Så möter han extrema åsikter i klassrummet

En sak eleverna inte vet om, det är att Stefan Cohen bär en Wedding Present-t-shirt under sin collegetröja. Däremot kan de se lärarens mugg som också den antyder att han tycker mycket om engelsk indiepop. På den står det Happy Mondays med snirkliga och färgglada bokstäver mot en vit bakgrund. Men det är en helt annan om än mycket maracas-svängig historia.

Eleverna går i ettan på samhällsvetenskapliga programmet på Hagströmska gymnasiet i Falun. Det är ett idrottsgymnasium med riksintag. Den senaste månaden har Stefan Cohen pratat om fyra stycken ismer på sina historielektioner, imperialism, kolonialism, rasism och nationalism. Han har inte minst tagit upp de två sistnämnda ismerna, hur de har böljat fram och tillbaka.

– Vi har pratat om fröna som har planterats, i rasismens träd. Eller hur? Vi har försökt förstå oss på de här fenomenen. Vad är det som har gjort att de har försvunnit ibland och återkommit ibland? Någon gång på 1990-talet började de växa igen, med hjälp av, skulle jag säga men det håller inte alla med om, högernationalistiska partier.

Nutida rasistiska tendenser

Stefan Cohen, uppvuxen i Nynäshamn, talar med klar och tydlig stämma, med mycket gester och lika mycket stockholmska. 

– Vi har också pratat om att de gånger som det har blivit krig i världen, vad har varit starkt i de samhällena då?

Någon säger nationalism och Stefan Cohen säger rasism. Han repriserar vad de pratade om under den senaste lektionen, att risken för ett tredje världskrig är rätt stor. För att alla de grejer som fanns när de två första världskrigen bröt ut, nationalism, imperialism och rasistiska föreställningar, de finns även nu.

– Nazismen var mer eller mindre en vetenskap. Med rasbiologin. Det vi ska prata om i dag är de nutida rasistiska tendenserna som vi ser, säger Stefan Cohen.

Han konstaterar att fokus i debatten har skiftat, att det används nya begrepp i dag, att det pratas om etnicitet i stället för ras och att det också pratas om kulturer. Tanke­experiment använder han sig gärna av. Först vill han att eleverna ska föreställa sig att Stefan och hans fru bestämt sig för att adoptera ett barn från Kina. Barnet som de adopterar direkt på ett barnhem ger de namnet Bertil och sedan uppfostrar de honom helt enligt ”svensk kultur”. Bertil börjar spela innebandy i IBF Falun och hejar på Leksand och pratar dalmål. Familjen ska heller inte ha någon kontakt med Kina. Stefan Cohen målar upp en hel värld kring Bertil och undrar sedan vad eleverna skulle säga att Bertil har för etnicitet.

”Kinesisk”, säger en elev som sedan lägger till: ”Fast han borde ju vara svensk.” Sedan säger någon att det beror på vad Bertil identifierar sig som. 

– Vad tänker ni att han borde identifiera sig som?

– Svensk, svarar någon.

Efter en stunds samtal om utseende, om adopterades tankar om att inte se ut som alla andra, om definitionen av etnicitet, om olika syn på etnicitet, så har Stefan Cohen kommit fram till ännu ett tankeexperiment.

– Nu får ni vara med. I år firar vi Gustav Vasas 500-årsjubileum. 1523 kröntes han till Sveriges kung. Men tänk om han inte hade besegrat danskarna. Tänk om det sedan hade blivit ett stort femton år långt inbördeskrig som slutat med att ett antal olika länder, egna självständiga stater bildats. Lappland, Skåne, Västergötland och så vidare. Frågan ni ska diskutera i grupp är: Skulle det i dag, om det här var sant, finnas olika etniska grupperingar, utifrån dels ett konstruktivistiskt synsätt och dels ett essentialistiskt perspektiv?

Hopplöst uppdrag

Lektionen den här dagen är ganska stillsam, inga rasistiska kommentarer flyger genom klassrummet. En stund senare, i lärarrummet, säger Stefan Cohen att han vill utmana de föreställningar som eleverna eventuellt har.

– Jag tänker att jag, genom att få dem att reflektera, vill förändra utan att ha ett särskilt mål. Jag tänker inte att de ska förändras till något specifikt. Även om det är uppenbart att ett samhälle skulle må bättre om vi hade en konstruktivistisk syn. Men jag tror att det egna tänkandet är självgenererande på något sätt, säger Stefan Cohen.

Han lägger till att skolan inte är en isolerad värld och att diskussionerna i klassrummet kanske leder till att eleverna börjar prata med kompisar eller familjemedlemmar som tänker och resonerar på ett visst sätt.

– I ämnet historia får vi lärare ofta olika uppdrag beroende på hur samhällsklimatet ser ut. Ena stunden ska vi vaccinera mot nationalism, nästa gång mot rasism och jag tror att det är hopplöst. Men man har i alla fall insett att historia är viktigt för att förändra saker och ting, för att få människor att förstå relationen mellan då och nu och sedan. Vi kan förstå historien, även om vi människor ändå gör om våra misstag, säger Stefan Cohen.

Det är svåra ämnen att ta upp, det understryker han och erkänner att han ibland spiller över i politiska åsikter. När det hände och händer i klassrummet, då påpekar han det, att nu blev han visst politisk.

– Helt neutral går inte att vara i de här frågorna. Men man ska inte gå in och tänka att man ska lära dem hur det ska vara. Men självklart finns det rätt och fel, som när det blir olagligheter eller hets mot folkgrupp. Balansen hittar man nog när man inser att det inte är lärarens huvuduppgift att få eleverna att tänka likadant som en själv, säger Stefan Cohen.

Vad är då din huvuduppgift som lärare när det kommer till den här typen av ämnen och lektioner?

– Att ge eleverna olika verktyg för att kunna ta ställning själva. Genom att jobba på det här sättet så tror jag att man själv kan se konsekvenserna, att det inte är rimligt att hålla fast vid att vi människor är som vi är och att det inte går att förändra. Då kommer det inte att bli bra. Det tror jag att man kan inse om man får alternativ, säger Stefan Cohen.

I Bertil-övningen säger elever som vill sticka ut, ibland, inte den här dagen, att Bertil alltid kommer att vara kines, aldrig en äkta svensk. Då är det ofta någon annan som säger emot: ”Va, hur tänker du då?”

– För det mesta blir det en diskussion och för att det ska funka måste de ha lärt känna varandra och mig, säger Stefan Cohen.

LÄS ÄVEN

Forskarna: Så bemöter du elever som har ensidiga åsikter

Uppgiften som får yrkeseleverna att vilja läsa

Kollegialt lärande döms ut som ovetenskapligt

Debatt: Så har en direkt bildningsfientlig skola växt fram