Lektorn: Sveriges första deckardrottning hade inte passat i dagens skolsystem

Kriminallitteraturen har länge dominerat den svenska bokmarknaden. Det är en genre som har expanderat och gått på framgångsrik export med beteckningar som Schweden Krimi eller Scandinavian Noir. Genren frontas sedan länge av ett antal deckardrottningar: Liza Marklund, Camilla Läckberg, Mari Jungstedt och Sofie Sarenbrandt, för att nämna några få.

Som föregångare till dessa deckardrottningar står i obestridligt majestät Maria Lang, den högproduktiva kvinnan som under flera decennier varvade sitt heltidsarbete som lärare med att publicera årliga bästsäljare. Privat gick hon under namnet Dagmar Lange, född 1914 i Västerås och uppvuxen i relativt närliggande Nora, spelplats för många av hennes deckare.

Schemat anpassades efter hennes liv

I biografin ”Ett dubbelt liv” (2022), skriven av Margaretha Fahlgren, undersöks Dagmar Langes sociala, professionella och kreativa växelspel, att verka som lärare och rektor, medial person och författare samtidigt. Hennes arbetskapacitet var enorm, med sena nätter som skrivandets höjdpunkt. I gengäld började hennes arbetsdagar sent in på förmiddagen, något som skolans schemaläggning anpassades till. Tematiskt stoff hämtades från den vardagliga världen, skolan, men hon idkade också ett omfattande nöjesliv och framträdde ofta i media. Allt kokades ner till deckargåtor, drama och spännande intriger.

Intressant är att Maria Lang/Dagmar Lange mycket väl kunde ha sysslat med sitt författarskap på heltid, så framgångsrik var hon. Även inom den akademiska världen hade hon kunnat bygga sig en karriär, då hon år 1946 disputerade i litteraturvetenskap. Hennes arbetsplats blev istället Nya Elementarskolan på Östermalm i Stockholm. Här var hon skolans högst meriterade medarbetare som dessutom ansvarade för studentexamen. I denna roll stannade hon fram till 1968, året då studentexamen avskaffades i den svenska skolan, en reform som hon var starkt kritisk till. Som lärare fortsatte hon dock till år 1979, men i begränsad skala.

”Älskade att vara lärare”

Hur var Lange som lärare då? Fahlgren (2022:99) menar att ”Dagmar levde på skolan och älskade att vara lärare”. Så pedagogiskt hängiven var hon, vilket bekräftas av att hon länge bodde i en tjänstebostad, granne med skolan. Av tidigare elever beskrivs hon som egensinnig i SVT-dokumentären ”Maria Lang: Sveriges första deckardrottning”. Läraryrket gav henne bekräftelse och inspiration, långt bortom att vara lagom. Säkerligen skulle hon passa illa in i dagens NPM-reglerade skolsystem, med alla dess styrdokument och värdegrundstuggande.

Den litterära debuten skedde 1949 med romanen ”Mördaren ljuger inte ensam”. Redan här sätts ett typiskt litterärt kännetecken: att romangestalterna ofta drivs av fysiska begär. Sex och svek, svartsjuka och åtrå tar stort utrymme i handlingen, men utan att vara påträngade gestaltat. Här finns också homosexuella motiv, en ovanlighet i dåtidens litteratur.

I flera av hennes 42 deckare finns direkta och indirekta spår av hennes lärargärning. Mest framträdande är detta i romanerna ”Farligt att förtära” (1950), ”Vår sång blir stum” (1960) och ”Vi var tretton i klassen” (1973). I ”Farligt att förtära”, hennes blott andra bok i ordningen, utspelar sig handlingen på en skola i Stockholm med lärare som protagonister. Deckargåtans avslöjande drivs av Puck Bure, en av Langs två stående protagonister jämte Christer Wijk. Puck tar anställning som lärarvikarie på skolan där morden sedan äger rum. Här fångas olika lärartyper och lärarkonflikter på ett träffande sätt, även nu över 70 år senare. I ”Vår sång blir stum” är det studentexamen som bildar fond, men inte i Stockholm, utan i den fiktiva lilla staden Skoga. Slutligen, i ”Vi var tretton i klassen”, vävs mordgåtan kring en klassåterförening, ett tacksamt tema i kulturen.

Finansiellt gick det illa

I en tidigare biografi – ”Maria Lang: Vår första deckardrottning” (2014), av Lena Lundgren och Lisbet Wikner, betonas kontrasten mellan Maria Langs en gång så stora framgångar och hennes numera så undanskymda position. Efter hennes bortgång försvann hon snabbt ur det allmänna medvetandet.

Även finansiellt gick det illa. I dödsboet fanns förbryllande nog idel skulder. Varför blev det så här? Lundgren och Wikner pekar på att Dagmar Lange levde ekonomiskt vidlyftigt, ”med både höga fasta kostnader och en extravagant livsstil” (s.208). Under många år höll hon sig med hushållerska, gick ofta på operan och besökte fina krogar. Även sin åldrande mamma försörjde hon, samtidigt som hon var påfallande generös med nära och kära.

Att hon så snabbt gick från bästsäljare till bortglömd kan vara svårare att förklara, eftersom den litterära smaken och den mediala dynamiken sällan följer några fasta logiska spår. Smaken är som baken, speciellt när den förenas med en växlande tidsanda.

Men tydligt är att Maria Lang skrev sina romaner för att underhålla, inte för att idka samhällskritik eller föra fram viktiga budskap. Därmed gick hon mot strömmen under det sena 1960-talet och framåt, med dess radikalisering och politisering. Ändå hade hon kvar en trogen men krympande läsekrets under flera år.

Förblev ogift

1991 gick hon ur tiden, samma år som Henning Mankell slog igenom med succéromanen ”Mördare utan ansikte”, en framgång som återknöt till Sjöwall & Wahlöös tio romaner om ett brott. Gammelvänster omfamnade nyvänster, samtidigt som pusseldeckaren tycktes död och begraven, med gestalterna Martin Beck, Kurt Wallander och Lisbeth Salander dansande på dess grav. På senare tid har pusseldeckaren gradvis kommit tillbaka, mycket tack vare Camilla Läckbergs exempellösa framgångar världen över. Under 2010-talet gjordes därför ett flertal filmatiseringar av Maria Langs romaner, en satsning som inte riktigt flög.

Om Dagmar Langes privatliv har det spekulerats mycket. Livet igenom förblev hon ogift, utan någon synlig partner vid sin sida. Samtidigt ångade hennes romaner av dunkla drifter och bultande begär. Så hur var det egentligen med kopplingen mellan liv och litteratur? Ingen vet. Och för oss som föredrar litteratur framför skvaller, finns det flera intressanta romaner att läsa. Romaner som bärs upp av finurliga intriger och dunkla begär, lärda instick och flödande formuleringsglädje, men även av en annan tidsanda. Här finns också flertalet inkännande beskrivningar av skolan och läraryrket, gestaltningar som kan vara intressanta och underhållande att ta del av än idag.

Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk

Referenser

Fahlgren, M. (2022). Ett dubbelt liv: Dagmar Lange, alias Maria Lang. [Stockholm]: Stockholmia förlag.

Lundgren, L. & Wikner, L. (2014) Maria Lang: Vår första deckardrottning. Ordlaget bokförlag: Bromma.

SVT-dokumentär (2023) ”Maria Lang: Sveriges första deckardrottning”.