Lästips: Tre norska författare som sätter lärare i centrum
Vigdis Hjorths ”Lärarinnans sång” är en av romanerna Erik Cardelus tipsar om. Foto: Agnete Brun och Nelleke Dorrestijn
Läsning Norge är vårt närmaste land, med ett kulturliv som drar beundrande blickar västerut. Inom litteraturen finns mycket att hämta, där tre av Norges främsta författare erbjuder högklassiga romaner med tematiska kopplingar till utbildning och lärare, skriver Erik Cardelus.
”Lärarinnans sång”, av Vigdis Hjorth, är en roman från 2018 som handlar om den äldre lärarinnan, Lotte Bøk. Hon arbetar på konsthögskolan i Oslo och brinner för sin undervisning i dramatik, att röra och beröra sina studenter på djupet, att förlösa tankeprocesser och kreativitet. Själv lever hon ett tillbakadraget och bekvämt liv, präglat av kultur och progressivt tänkande.
Men allt ändras en aprildag då en sistaårsstudent, vid namn Tage Bast, ber Lotte att medverka i ett dokumentärsfilmsprojekt. Syftet sägs vara att undersöka förhållandet mellan undervisning och liv, att tränga in bakom den professionella fasaden hos några av högskolans lärare. Motvilligt – men med stänk av narcissistisk stolthet – tackar Lotte ja. Föga anar hon att kamerans dokumenterande blick kommer att framkalla en omskakande process hos henne, med giftiga doser av självtvivel och självförakt. Här ges ett mycket drabbande psykologiskt drama.
Komik och tragik hand i hand
En annan norsk litterär storhet är veteranen Dag Solstad. Speciellt sticker två romaner ut. Den första är ”Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelsen som har hemsökt vårt land” (1982/1985). Här synar Solstad sina erfarenheter från den radikala 1970-talsmiljön. Huvudpersonen, Knut Pedersen, är en gymnasielärare som dras in i den marxist-leninistiska rörelsen och blir en övertygad aktivist. Genom hans ögon ges en inblick i den politiska radikaliseringen som präglade Norge under denna tid. Pedersen försöker förena sin roll som lärare med sina politiska ideal, men möter svårigheter både i yrkeslivet och i sina personliga relationer. Här speglas människans skrämmande dragning till sekterism och absoluta sanningar, att ge upp sig själv för den Stora Sakens Skull. Romanen har gett upphov till en mycket uppmärksammad filmatisering. Här finns beröringspunkter med Lukas Moodyssons ”Tillsammans”. Komik och tragik går hand i hand, liksom tidskänslan från 1970-talet.
Även i nästa roman, ”Genans och värdighet” (1994), tappar en lärare fotfästet. Allt inleds med att huvudkaraktären Elias Rukla håller en lektion om Ibsens ”Vildanden”. Något slår slint och avgrunden öppnas. Svart humor och satir finns det gott om hos Solstad, men också en medkännande blick, kombinerat med ett sinne för vardagsdramatik och civilisationskritik.
Knausgård är nummer 1
Högst upp på parnassen står nog ändå Karl Ove Knausgård med de autofiktiva romanerna ”Ut ur världen” (1998) och ”Min kamp 4” (2012), två berättelser med tematiska beröringspunkter. I båda fall skildras en neurotisk och instabil man i tjugoårsåldern som tar anställning som lärarvikarie i Nordnorge. Författardrömmar, oförlösta familjekonflikter och ett problematiskt förhållande till alkohol driver huvudpersonen till katastrofens rand. Värst av allt är hans oetiska närmande till en elev; en litterär episod som startade en hätsk debatt i Sverige då romanen ”Ut ur världen” kom ut på svenska 2015. Som svar skrev Knausgård en ursinnig DN-artikel (19/5–2015) där svenskar liknades vid cykloper, oförmögna att hantera ambivalens.
Kan man uppskatta kvaliteter även i ambivalenta och skamliga berättelser? Många menar att detta är litteraturens huvuduppgift: att gestalta livets alla sidor. Både fult och fint. I så fall blir det uppenbart att Knausgård äger en alldeles speciell förmåga att förtäta det vardagliga. Skildringen av klassrumsarbetet, det nordnorska landskapet och sammanbrottet hos huvudkaraktären bär en mästerlig prägel. Men Knausgårds långa romaner kräver tid och tålamod. Till formatet blir Hjorth och Solstad enklare om livspusslet är tajt, eller om bokcirkeln ska fungera friktionsfritt.
Hjorth, Solstad och Knausgård tillhör sedan länge den absoluta författareliten, inte bara i Norge utan internationellt. Att romanerna också skildrar brännande ämnen för lärare, blir en bonus.
Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk
LÄS ÄVEN
Djupdyk i Selma Lagerlöfs liv och författarskap
Tre böcker att läsa på läslovet
Fem bra böcker om lärares liv under krig
