Så funkar den danska litteraturkanonen i praktiken

Gymnasieeleverna i årskurs tre på naturvetenskapliga programmet på Aurehöjskolan i Gentofte i norra Köpenhamn håller på med ett block om nordiska språk i danskundervisningen. Eftersom Ämnesläraren är på besök i dag har danskläraren Mischa Sloth Carlsen passande nog förberett några uppgifter utifrån artiklar i svenska tidningar. De handlar om debatten kring en eventuell litteraturkanon i svenska skolor.

Sedan Tidöavtalet presenterades av nya regeringen och Sverigedemokraterna i höstas har kanondebatten åter hamnat i hetluften. I avtalet står det att en ”fristående expertkommitté ska ta fram förslag på svensk kulturkanon”. Vad exakt detta innebär för svenskämnet är det ingen som kan svara på ännu, men avtalet slår fast att det ”bör tas fram läslistor med svenska och internationella skönlitterära verk anpassade för olika årskurser i grundskolan och gymnasiet”.

Det är ett vägskälsbyte för ett land där de enskilda lärarna länge har haft stor frihet att utforma undervisningen utifrån sin profession.

Förespråkarna menar att en kanon skulle kunna lyfta det alltmer dalande läsandets status, garantera ökad likvärdighet och bidra till att alla elever, oavsett bakgrund och förutsättningar, får med sig vissa grundläggande litterära erfarenheter. Kritikerna ser å sin sida en fara i att politiskt styra vad som anses vara god litteratur, risk för minskad mångfald och en oro för att lärarna med dessa obligatoriska litteraturinslag ges färre möjligheter att anpassa undervisningen till aktuell elevgrupp. Bland annat.

Tipsar sina svenska kollegor

Danskläraren Mischa Sloth Carlsens undervisning har lytt under dansk litteraturkanon i princip ända sedan hon började arbeta som gymnasielärare.

– Koncentrationen har successivt ökat på kanonförfattarna. Följden har blivit att andra, lika stora författare, har glidit undan och fått mindre uppmärksamhet, säger hon.

Dessutom, tillägger Mischa Sloth Carlsen, ändrades kursplanerna för danskämnet i samma veva som kanonen infördes.

– Det ironiska är att det då blev långt färre timmar för litteraturundervisning. Mer fokus lades på media och språk. Enligt min åsikt går det inte ihop att införa en kanon och samtidigt banta litteraturundervisningen.

Ett första tips Mischa Sloth Carlsen vill ge sina svenska kollegor är därför att ta tillfället i akt när litteraturen nu hamnar på agendan: Värna om tiden ni har för litteraturundervisning och kräv att få den utökad om en kanon ska införas.

”En runda till” spelades in här

I klassrummet i Gentofte är eleverna indelade i grupper. De får i uppdrag att kategorisera olika typer av argument ur de svenska texterna: är det till exempel logos, pathos eller ethos som driver? Bygger åsikterna på erfarenheter eller känslor? Och vad är huvudtesen?

Ett surr vidtar. Det här är en skola i ett välbärgat område. Vackra sekelskiftesvillor i vitputsad sten med spröjsade glasaltaner omgärdar skolgården. Här bor flera kända danska kulturpersonligheter. Tomas Vinterbergs senaste film, ”En runda till”, spelades in bland annat just i detta klassrum. De flesta elever här har med sig läsvanan hem­ifrån och läser en hel del, även på sin fritid. Men, säger eleven Rebekka Sö Svendsen, det är inte direkt böcker av författarna som finns med på litteraturkanonen som hon väljer då.

– Hemma vill jag läsa sådant som är mer lättsmält. Jag läser också en hel del på engelska.

Precis som i Sverige går dock statistiken för hur mycket tid unga ägnar åt läsning stadigt nedåt även i Danmark. Rebekka Sö Svendsen och klasskompisarna i hennes grupp enas om att skolans kanon ­varken har gjort från eller till för deras eget läsintresse. De föddes efter att kanonen infördes, så den är en självklarhet i deras värld och har följt dem ända sedan första åren i grundskolan.

– Jag har inget emot att läsa författarna ur kanonen, det hör till allmänbildningen och säger något om Danmarks historia. Men det finns så mycket annat spännande som jag vill läsa och därför hellre väljer på min fritid. Men att kanonen på något vis skulle ha påverkat mitt läsintresse? Så svartvitt är det inte, säger Audrey Roland.

Vi driver att den ska revideras och jag vill råda mina svenska kollegor att säkerställa det redan från början.

Klasskompisen Emma Melchior Nielsen är dock upprörd över en sak: Danmarks litteraturkanon består av tretton män men enbart en kvinna. Det tycker hon sänder fel signaler.

– Det blir som att säga att kvinnors erfarenheter inte är lika viktiga och att kvinnliga författare inte skriver tillräckligt bra, säger hon.

Den inställningen delar hon med sin lärare, Mischa Sloth Carlsen. Fram till årsskiftet var hon ordförande i Dansklärarföreningen. Numera har hon klivit av uppdraget, men är talesperson just för danska gymnasieskolors kanon. Hon representerar föreningen i paneldiskussioner och skriver många debattartiklar. Inför införandet av Danmarks litteraturkanon var föreningen kritisk till den, berättar Mischa Sloth Carlsen. Men nu, nästan 20 år senare, har man en annan ingång.

– Vi har släppt tanken på ett avskaffande. I dag är kanonlistan så starkt inarbetad i systemet, så vi ser det som mer vettigt att arbeta för att uppdatera listan samt synen på litteratur.

Dansklärarföreningen skulle hellre ha vad de kallar en bruttolista, alltså fler namn med ökad valfrihet. De 14 författare som finns på listan i dag är samtliga obligatoriska att läsa. Det behöver visserligen inte vara hela böcker, men utdrag ur texter av alla ska eleverna hinna ta sig igenom under de tre gymnasieåren.

– Att år efter år gå igenom exakt samma författare kan bli enformigt också för oss lärare. Den kan göra undervisningen mindre engagerad och svårare att individanpassa. Det påverkar eleverna i deras läslust, säger Mischa Sloth Carlsen.

Kräver revidering av listan

Listan har nämligen sett likadan ut sedan den infördes 2005. Men litteratur utvecklas ju, poängterar Mischa Sloth Carlsen.

– Då behöver kanonen hänga med. Vi driver att den ska revideras och jag vill råda mina svenska kollegor att säkerställa det redan från början.

Det finns mycket material att tillgå kring kanonförfattarna, enligt Mischa Sloth Carlsen. Det var läromedelstillverkarna snabba med att se till efter införandet. Å andra sidan kan det vara svårare att få tag på material om, och av, andra författare. Risken är då en ökad likriktning och att vissa röster snart helt faller i glömska, befarar Mischa Sloth Carlsen.

Hon ger ett färskt exempel. Nyligen gick hon igenom upplysningstiden med en klass. I Danmark var en författare vid namn Charlotta Dorothea Biehl en viktig historisk källa under denna tid. Hon skrev dessutom mycket om kvinnliga erfarenheter. Men eftersom hon var samtida med Ludvig Holberg, som finns med på kanonlistan och måste läsas av alla, fick Mischa Sloth Carlsen välja bort Charlotta Dorothea Biehl.

– Även om jag skulle föredra att dela ut texter av henne, så hann jag helt enkelt inte med det. Dessutom är det författare ur kanonen som garanterat tas upp på examenslutproven.

En annan kritik som Dansklärarföreningen länge har riktat mot kanonen, är att namn som Sören Kierkegaard och J.P. Jacobsen saknas.

– De är exempel på stora författare som faktiskt har haft inflytande på hela världslitteraturen. Ska man nu ha en kanon så bör alla de största vara med. Men de som skapade listan tyckte att dessa två var för svåra för unga. Därmed riskerar de att falla i glömska, säger Mischa Stolt Carlsen.

Dansklärarföreningen saknar också exempelvis Tove Dietlevsen. Hon dog redan 1976 och kvalade därmed, redan vid införandet, in under kriteriet ”inte längre levande”.

– Nu, 20 år senare, finns det ju flera som då var nya röster men som nu har hunnit gå ur tiden. Exempelvis har Yahya Hassan och Inger Christensen haft stort inflytande och borde finnas med på listan, säger Mischa Sloth Carlsen.

ENKÄT: Hur påverkar litteraturkanonen din undervisning?

Oluf Carl Lindberg-Nielsen, dansklärare Århus statsgymnasium:

– Den kan bidra till att undervisningen blir lite stel. I slutet av läsåret får jag ofta kämpa med att få med författare som jag har missat. Fördelen är den litterära kvaliteten eftersom litteraturundervisningen annars riskerar att utmanas av andra agendor: litterära begrepp, instrumentalisering med mera. Just det senare skapar problem – alltså när man använder litteratur för att lyfta olika frågor. Då kan texter som används som exempel på en ”poäng” prioriteras framför texter med kvalitet. Personligen tycker jag att listan bör revideras regelbundet.

Ditte Eberth Timmermann, dansklärare Aarhus gymnasium:

– Den riskerar att leda till ett snävt bildningsideal och till att litteraturundervisningen blir en avkryssningslista. Alltför många författare saknas och listan skapar en form av idoldyrkan snarare än ett fokus på texter och strömningar. Dessutom anses kvinnliga röster vara mindre viktiga – det finns bara en kvinna med på listan. Kanon­idén kan bidra till att vi fortsätter att diskutera litteraturen, men listan får inte bli statisk. Litteratur ska ge inblickar i olika historiska tankesätt, liksom i nuet. Därför måste kanonbegreppet omprövas.

Jeppe Friis Madsen, dansklärare Århus statsgymnasium:

– Den påverkar inte min undervisning särskilt mycket. Författarna ingår i en inofficiell kanon som man ändå undervisar om. Här i Danmark görs ett centralt skriftligt examensprov där det inte märks om man har hoppat över någon författare. I det muntliga provet är det jag som gör frågorna. Då ska den som bedömer kolla att jag levt upp till läroplanen och här finns en viss kollegial tolerans. Vår kanon innebär heller inte att man måste läsa en roman av varje författare. Det kan räcka med att läsa en dikt eller en novell och jobba med dem. 

LÄS ÄVEN

Fem svensklärare om litteraturkanon i skolan

Drastiskt ras för läsningen i skolan

Läsforskaren: Många elever förstår inte vad de läser

Hjärnforskaren: Gammellärare, kom tillbaka!

Så får han de mest läsovana att vilja läsa

Läroboken har bytts ut – mot kopieringskaos

Jarnlo: Vi får aldrig bli klara med läsningen