, nej 40 år? Det är faktiskt otroligt mäktigt, ju mer jag tänker på det, att några få bokstäver kan sättas ihop till ord. Och att ord kan läggas till andra ord och skapa uttryck, skapa mening, och meningen uppstod precis just nu. Dessutom går orden att kombinera och ändra på i nästintill oändlighet. Du kan böja dem, kongruera dem, göra om till singular eller plural, försvenska dem, ändra ordföljden …

Ja, allt är möjligt särskilt med fantasins hjälp! Du kan leka fram något helt nytt för att det behöver bli berättat, eller sagt, exakt just nu på det här sättet. Det måste väl vara världens bästa pussel?

Så till sist, vad svarade jag på elevens fråga: ”Gillar du att läsa böcker?”

Att säga allt det här, nåt slags brandtal till eleven, skulle bara avskräcka hen. Det blir ”för mycket, för stort”. Det blir fel svar till en ungdom på blott 15 år.

Jag: ”Ja, det gör jag. Gör du?”

Eleven: ”Nej!”

Jag: ”Det är okej, du är bra ändå.”

Joakim Persson är bibliotekarie, svensklärare och författare.

LÄS ÄVEN

Boberg: Därför drar jag i handbromsen på svenskan

De fick nog av fladdriga stenciler – skrev en egen SO-bok

Friberg: Därför vägrar jag berätta vilken amerikansk presidentkandidat jag föredrar

Svensklärare med humorn som vapen

Experterna: Viktigt perspektiv glöms bort i läskrisen