Så trummar Mathias in lag – och vett

Foto: Oskar Omne

”Visst kan man se ett domslut som ett slags facit men i många mål anser båda parter att de har rätt”, säger Mathias Liljhammar som vill att eleverna förstår att riktiga rättsfall är öppna för tolkningar.

Pedagogiska tips Genom fiktiva – men realistiska – fall vill juridikläraren Mathias Liljhammar visa lagens makt över elevernas vardag.
– Att utgå från deras verklighet gör juridiken vardagsnyttig och meningsfull, säger han.

Elina Lundberg

Idag 12:21

När eleverna på Midsommarkransens gymnasium i Stockholm börjar läsa juridik är många nyfikna på ämnet, som de förknippar med mord och gängkriminalitet.

För att fånga deras intresse brukar juridikläraren Mathias Liljhammar därför inleda med uppseendeväckande brottmål. Men snart är det dags för betydligt mer blodfattiga teman, som konsumentlagstiftning, arbetsrätt och bolagsformer.

– När ämnena blir mer abstrakta finns en stor risk att jag tappar eleverna. Att läsa lagparagrafer om fastighetsrätt är långt från en 16-årings vardag, säger Mathias Liljhammar.

Verklighetsnära exempel – med inslag av katt

För att undvika det har han en tydlig strategi: lektionerna ska alltid ta upp konkreta juridiska problem som eleverna kan stöta på i verkligheten.

Ofta utgår han från fall som han har skrivit själv som eleverna ska lösa. I centrum står alltid ”Janne”, en fiktiv karaktär namngiven och inspirerad av Mathias Liljhammars katt.

– Det är kul med en röd tråd, att Janne ständigt hamnar i klistret. Fallen är ett väldigt bra sätt att arbeta med problemlösning som ju är juridikens kärna.

Att han inte använder läroböckernas ”case” beror på att de generellt är ”facitorienterade”, menar Mathias Liljhammar.

– De är ofta ute efter ett rätt svar, men i verkligheten finns det sällan solklar bevisning eller självklara straff. Jag vill att eleverna själva resonerar om fallets omständigheter och olika tänkbara lösningar.