Fem svensklärare om hur de ser på en litteraturkanon i skolan

Anne-Marie Körling:

Är du för eller emot en litteraturkanon i skolan?

– Jag anser att läraren bör äga mandatet att bygga upp innehållet i undervisningen. Frågan om en kanon borde påminna skolan om att synliggöra läsandet. Om skolan inte gör det är dörren öppen för de krav som kan komma att ställas utifrån. Jag saknar den livliga pedagogiska diskussionen i skolan. Inte utanför den.

Vilka nackdelar ser du med en sådan kanon?

– Att litteraturen kidnappas in i ett system där läsningen blir bedömd och prickas av som utförd. Litteraturens plats i skolan handlar om att känna, tänka och vidga perspektiv. Litteraturen är en källa som vi lärare bör visa vägen till och därmed främja mötet så att eleverna kan utveckla ett livslångt intresse för att läsa.

Finns det några fördelar?

– I skolan bör man få upptäcka litteraturen och vägen till den går via lärarens undervisning och skolans bemannade skolbibliotek. En kanon skulle kunna bidra till en gemenskap, vi läser alla samma litteratur men en sådan gemensam läsning pågår redan eftersom det finns klassuppsättningar att låna.

Fredrik Sandström:

Är du för eller emot en litteraturkanon i skolan?

– Jag är försiktigt positiv. Men den förutsätter flera saker, till exempel tillgång till bibliotek och böcker. Samt bibliotekarier och lärare med tid för förberedelser. Ju högre krav vi ställer på litteraturen, desto bättre måste undervisningen vara. Utan att uppfylla dessa saker blir kanonlistan bara en ny meningslös garanti. 

Vilka nackdelar ser du med en sådan kanon?

– Litteraturvalet är en viktig del av lärarens undervisning och kräver ofta fingertopps­känsla. Därför bör lärare vara involverade i framtagandet. Kommer det verkligen att bli så? Om en litteraturkanon blir tvingande finns det risk att lärare läser litteratur som inte alls fungerar i vissa grupper.

Finns det några fördelar?

– I dag möter elever väldigt olika för­fattarskap och böcker. En del möter nästan inga alls. En kanon kan bidra till att vi får gemensamma referensramar. Den kan också lyfta fram litteraturen från det undan­skymda hörnet och göra läsningen till den självklara källan för upplevelser.

Tove Selvåg:

Är du för eller emot en litteraturkanon i skolan?

– Jag är för, i lågstadiets senare år. Eleverna läser för lite litteratur av författarikoner som till exempel Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf och Elsa Beskow. Den äldre ­litteraturen har kommit i skymundan och vi riskerar att tappa vårt kulturarv. Vi kan heller inte utgå från att alla familjer känner till den äldre svenska litteraturen.

Vilka nackdelar ser du med en sådan kanon?

– Jag vill gärna ha en litteraturkanon, men nackdelen är kanske att språket skiljer sig från dagens sätt att uttrycka sig. Det gör att det kan vara svårt för många elever att förstå äldre texter. Därför behöver vi lärare mer kunskap om hur vi förklarar det för dem.

Finns det några fördelar?

– En historisk litteraturkanon lyfter fram kunskap från äldre generationer som vi kan använda i andra skolämnen, exempelvis i samhällskunskap. Vi behöver, bland annat, diskutera vilka traditioner vi har och hur de har förändrats över tid, för att levandegöra dem och ta reda på om vi vill behålla dem eller inte.

Henrik Birkebo:

Är du för eller emot en litteraturkanon i skolan?

– Jag ser inga skäl till att välutbildade lärare med tillgång till skolbibliotek skulle välja bort klassikerna. Därmed behövs ingen påtvingad kanon. Ifall man noterat brister i undervisningen: varför tror man att ett plåster kan råda bot på inre blödningar? Plakatpolitik har vi nog av. Det är verkligheten vi måste ta tag i.

Vilka nackdelar ser du med en sådan kanon?

– ”Nackdel” kanske inte är rätta ordet. Men varför detta politiska pekfinger åt högutbildade lärare? Varav detta högmod? Ytterligare en invändning vore att en kanon till sin natur är rätt så fossiliserad och begränsande. Skulle det finnas tid att även läsa nyutgiven litteratur?

Finns det några fördelar?

– Det är så klart alltid bra att signalera vikten av läsning i skolan.

Simon Eksmo:

Är du för eller emot en litteraturkanon i skolan?

– Jag är nog i grunden emot en kanon. Jag tror inte att eleverna, eller svenskarna i allmänhet, kommer att läsa mer eller bättre bara för att en kanon kommer på plats. Det bästa är att lärare och elever väljer litteratur tillsammans – utifrån intresse, samtidsfrågor och allmänmänskliga förhållanden som eleverna behöver och kan ta till sig av. 

Vilka nackdelar ser du med en sådan kanon?

– Jag funderar främst över vad som skulle ingå? Begreppet ”det vidgade textbegreppet” har funnits med i läroplanen sedan 1994, men hur förhåller sig regeringen till det? Och hur förhåller sig nästa regering till en kanons innehåll? Att bestämma vad elever bör läsa för en god vandel tror jag skapar mer skav än ökad läslust.

Finns det några fördelar?

– Det blir kanske ett större fokus på vikten av att läsa litteratur vilket är viktigt eftersom läsförmågan och läsandet stadigt sjunkit sedan 2005, enligt Statens medieråd. SCB säger att var tredje person aldrig läser en bok. Men de eventuella fördelarna borde man dock kunna uppnå med uppmuntran snarare än pekpinnar.

LÄS ÄVEN

Så funkar den danska litteraturkanonen i praktiken

Drastiskt ras för läsningen i skolan

Läsforskaren: Många elever förstår inte vad de läser

Hjärnforskaren: Gammellärare, kom tillbaka!

Så får han de mest läsovana att vilja läsa

Läroboken har bytts ut – mot kopieringskaos

Jarnlo: Vi får aldrig bli klara med läsningen