Här byter eleverna klass fyra gånger om året

Sedan nästan tjugo år tillbaka arbetar Eline­bergsskolan i Helsingborg med flexibla klasser. Det innebär att det i varje årskurs på högstadiet finns 12–13 mentorsgrupper, med 11–15 elever i varje, som är elevernas fasta och trygga punkt. De olika mentorsgrupperna förs ihop i nya konstellationer ungefär var tionde vecka under hela högstadietiden, vilket innebär att eleverna har gått ihop med nästan alla 180 elever i sin årskurs när de slutar nian.

SO-läraren Daniel Skarp är inne på sitt fjärde år på skolan efter att tidigare ha jobbat på ett yrkesgymnasium i Malmö där han fortfarande bor kvar. Kollegan Anna Stenfeldt är född och uppvuxen i Ängelholm. Hon menar att de flexibla klasserna är en klar fördel gentemot att arbeta med samma klass ett helt läsår. 

– Ofta lär man mest känna sin klass, man undervisar bara de eleverna. Men i och med att vi snurrar runt så skapar jag relationer med alla de 180 elever som nu går i åttan. Det är en fördel för man passar ihop med vissa elever samtidigt som det kanske inte funkar lika bra med andra. Daniel, å andra sidan, kanske passar bättre med just de eleverna, säger Anna Stenfeldt som undervisar i SO-ämnen och språk och har arbetat på skolan i sex år.

Hon konstaterar att tänket numera sitter i skolans väggar och att arbetssättet innebär att eleverna känner sig trygga med alla lärare i arbetslaget. Vissa elevgrupper passar lite extra bra ihop och då kan det vara trist att behöva bryta upp den klassen efter tio veckor.

– Men vi jobbar mycket med att försöka se vilka grupper som inte ska vara med varandra. Vad skulle kunna hända då? Såklart finns det olika dynamik i olika klasser och grupper och vi är så flexibla som det bara går. Men eleverna måste också lära sig att umgås med olika typer av människor, säger Anna Stenfeldt.

”Håller det fräscht”

De senaste lektionerna har de pratat om abrahamitiska religioner, om hur religion påverkar samhället. Nu är det fredag morgon, eleverna som går i åttan släntrar in i klassrummet där Anna Stenfeldt väntar på att visa ett klipp från Lilla Aktuellt om terrorattentatet i Bryssel där två svenska fotbollssupportrar dödades inför EM-kvalmatchen mellan Belgien och Sverige.

Efter inslaget förklarar hon att Sverige har religionsfrihet, att vi är ett mångkulturellt land och även ett väldigt sekulariserat land, samtidigt som vi har många religioner som samexisterar i samhället. De pratar om begrepp som diaspora, monoteism, traditioner och, mot slutet av lektionen, Israel-Palestina-konflikten.

En bit ner i korridoren har Daniel Skarp en teknikstrulig lektion om den industriella revolutionen för en annan åttondeklass.

Efter lektionerna slår sig de båda lärarna ner i ett konferensrum på expeditionen. Även Daniel Skarp tycker att det är bra med de flexibla klasserna.

– Det håller det fräscht på något vis. Eleverna och även vi lärare träffar fler, de kan få fler kamrater och nog är det bra att de vänjer sig vid att träffa nya människor, så blir det ju ändå på gymnasiet. Men det kändes konstigt i början, säger Daniel Skarp.

Han och Anna Stenfeldt är överens om att arbetssättet kräver att lärarna samplanerar på ett annat sätt. De är inte själva i sitt ämne.

– Har jag haft en grupp som ska gå över till Anna då är det viktigt att vi är i fas så att de bara kan fortsätta min undervisning. Och tvärtom, förklarar Daniel Skarp.

De besöker varandras lektioner regel­bundet, försöker inspirera varandra och konstaterar att situationen kräver att de får vara lite olika typer av lärare beroende på hur grupperna fungerar och hur mycket energi det finns bland eleverna i dem. Med ett ”vanligt” klassystem kan en elev som på olika sätt styr eller påverkar sina kamrater behålla sin roll hela högstadiet. Den eleven kan då sätta en ganska stark prägel på hela klassen.

– Men här kan det förändras över tid så att elever som är tysta i en klass, för att det sitter en person där som dämpar dem, kan få andra identiteter i nästa klass. Det märks tydligt på vissa elever, säger Anna Stenfeldt.

– Nackdelen är väl om elever verkligen har hittat varandra och sedan delar man på dem. Men det är ingenting som säger att de inte kan vara kompisar i korridoren och utanför skolan ändå, tillägger Daniel Skarp. 

Elever med diagnoser som innebär att de har svårt för förändring, följer en och samma lärares schema för att start- och sluttider måste vara samma. 

”Får träffa olika personligheter”

I SO-ämnena har lärarna två gemensamma planeringstillfällen i veckan. På så sätt kan de hela tiden stämma av med varandra och se till att de använder sig av samma presentationer och undervisningsmaterial.

– Sedan är vi kanske olika i klassrummet, men så är det ju i livet också, att man får träffa olika personligheter. Men eleverna kan alltid fråga mig, om de inte träffar Daniel som är undervisande, understryker Anna Stenfeldt och Daniel Skarp fyller i:

– Vi har samma uppgifter, samma prov, till och med sambedömning. Jag gillar det.

Peter Stille, biträdande rektor på skolan, poängterar att de är noga med att förklara hur de arbetar när de anställer lärare.

– Det går inte att köra sitt eget race här, säger han och berättar om en lärare som inte ville arbeta riktigt som kollegorna och därför kände att hen inte kom till sin rätt i systemet.

Anna Stenfeldt tror att det blir mer rättssäkert med det här sättet att arbeta. Blir man som lärare exempelvis osäker vid betygssättning, då vet kollegan eller kollegorna vilka krav som ställs och vilken nivå eleven befinner sig på. Då går det ofta lättare att diskutera sig fram till ett beslut. Anna Stenfeldt menar att systemet har gjort henne till en bättre lärare, eftersom det är så öppet och transparent. Det innebär att hon måste tänka mer på vad hon faktiskt gör i sin undervisning.

– Här förbättrar vi undervisningen tillsammans och det leder till att vi också ställer högre krav på den.

Enkät: Vad tycker du om systemet med flexibla klasser?

Robert Ushtelenca: ”Det är bra, man lär känna nya människor. Man får nya vänner. Jag tror också att man kan utvecklas om man får många nya lärare, man kan förbättra sig.”

Mathilda Nilsson: ”Det är positivt att man får lära känna nya människor. Men det kan vara negativt också för när man har lärt känna någon så ska man byta. Det är inte så roligt. Jag tycker att det är mest negativt faktiskt. Men med lärarna är det bra, man får nya kontakter och då spelar det inte så stor roll när man byter.”

Taher Talal: ”Det är bra att man får lära känna nya kamrater och vi får ha många olika lärare. Det är bra att vi byter. På andra skolor kanske någon hatar en person, eller de har bråkat och så går de i samma klass, då är det inte kul att komma till skolan.”

Elsa Cronemark: ”Personligen tycker jag att det är bra. Man lär känna många personer. Men ibland kan det vara lite sämre för att man ska byta när man precis har lärt känna kompisarna. Men det är mest positivt. Man får många vänner och man har ändå sin egen grupp som man följer med sitt eget lilla gäng.”

LÄS ÄVEN

De djupdyker i olika religioner – med bara fötter

Herlitz: Elevdriven undervisning är en vansinnig tanke

Så synar du nya trender i skolan

Fyra olika sätt att undervisa om folkmord