Djupdyk i Selma Lagerlöfs liv och författarskap
Erik Cardelus, fil. dr i språkdidaktik och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk tipsar om hur man kan närma sig Selma Lagerlöfs liv och författarskap detta jubileumsår. Foto: Nelleke Dorrestijn och Wikimedia
Läsning Sportlovet är här för en del, för andra närmar det sig med hopp om ostörd läsning. I år kan vi slå ett extra slag för Selma Lagerlöf, som i år gick ur tiden för 85 år sedan, den 16 mars 1940, skriver Erik Cardelús.
Ingen annan svensk författare har nått samma höjder – nationellt och internationellt, bland unga och gamla, litteraturvetare och nöjesläsare. Hon var världens första kvinnliga nobelpristagare i litteratur, första kvinnan i Svenska Akademien, en mentor för yngre författare. Världsberömd och självförsörjande, långt innan kvinnor fick rösträtt i vårt land, år 1921. Numera brukar hon lyftas fram som en feministisk föregångare och queer-ikon.
Dessutom var hon en skrivande lärare som fick sin avgörande inspiration till genombrottsboken ”Gösta Berlings saga” under sin lärarutbildningstid i huvudstaden, närmare bestämt en septemberdag på Malmskillnadsgatan 1882:
”På detta sätt gick det till, att hon första gången fick syn på sagan. Och i samma ögonblick hon såg den, började marken gunga under henne. Hela långa Malmskillnadsgatan från Hamngatsbacken ända upp till brandstationen hävde sig mot himlen och sjönk ner igen, hävde sig och sjönk. Hon måste stå stilla en god stund, tills gatan hade kommit till ro, och hon såg förvånad på förbigående, som gick så lugna och inte märkte vilket under som hade skett. I denna stund beslöt den unga flickan, att hon skulle skriva sagan om Värmlandskavaljererna, och hon övergav aldrig någonsin tanken på den.”
Lärarutbildningen skapade vånda
Önskas en fördjupad känsla av dåtidens liv som lärarstudent i huvudstaden, rekommenderas biografin ”Selma Lagerlöf: Sveriges modernaste kvinna”, av Anna Nordlund och Bengt Wanselius från 2018. Förutom intressant text ges här många vackra bilder, speciellt från dåtidens Stockholm, dess seminarierum och gatorna där Selma Lagerlöf rörde sig, i Stockholm men även andra ställen i hennes liv. Här skildras också våndan att lyckas komma in på lärarutbildningen, kommenterat av henne själv med ”Om jag misslyckas nu, då är det slut med mig”. Att gå hemma och dra var inget alternativ för den framåtsträvande Selma. Hon ville uppleva och skriva om världen, inte stängas in i en trång och passiv kvinnoroll.
Trots att hon som värmlänning gick på det Högre lärarinneseminariet i huvudstaden, blev Landskrona platsen där Selma Lagerlöf arbetade i tio år innan hon gick över till att skriva på heltid. I Landskrona vidgades världen, speciellt genom närheten till det kosmopolitiska Köpenhamn, en stad där Selma Lagerlöf kom i kontakt med samkönad kärlek, en större öppenhet för nya idéer och livsstilar. Bara några dagar tog det innan hon tog färjan över Sundet, följt av många andra resor.
I Landskrona fördjupade hon också sin läraridentitet, på ett kollegium med andra drivande lärarinnor. Samtidigt fortsatte hon att skriva, en vana från barndomens Värmland som hon utvecklade under seminarietiden i Stockholm. Tydligast märks lärarerfarenheten i bästsäljaren ”Nils Holgersons underbara resa genom Sverige” (1906), först avsedd som lärobok i geografi, men fantasin flög, precis som pojken Nils Holgersson på gåsen Akkas rygg.
Uppskattad lärare
Selma Lagerlöf var en uppskattad lärare, lite disträ, men ”engagerad och egensinnig”, enligt Anna-Karin Palm som skrivit biografin ”Jag vill sätta världen i rörelse” (2019). I ett brev skriver Selma Lagerlöf med befriande självdistans att hon ”ger lektioner huller om buller i alla möjliga ämnen, bevare oss, jag gör nog fiasco ibland, men så tänker jag bättre lycka nästa gång”. Som berättare fick hon tydligt gensvar från sina elever, ett utmärkt sätt att vässa sin berättarkonst, en formativ bedömning långt innan begreppet myntades.
Hon var en mästare på att levandegöra sitt stoff med berättelsens hjälp, en evig didaktisk resurs, från bibliska dagar till idag. För berättelser hjälper oss att minnas, att förena kunskap och känslor på ett effektivt sätt.
Selma Lagerlöf levde aldrig i något litterärt elfenbenstorn, men hon krävde inte heller ständigt sällskap. Hon stod mitt i flödet och företog många bildningsresor, bland annat genom Europa och i Orienten, mest med sin livspartner Sophie Elkan.
Under tre decennier hade Selma Lagerlöf också en livaktig korrespondens med en av Sveriges ledande författare och pedagoger, Ellen Key. I denna korrespondens fördjupar sig Louise Lindblom (2022) i biografin ”Ellen Key & Selma Lagerlöf – Breven”. Ellen avrådde Selma från att umgås med Sophie. Svartsjuka eller bara ett vänskapligt råd? Läs och bedöm själv. Speciellt intressant är tiden som speglas: demokratin och rösträttsfrågan, kvinnans frigörelse, fredsrörelsen och vägen mot en modernare skola.
Att njuta av Selma Lagerlöf görs ändå bäst genom hennes egna böcker, som ständigt kommer i nyutgåvor och hittar nya läsare. Den flödande fantasin, den skarpa psykologiska blicken och de gotiska stämningarna som gör hennes texter evigt unga och får dem också att sticka ut i mängden av annan litteratur.
Om man väljer att läsa ”Gösta Berlings saga” kan denna läsning förstärkas av Lena Gynnemos (2022) rikligt illustrerade biografi ”I Gösta Berlings fotspår”. Kanske kan detta kompletteras med ett besök på Mårbacka och Värmland framåt våren och sommaren. Det finns många sätt att tillägna sig Selma Lagerlöf, detta märkesår och alla andra år.
Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk
LÄS ÄVEN
Här är feel good-böckerna som maxar julmyset
Fem bra böcker om lärares liv under krig
Fem böcker om lärare som tar dig ut i världen i sommar
Tre böcker att läsa på läslovet
