Lästips för lärare på Internationella kvinnodagen
Nobelprisvinnaren Annie Ernaux är en av författarna Erik Cardelus tipsar om. Foto: Frankie Fouganthin och Nelleke Dorrestijn
Läsning Ett sätt att fördjupa reflektionen över kvinnokampen och jämställdheten går via litteraturen. Här tipsar Erik Cardelus om flera välskrivna och relevanta böcker om ämnet – med koppling till lärande och undervisning.
Imorgon infaller den 8 mars, Internationella kvinnodagen. Hur denna högtidsdag tillbringas, kan variera från person till person. Vissa anser att den förtjänar stora sociala evenemang och starka markeringar, medan andra menar att dess existens i sig vittnar om att kvinnan fortfarande ses som det andra könet – att alla andra dagar följer den patriarkala ordningen.
Relevant eller symboliskt? Oavsett hur vi positionerar oss finns det anledning att stanna upp själva och reflektera över kvinnokampen och jämställdheten. Var befinner vi oss nu – i Sverige och globalt? Vad har uppnåtts, och vad återstår att göra?
Ett sätt att fördjupa reflektionen går via litteraturen – att läsa en välskriven och relevant bok om ämnet, gärna med koppling till lärande och undervisning.
Nobelpristagaren sticker ut
Bland samtida författare sticker den franska nobelpristagaren Annie Ernaux ut. Nobelpriset i litteratur 2022 tilldelades henne för hennes förmåga att blottlägga kollektiva erfarenheter genom personliga minnen. Ernauxs stil är ofta saklig och distanserad, där det personliga och politiska vävs samman, tillsammans med erfarenheter av klass och kvinnlighet.
”Åren” (2008/2020) är en av Ernauxs mest hyllade böcker och anses vara hennes mästerverk. Det är en självbiografisk kollektivroman där hon berättar om sitt liv från 1940-talet till tidigt 2000-tal, men utan att använda ett traditionellt jag-perspektiv. I stället skriver hon i tredje person och använder ”man” eller ”vi” för att koppla sina egna erfarenheter till större historiska och samhälleliga förändringar. Genom fotografier, reklam, politiska händelser och populärkultur skapar hon en minnesväv där individens liv speglas i tidens gång. Tiden som lärare är en av många viktiga erfarenheter hon skildrar, där facklig kamp, personliga möten och känslan av otillräcklighet samsas med självbiografiska reflektioner:
”Det är en trettio minuter lång videokassett inspelad i en klass som gick första året på gymnasiet på ett lycée i Vitry-sur-Seine i februari -85. Hon är kvinnan som sitter vid ett bord av den typ som används på alla skolor sedan sextiotalet. Framför henne sitter eleverna på stolar i grupper huller om buller, flickorna är i majoritet, flera från Afrika och Västindien, Nordafrika. Somliga är sminkade, har urringade tröjor, stora ringar i öronen. Hon talar om skrivandet och om livet, om kvinnans lott med en ganska gäll röst, tvekar, avbryter sig och tar om, framför allt när någon ställer en fråga.”
Kortromanen ”Den unge mannen” (2022/2023) handlar om Ernauxs relation med en mycket yngre man i slutet av 1990-talet. Hon reflekterar över åldersskillnaden, maktrelationer och hur denna kärlekshistoria får henne att återuppleva sin egen ungdom. Här vänds det på ett välbekant mönster: den äldre och mer resursstarka parten i förhållandet är kvinna – inte man. ”Den unge mannen” är en typisk Ernaux-text – avskalad, saklig och reflekterande. Och oerhört suggestiv.
Inre konflikt och alienation
”En kropp att sörja” (2018/2021) är den avslutande delen i Tsitsi Dangarembgas trilogi om Tambudzai Sigauke, en zimbabwisk kvinna som kämpar med de sociala och ekonomiska utmaningarna i ett postkolonialt Zimbabwe. Boken följer Tambudzais liv i Harare efter att hon lämnat sitt jobb på en reklambyrå. Hon är arbetslös, ensam och kämpar med sina drömmar om ett bättre liv, samtidigt som hon brottas med en känsla av misslyckande och bitterhet.
Berättelsen är skriven i andra person, vilket ger en stark känsla av inre konflikt och alienation. Tambudzai hamnar i en spiral av självförakt och mental ohälsa när hon försöker navigera ett samhälle präglat av korruption, patriarkala strukturer och ekonomisk instabilitet. Hon tar tillfälliga jobb, bland annat som lärare, men behandlar sina elever illa i sin frustration. När hon senare börjar arbeta inom ekoturism konfronteras hon med koloniala maktstrukturer och de svåra val hon måste göra för att överleva. Titeln ”This Mournable Body” anspelar på hur vissa kroppar – särskilt svarta kvinnors – ofta osynliggörs eller ses som ovärdiga sorg och medkänsla.
Dangarembga använder en rå och psykologiskt intensiv stil, där Tambudzais mentala tillstånd speglas i språkets förändringar. Det är en kraftfull, smärtsam men också djupt mänsklig skildring av förlorade drömmar, trauma och kampen för självrespekt, inte minst som kvinna.
Svensk skolsatir
Kanske dags att vända hemåt, till något humoristiskt, men ändå allvarligt. I ”Lärarinnan” (2020), skriven av Danny Wattin, tas de satiriska svängarna ut rejält. Protagonisten, den unga kvinnan Elin Mild, återvänder hem efter några år utomlands och tvingas, i brist på jobb och bostad, att flytta in hos sina föräldrar. Friktion och förnedring följer, en upplevelse som spetsas till när hennes storebror under en hemsk familjemiddag försäkrar att hon inte ens skulle klara sex månader som lärare i den svenska skolan. Elin slår vad med brodern om att hon inte bara kommer att klara det, utan också med bravur. Detta är upptakten till en äventyrligt skruvad skildring av dagens svenska skola, där bland annat marknadisering och mobbning står i förgrunden. Men Elin är en hjältinna som få, vilket bäddar för ett lyckligt slut.
Dokumentärt om tre ovanliga kvinnor
För den som vill lämna det skönlitterära finns den historiska dokumentärromanen ”Systrarna” av Peter Mosskin (2017). Här berättas om de tre systrarna Nun, Margit och Nini Flodqvist, tre ovanliga kvinnor som lever händelserika, självständiga och internationellt rörliga liv under en dramatisk historisk epok. De är tonåringar under 1920-talet, det årtionde då svenska kvinnor får rösträtt och det första världskriget är över. En optimistisk tid som följs av det mörkare 1930-talet, med ekonomisk kris och totalitärt stöveltramp i Europa.
Två av systrarna – Margit och Nini – väljer läraryrket. Margit arbetar som småskollärarinna och är med om att grunda landets första pedagogiska tidskrift för just detta stadium. Nini söker sig till Italien, där hon studerar hos Maria Montessori i Rom. Hemmavid blir de kvinnliga skolkämpar och skolkämpande kvinnor.
Även i kärlekslivet bryter systrarna med konservativa kvinnonormer. Nun och Nini gifter sig båda med poeten Gunnar Ekelöf – först den ena, sedan den andra. Margit, den tredje systern, delar sin man med en annan kvinna. I romanen varvas berättande partier med dokumentärt material från dagböcker och brev. Boken ger intressanta och skickligt gestaltade inblickar i tre fascinerande kvinnoliv. Här framgår att dagens jämställdhet och kvinnofrigörelse aldrig kan tas för given, att allt är resultatet av en enveten kamp där kvinnor och män, individuellt och kollektivt, utnyttjat sitt manöverutrymme för att skapa en bättre värld för alla.
Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk
LÄS ÄVEN
Lästips: Tre norska författare som sätter lärare i centrum
Djupdyk i Selma Lagerlöfs liv och författarskap
